2013 ~ Etiopien.
Så kom dagen då jag tog tag i den sista delen av årsredovisningen. Äntligen!
Som ni kanske märkt har jag tappat lite bloggmotivation. Detta till stor del för att läsarstatistiken ökar. För hur som haver så sitter jag mitt i min pågående livskris, då tycker världen att jag är som roligast att följa? Eh, jag tappar liksom lusten att dela med mig lite, det känns för tragiskt.
Nu är det dock inte så att jag är deprimerad, snarare bara lite fullproppad av olika känslor, & det tillåter jag mig att vara, det är ett måste i min situation.
Så.. Hösten 2013 alltså. Kanske den höst som alltid kommer vara mest speciell i mitt liv?! 31 augusti lämnade jag mitt "vanliga liv" för fyra månader på afrikansk mark. Ett beslut jag inte ångrar någonstans. Som tidigare skrivet tycker jag det är jobbigt då människor förväntar sig att man på tio sekunder kan sammanfatta 112 dagar som volontär i en verklighet som typ ingen begriper sig på. Självklart står det inte enbart positiva grejer i min dagbok från hösten, ibland har det varit jättejobbigt. Men, så som jag toklängtar tillbaka så hoppas jag att Ni förstår hur övervägande allt bra var! Nu minns jag mest bara guldkornen & det är de som värmer mitt hjärta.
Etiopien som samhälle & med sin livsstil passar mig mycket, mycket bättre än det svenska livet. Hade jag kunnat hade jag tatt med mig familj, släkt & vänner & flyttat på livstid. Nu är ju det en aning komplicerat, så jag får vackert nöja mig med någon månad här & där i konstant afrikanskt liv, åtminstone ett par år. Om jag inte gjort det innan så uppmuntrar jag Dig som läser detta verkligen, av hela mitt hjärta, att spendera ett par veckor i riktiga Afrika. Det är det verkligen värt!
Regnperioden var ganska tuff för oss, men idag minns jag den knappt. På min vägg hänger foton på de finaste & goaste ungar som finns på denna jord. Det är dem jag saknar mest. Ibland, då snön piskar mitt numera bleka ansikte tänker jag "ta mig till solen!" & när jag behöver duscha men inte känner för det kan man ju drömma sig tillbaka. Men, det är barnen jag saknar på riktigt från hösten. Att springa runt & flåsa för att mina lungor inte är vana vid att bo 2,5 km upp i luften. Mötas av "Haaaaanna" på långt håll & bli omkullvält av ett gäng tokiga ungar. Spela fia med någon liten utstuderad fuskare & få godaste kaffet serverat samtidigt. Kidnappa en unge eller två från dagis för att mysa hemma, & sen ha popcornkrig med dem. Bli ihjälkittlad till den grad att man knappt kan andas. Förgäves försöka få kämpande töser säga "skärp dig". Och så det bästa, nattningen. Vika ihop kläderna som ligger över hela rummet, lyssna på M:s fnitter som är detsamma oavsett vad man säger eller sjunger. Höra A säga "vaddetjallo" minst fem gånger & få hundra blöta pussar på mindre än en minut. Ja, åh, om jag fick välja ett scenario på hela dagen så skulle det bli nattningen. Jag längtar tills jag är där igen, det finns inget mysigare!
För att visa Er hur jag minns hösten 2013 har jag plockat ut ett stort gäng foton, vissa har ni sett, andra är nya. Om vi ser nere & ledsna ut beror det på att det är sista kvällen. Det känns skönt att jag fick gjort detta bamseinlägg nu eftersom jag tar lite semester & åker till Skåne idag. Fasar för lördag då jag måste säga hejdå på obestämd framtid till african daddy. Då jag åkte hem tänkte jag hela tiden "tre veckor, sen får jag i varje fall träffa en av mina bästa vänner från Etiopien!". Nu är det ju bara det att tiden går fort, & snart måste jag alltså acceptera att "allt mitt Etiopien" är borta. Hur jag ska överleva det är en bra fråga. Som några av Er kanske vet har jag tre sådär riktigt nära vänner från Afrika. En av dem är Dawit, han är dessutom den enda av dem jag kan föra en vettig dialog med. Det har varit ovärderligt för mig att få egentid med honom & prata om allt kaos med någon som faktiskt verkligen förstår!
Tillbaka till fotobomben, här kommer den! :) (Precis som på konfaläger så finns det linslusar & mindre linslusar. Värt att nämna om någon undrar om vi bara hängt med ett fåtal barn!)
