hannapeterssooon

Just vid den här tiden för exakt 100 dagar sedan var vi ett sjukt flummigt gäng på en fin restaurang i Addis Abeba. Två volontärer som var dödströtta efter att ha skakat av gråt till & från hela dagen i en bil, en ärkebiskop + en annan hm, synodbiskop(?). Hannorna hade verkligen haft en tuff vecka, & speciellt det sista dygnet var något alldeles förfärligt!

 

På kvällen fick vi till slut skratta igen, & det var väldigt skönt att få göra det innan vi lämnade vår volontärshöst bakom oss. Runt midnatt stod vi i kön utanför flygplatsen & kunde inte förstå att vi verkligen var på väg hem, men det var vi. Ja, & sen dess har det hunnit gå 100 dygn, drygt 14 veckor av saknad. 

 

Men, nu vågar jag äntligen titta på massor härliga filmer på de små liven igen. För idag mina vänner, håll i er nu, idag har Christina & jag bokat biljetter till inget mindre än Etiopien!!! Nu vet jag att det bara är cirkus två månader tills jag får vädra min stora kärlek till det afrikanska livet igen. Åh om ni visste hur lyckohormonerna virvlar i mitt hjärta..!! Då min vän bestämt sig för ett par dagar sen var jag så lycklig att ögonen fylldes av tårar & min talförmåga upphörde för en stund. Jag vet inte om ni förstår hur galet mycket detta betyder för mig, att jag får göra den här resan för att överraska mina barn.

 

.. att små människor skulle kunna erövra så mycket av mitt hjärta.

 

Såhär är det mina bloggläsare som finns kvar. Jag har svårt att hitta inspiration & motivation till att blogga just nu. Det är inte så att jag inte gör något, för det gör jag. Känner liksom inte för att skriva massor(plus att jag tycker det är trist med bloggar som handlar om samma sak hela tiden), men jag tror det går över när fotandet kommer igång igen! :)

 

Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så svårt att anpassa sig till Sverige igen. Varje dag undrar jag hur mina små tjejer mår, vad de leker, om någon kramar dem. Då jag jobbar har jag svårt att hitta den där riktiga glädjen i det, för jag vet att jag hade gjort mer nytta i Asella.

 

Det är mer än tre månader sen jag kom hem, så jag förstår om människor tror att jag kommit över den värsta saknaden. Och det kanske jag har, börjat acceptera att jag inte kan vara där hjärtat vill alltid.

Men det är mer än saknaden av barnen i Etiopien som ryms inom mig. Då jag åkte från ungdomsgruppen i fredags var det med sorg, att känna att ett viktigt kapitel i livet inte längre känns "hemma" är inte alls roligt. Ja, jag saknar mycket av det som var min vardag för bara två år sen.

 

Pappa & jag gick en långpromenad i förmiddagssolen idag. Det är en sådan välsignelse att ha personer som mina föräldrar i närheten, & de äkta vänner jag faktiskt välsignats med. Tackar Gud för dem allihop, jag hade antagligen inte överlevt en dag utan dem!

 

Sämre dagar & kvällar kan man ha. Men bättre vänner är svårt att hitta! :)

 

Älskade fruntimmer! :)

 

/Kärlekskonsulterna Jessika, Kajsa-Lena & Hanna.

Håhåjaja, då var det dags att be om ursäkt igen. Usch vad jag skäms!

 

Nyss hemkommen från ett trevligt vinlotteri med hemtjänstkollegorna kände jag att det är på tiden med ett blogginlägg. Så, här kommer't, jag lever!

 

Jag tror kanske att jag har lokaliserat det dåliga bloggflytet. Kan det helt enkelt ha att göra med att min kamera för tillfället gått i ide? Idag har den faktiskt varit framme, för att fota en toalettstol(ja det är sant, vilket fotouppdrag alltså!), men det var nog nästan första gången i år! Fruktansvärt tragiskt!

 

Nåväl, nu har ju solen tittat fram ordentligt. Långpromenad efter långpromenad blir det, & nästa gång jag inte har med mig någon traskare eller har en tid att passa ska kameran få följa med. Oj vad jag behöver komma igång, nu när det bara är tre månader kvar tills bröllopsfotandet! ;)

 

Åh vad jag njuter av vädret, det är ju alldeles fantastiskt att vakna av solens strålar! Kalastid med finisar blir det då det hinns med. 6 av de senaste 9 kvällarna har jag jobbat, men imorgon ringer klockan fem igen. Jag minns inte när jag senast jobbade en helt vanlig dagtur, det är ju lite smågalet. 

 

Nu behöver jag börja tänka på det där med att gå & lägga sig, det absolut tråkigaste jag vet! ;) Idag blir det ett gäng blandade instagrammare från senaste tiden igen, men snart hoppas jag kunna ändra på det så det blir någon ordning & reda här på bloggen igen! :)

 

Natti natti!

 

På mitt nya jobb finns en lapp där det står "En tyst man är en tänkande man. En tyst kvinna är en upprörd kvinna.". Det gäller inte här på bloggen, jag är alltså inte upprörd eller bloggvägrar! 

 

Däremot går dagarna i ett & jag jobbar jättemycket. Idag har jag varit ledig efter tre kvällar på rad. Sånt sliter mer än vad man tror faktiskt, & imorgon är det dags för första natten helt ensam. Spännande!

 

Har utnyttjat denna lediga dag på bästa sätt med lunchdejt med två fagra kvinnor samt långpromenad med en. Nice.

 

Just nu längtar jag efter sommaren, d-vitamin & energi. I år blir det en annorlunda sommar utan både hemtjänst & Vrångö. Ändå ser jag framemot solen, värmen & alla påhitt så jag håller på att bli tokig. Hamnade i en bildmapp med några foton från de senaste två somrarna. Långt ifrån tillräckligt beskrivande för att redovisa hur en sommar ska vara för att falla mig i smaken, men en liten hint är det åtminstone. Just nu har jag ingen resa planerad, men så har jag sagt förr & plötsligt, sådär ett dygn senare sitter jag på ett plan söderut. Så vem vet, även om jag helst tar en tripp till den afrikanska sommarvärmen så kan vad som helst hända. Spontanitet är en gåva, det skulle jag vilja påstå! ;)

 

Jag längtar efter alla oerhört saknade vänner som kommer hem till sommaren. Jag längtar efter att slippa bli rädd för spöket i spegeln & istället bli några nyanser mer färgad. Jag längtar efter nätter under bar himmel. Jag längtar efter sol & bad. Jag längtar efter superspontana roadtrips. Jag längtar efter sena kvällar på stranden, över chokladfondue eller ett glas vin. Jag längtar efter att få komma konfirmander nära & ge dem lite av all den kärlek jag själv fått. Jag längtar efter lediga dagar med familjen, & förhoppningsvis lyckas vi tajma vår ledighet i år. Jag längtar efter mysiga picknickar i alla dess former. Jag längtar efter att slippa både strumpor & skor. Jag längtar efter att plocka körsbär från en traktorskopa. Jag längtar efter vilda vattenkrig & andra sommartraditioner. Jag längtar efter att njuta av den fantastiska natur som finns här där jag bor. Jag längtar efter massor kvalitetstid med de människor som står mig sådär jättenära. Jag längtar efter att plocka blommor att sätta i håret. Jag längtar efter späckade dagar proppfulla med livsglädje.