hannapeterssooon

Ni är kvar! Härligt! :)

 

Till helgen var det dags för stabil aktivitet igen. Min dator anländer som det ser ut nu på söndag afton så tills dess tänker jag fortsätta njuta av teknikfrihet..! ;)

 

Helgen har börjat fint. Syster min & jag har kvalitetshelg på Strandhem vilket är mucho efterlängtat! Vi gosplar oss & hänger med övriga kottar uppe på Backebo. Det är great! :)

 

Snart, snart är jag tillbaka på riktigt. Vänner, håll ut! ;)

 

Idag sänder vi också jordens största grattiskramar till min kära kusin som blir myndig! En pärla med extra glimt, oslagbart underbar prick! :)

 

 

 

 

 

 

Hej alla fina, trogna & godhjärtade bloggläsare! :)

 

Det värmer att se hur flitigt ni uppdaterar nu när inte jag gör det! Just nu sitter jag i soffan uppe på Backebo med Thereses dator i knät & damen själv virkandes mittemot. Där har ni anledningen till min frånvaro. Min egen dator har magsjuka & frossa, & är därmed inte i form att användas överhuvudtaget, tyvärr. 

 

Till helgen planeras en sjukhusperiod för den där ynklingen. Det i sin tur innebär att jag först då kan bli en aktiv bloggerska igen. Även om min fina, händiga väninna är bussig & lånar ut sina prylar, tror jag det kan vara bra att bara fokusera helhjärtat här i Skåne ett tag. Dock kan det ju hända att jag ändrar inställning, så ge inte upp hoppet, ge inte upp hoppet..! ;)

 

För övrigt går det bättre & bättre att vara skåning. Det är nu över två dygn sedan jag senast grät. Då var det förvisso under en gudstjänst med många okändingar runtomkring. Den timman rullade saltvattnet på ett sätt som inte gick att hejda. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, det bara droppade ner varmt vatten i knät på mig. Men, som skrivet, nu till & med trivs jag ganska fint här! :)

 

Det kommer bli ett oerhört givande år, det känner vi på oss här i våra soffor. Samtalen är redan många & djupa, & gemenskapen varm & härlig. Hur mycket jag kommer dela med mig av rent bloggmässigt är dock oklart ännu. Det känns lite som Vrångö, något som inte alls kan förstås om man icke själv upplevt det. Vår lilla bubbla här, den känns mer & mer naturlig, & vi har redan börjat växa som människor. Vi behöver det här & det kommer bli otroligt värdefullt, det vet jag! :)

 

 

 

 

Jag är på plats. Just nu sitter jag i mitt ännu opyntade rum & blickar ut över det röda huset med den upplysta Strandhemsskylten på.

 

Färden gick bra, jag hade min toalettrulle då tårarna blev för många. Kvällen blev trevlig & här finns många fina typer som antagligen kommer vara ännu mycket finare då man känner dem bättre. 

 

Nu när jag är ensam & ska sätta upp en stor hög foton på människor som finns djupt i mitt hjärta tränger dock saltvattnet fram igen. Ännu har jag svårt att se hur jag ska klara ett helt år på detta ställe, men så har det inte heller gått så lång tid än..

 

 

 

Det här är fruktansvärt. Raktigenom fruktansvärt.

 

Det senaste dygnet har jag mest bara gråtit & gråtit. Den senaste veckan har innehållit en bedrövlig mängd av det jag avskyr allra mest. Ordet hejdå, den hemska innebörden av avsked. 

 

Först nu har jag insett den enorma gåvan jag har i min familj, släkt & vänner. Bamsekramarna har varit många & saltvattnet runnit. Idag klarar jag nästintill inte av att vistas i närheten av mina päron utan att börja storlipa. Jag har nu förstått hur oerhört många fina människor jag välsignats med, hur stor kärlek som omger mig varje dag. Det är först när man står inför en skilsmässa som man förstår. Jag förstår plötsligt vad jag ska överleva ett helt år utan. Det gör ont, det gör så vansinnigt ont. Tårarna fortsätter rinna..

 

 

Pinsamt nog lyssnar jag på Lotta Engberg. Men idag är det faktiskt hennes gamla tusen-skäls-låt som bäst passar in på mitt liv.

 

Det är många tankar i dessa dagar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Istället för att packa är jag ute & träffar alla människor jag tycker så mycket om. På nätterna sitter jag hellre & pratar än sover & får jag en stund över snurrar det funderingar så jag håller på att bli tokig. 

 

En sång värd en genomlyssning.

 

Med tiden ska det klarna, ja det hoppas jag förstås. 

 

 

God dag! :)

 

Nu ska vi ta igen all missad bloggning med ett mastodontinlägg.. Jag är just hemkommen från faster doktorn & har åter konstaterat att nålar inte är så roligt om man är offer själv! Min arma arm! ;)

 

Tillbaka till ämnet. Det är dags att redovisa årets konfaläger på Vrångö. I år blir det ett stort inlägg istället för många små. Mina stödord väntar fortfarande på att utvecklas till läsbar text i dagboken, men en hel del minns jag, trots att det känns som det är flera år sen!

 

22 (?) härliga konfirmander hade vi med oss i år till den där ön som inte hade varit alls märkvärdig om det inte varit för vårt gäng! Tyvärr hade vi inte så bra väder som ifjol, men vi kom överlevande därifrån allihop, så det kunde ju varit värre! ;)

 

30/-7-8/8 var vi iväg & dagarna var sprängfyllda med lektioner, tävlingar, mat, bus & mys. Det kämpades så hårt att konfirmanderna stupade i säng varje kväll & vi ledare likaså. Ibland smögs det dock ut på klipporna med ett & annat skrubbsår som följd. Det var både mörkt, kallt & spännande vill jag lova! :)

 

Precis som förra året hann vi med en afton på Donsö. Det var en av våra få fina kvällar rent vädermässigt & jag var