Etiopien ~ Diri Dawa.
Goder afton gott folk! :)
Här sitter jag i Örkelljunga & gäspar i adventsljusstakens sken. Supermysigt!
Tyvärr har jag glömt min etiopiska dagbok hemma vilket innebär att jag bara har foton till hjälp för minnet. Här ska redovisas ännu en del i varje fall..
Under tio dagar av vår resa var vi uppdelade i smågrupper. Detta var något jag fasade för.. Jag har alltid gillat att umgås med olika människor & byta miljö då & då. Att hänga med ett fåtal personer var alltså något jag var lite rädd för. Men, det hade jag verkligen inte behövt! Vi hade tio riktigt fina dagar tillsammans! :)
Perioden började med en helg i Harrar. Ja, kära läsare, åk aldrig dit! En hemsk & äcklig stad! Det vi vill komma ihåg därifrån var hyenamatningen.. Veckan blev bättre i Diri Dawa. Vi träffade många härliga(åsikterna om det adjektivet går isär) barn & även finfina vuxna. Människor som satte speciella spår där var Familjen vi besökte en kväll. Fantastiska människor!
En morgon bergsklättrade några av oss. Det var riktigt härligt vill jag lova! I övrigt bad vi mycket på dagarna. Det var verkligen något som betydde mycket & som gjorde mycket för vår grupp, men också för hela klassen!
Sista dygnet var vi i Suai. Det vi såg av den staden var inte mycket mer än kyrkan, en högljudd sådan! Vi var väldigt nöjda med vår tid tillsammans i varje fall & minns den med tacksamhet!
Här följer en mängd foton. Många av dem är tagna i dokumentationssyfte.. Våra tolv-timmars-bilresor till & från Diri Dawa gav oss makalösa synupplevelser! Tyvärr gick de inte att fånga på rättvist sätt, men jag kan garantera att det var något i hästväg vackert! :)
Sött slummer.
Det har blivit dags att sova, åh så skönt! :)
Ikväll känner jag att det är på sin plats med en ursäkt. Det är inte så att jag glömt hur ni väntar på foton, det kommer.. Det är bara det att jag har haft annat för mig. Igår var dagen fylld av livsnödvändigt(!) pyssel. Som belöning blev det en tre-timmars-promenix med Elin genom halva Mark. Typiskt, typiskt oss! :)
Denna dag blev spontan. Runt 9 lämnade jag hemmet för en tripp till forna skolan. Först ett halvt dygn senare var jag tillbaka. Det blev en bra dag! :)
Lovet vi haft efter resan har varit så välbehövligt. Dagarna har kantrats av härliga filurer som jag värdesätter så väldans högt. Det har blivit goskvällar, te-drickande, timvis pratande, promenixer & annat vansinnigt mysigt! Till & med lite Fader Bengt..! ;)
Nu behöver jag sova i min säng, sista gången på sisådär tio dagar. Men, det ska jag nog överleva, snälla nån, jag är ju afrikan! ;)
Nattikramar
/En värmesaknande unge :)
Etiopien ~ Svenskar på vift.
Svenskar på vift..
.. Det har vi sannerligen varit! Vi har besökt en helt annorlunda kultur. Vissa personer i vår klass tyckte det var riktigt jobbigt stundvis, men konstigt nog blev den afrikanska kulturen inget problem för mig, inte en enda gång.
Ganska snabbt efter att vi kommit till Etiopien lärde jag mig att allt utom min hudfärg är afrikanskt. Jag har inget emot att vänta på mat i timmar, eller vara utan såväl klocka som telefon i veckor! Dessutom umgås jag hellre som vettigt folk & låter en kaffedejt ta tre timmar istället för tio små minuter..
Ja käre värld. Kulturkrockar har det varit minsann, men, alla, oavsett inställning har överlevt i landet långt borta. Mitt nya namn är by the way "The african, white woman".. Så sant som det är sagt! ;)
Etiopien ~ Afrikaner fotar.
God morgon! :)
Nu är arbetet påbörjat & här kommer första delen i min redovisning. Att just Afrikaner fotar blir första stoppet i min fotohög beror på att den är minst & den enda färdiga.
Till en början var jag inte så skeptisk till att låna ut kameran. Det blev jag. Inte för att de inte gör ett bra jobb, utan för att resultatet ibland innehåller halva motivet, ibland är superkonstiga & ibland inte har något fokus överhuvudtaget! Farfar & Chippo var annars väldigt förtjusta i att knäppa lite, & mina barn.. Fast de höll kameran upp & ned, de hade aldrig sett någon förr..!
Här kommer alltså absolut minsta delen i följetongen som följer..!
Kamp.
Oj, vad den rubriken innehåller mycket!
Jag vet att ni väntar på bildbomber & information. Än har jag inte ens kollat igenom hela bildskörden, jag har viktigare saker för mig.
Igår sov jag ut & träffade sen människor hela dagen lång. Det var fint. Men ack så konstigt det var att promenixa ett par mil natten till idag. Det var kallt, väldigt kallt & framförallt tyst. Inte ett enda gevär såg jag, inte en enda dromedar eller kaossituation på vägen. Inte en enda påverkad människa, ingen hemlös.. Det är så konstigt, så annorlunda..
Varje stund är en kamp. Jag kämpar mot ögon som hotar att ständigt översvämmas. Det är dock inte det värsta. Nej, inom mig pågår en strid. Ikväll njöt jag av att sitta i en kyrka & förstå vartenda ord, samtidigt som mitt hjärta skriker efter predikningar som i själva verket är ordlösa möten. Ikväll har jag njutit av att prata med fina vänner, samtidigt som min hjärna går på högvarv för att försöka förklara något som är omöjligt för dem att förstå. Ikväll har jag gillat att ha full värme på i en bekväm & fungerande bil, samtidigt som jag aldrig uppskattat bilfärder såsom de bälteslösa, skumpande, skrattfyllda...
Sista sången på lovsångsmässan ikväll var Lord I lift. Senast jag sjöng den var för drygt tre dygn sen, tillsammans med 300 barn i Etiopien. Mitt hjärta värkte så jag inte fick fram en ton. Jag saknar det något så kolossalt. "Mina" barn som lärde mig mer om tro, hopp & kärlek än någon präst någonsin gjort.. Det är en sann kamp, ibland skrattar jag helhjärtat, men slås lika snabbt ned av saknad.
I förmiddags pratade jag hål i min käre pappas skalle, det var gott. Han förstod till viss del i varje fall. Kanske inte doften av afrikanska barn, men han kunde ändå sätta sig in i min situation & förstå de processer som snurrar inom mig. För det är faktiskt så, att jag gjort en fantastisk resa rent geografiskt & fysiskt. Men, den resan är inte på långa vägar så omfattande & stor som den resa jag gjort själsligt & andligt!
Det är ett faktum, jag är en annan människa nu..
Då hjärtat svämmar över..!
/Hanna :)
Back in Sweden.
Flitiga ni, hej igen! :)
Ikväll orkar jag verkligen inte uppdatera er om min senaste månad. Trött som en liten tok sitter jag i min säng efter 29 timmar på resande fot. Det är inte det som tagit mest energi dock.. Nej, de senaste två dygnen har jag lagt all min energi på att försöka hejda tårar. Det har varit lönlösa försök! Mängden saltvatten är oräknelig, det gjorde riktigt ont att lämna Etiopien. Inatt då Qes, Farfar & Chippo vinkade på avstånd grät jag hejdlöst & var mer eller mindre helt förkrossad.
Såsmåningom vill jag berätta så mycket jag bara kan! Ni kommer få ta del av mina upplevelser i olika inlägg, det finns ingen möjlighet att rymma allt i ett. Just nu är mina känslor ett enda virrvarr, det är skönt att befinna sig i bekvämlighet igen, samtidigt som jag längtar tillbaka något otroligt mycket. Den här resan förändrade massor i mitt liv, & jag hoppas att snart kunna återvända till mina afrikanska vänner!
Först & främst ska jag dock sova, & det ordentligt!
Åh, vad jag sparat ögonblick i hjärtat mitt!
/Hanna :)
Jag ändrade mig..
.. och kände att jag behövde slänga upp något nytt här ändå! ;)
Ni får därför ta del av dagens reflektion som finns i exakt samma version på bibelskolebloggen, men ändå..! Det är viktiga grejer! Så.. Var så god & läs! :)
Yehaaa! Äntligen får jag skriva en hel roman utan att någon klagar! ;)
Det finns så många intryck man skulle kunna reflektera över, flera tusen ögonblick faktiskt. Det får bli ett par, med tanke på skribents & läsares överlevnad..!
Första punkten får bli något om det vi är här för, mission. Tyvärr känner majoriteten av vår klass att vi är med om så mycket att det blir svårt att få in den mängd Gud vi är vana vid. Samtidigt kan jag känna att ett leende från en människa kan vara lika innehållande som en predikan ibland! Jag tror jag återkommer mer till senaste meningen lite längre fram i reflektionen här.
Vad gäller Gud & andlighet & sånt, så har jag mest varit arg på mej själv på den fronten denna resa. Den senaste månaden har jag varit med & bett för två mänskligt sett obotliga personer. Båda har blivit helade. Trots att jag bad & inte förväntade mig svar! Givetvis blir jag väldigt glad när jag inser Guds makt, men jag känner också ilska & frustration. Det kanske bara är jag som kämpar med min begränsade hjärna, men jag vill ändå uppmana er att tro när ni ber! Det har hänt mycket i bönen under vår tid här, & mer kommer. Det är så maffigt, & borde i själva verket inte vara alls förvånande! Glöm aldrig att Gud kan göra ännu mer än vad du ber om!
Det som jag kanske kommer minnas mest från Etiopien är som jag misstänkte möten med människor. Jag har fått fler pussar & kramar än vad som behövs för en hel livstid! Personligen är det dessutom möten med barn som berör mig allra mest. Det finns speciellt två tjejer jag kommer bära med mig i hjärtat. Om jag inte minns fel har Rakel berättat om dem redan. De är i varje fall föräldralösa & undernärda från en by långt bortifrån & kan ingen amarinja. Ändå är det de två som breddat mitt perspektiv på kärlek. Då de springer mot mig & överöser mig med gosiga kramar & pussar smälter mitt hjärta totalt & allt runtomkring försvinner. För mig är det obeskrivliga ögonblick! Men, jag känner mig samtidigt så ovärdig. De borde inte visa mig all den respekt & kärlek de gör, jag förtjänar inte det! Sådana möten är som predikningar för mig. Människor som speglar Jesu kärlek så det flödar över, det är för mig starkare än vackra ord som fungerar i teorin men inte i praktiken!
Människor här verkar ha fattat det där med Gud bättre än oss. De flesta har i våra ögon ingenting, ändå tycks de ha så mycket mer än oss. Jag tror inte jag hälsat på en enda bitter människa i detta land, i Sverige möts vi av det varje dag. Detta trots att vi rent materiellt har allt vi behöver & långt mycket mer! Jag hoppas att vi inte faller tillbaka i vår svenska kultur alltför snabbt då vi kommer hem. Vi har lärt oss så mycket om livet som jag hoppas att vi ska kunna förmedla vidare till våra familjer, vänner & andra människor vi kommer möta. Etiopien har verkligen satt igång nya tankar hos oss alla!
Idag har vår grupp bland annat besökt ett hem för ”galningar” som prästen sa. Det visade sig vara människor med mentala, fysiska & ekonomiska problem. Bakom organisationen stod katolska kyrkan med nio nunnor i spetsen, följda av 120 anställda. De hade hur många patienter som helst! Ett tag hade de haft 800 mentalt sjuka, utöver det fysiskt sjuka. Vi var imponerade över deras enorma insatser. Det var hemska syner vi såg, men de hade det trots allt bra där. Som vanligt var det inte de sjuka människor i gruset som berörde mig mest, utan barn med såriga huvuden & säkert 50 flugor i hela ansiktet. Det gör ont i mig att se! Varför jag berättar detta är för att om möjligt få någon läsare förstå hur mycket Du/Ni behövs!
Visst hade det varit mycket mer bekvämt att stanna hemma från denna resa. Då hade vi ju aldrig behövt möta behövande människor som vi nu gör! Men! Vill Gud att vi ska vara bekväma & egoistiska? I don’t think so! Nu förstår vi plötsligt behovet av hjälp så mycket mer, & tyvärr tror jag de flesta av oss känner att vår omgivning glömt det där med missionens betydelse. Om Du inte träffat behövande människor i den grad som jag nu gjort vill jag bara berätta för Dig att Du behövs, Dina insatser behövs! Vi har fått gåvor från Gud & jag tror vi ska använda dem för att hjälpa våra medmänniskor. Jag vädjar till Dig att idag fundera över vad som är viktigast, din bekvämlighet eller andra människors överlevnad? Det finns mycket vi kan göra från hemmaplan, det finns mycket vi kan gömma oss för, men låt oss istället arbeta som Jesu lärjungar! Vi är kallade till det!
Nu ska vi äta lunch så jag hinner inte med mer tankar här. Kanske kommer ett blogginlägg inom snar framtid, annars får ni hålla till godo! Smit inte från det jag nyss skrev, det är viktiga saker!
Gud välsigne Er!
/Hanna :)
Ett litet grattis!
Det här är en grattishälsning skriven från Diri Dawa.
Idag är det fjärde november, det betyder att min "extramormor" Anita fyller år! Alltså har tankarna varit ganska mycket på hemmaplan idag. Tro mej, det har hunnits med, vi har tillbringat timmar på olika gudstjänster där vi inte förstått ett skvatt! ;)
Jag lever som ni förstår. Internet har vi inte varit i närheten av på ett par dagar nu, därav min obefintliga uppdatering. I vilket fall som helst har jag massor att berätta & mängder foton att visa. Dock har jag idag beslutat att ni kommer få ta del av alla intryck först när jag kommer hem. Då kommer jag ha tid att berätta ordetnligt & fixa foton till allmän beskådan. Så, håll ut, om allenast 17 dagar är jag förhoppningsvis åter i Sverige! Tills dess får ni läsa på bibelskolebloggen!
Stort grattis till Anita, & massor av kramar till er alla!
/Hanna :)
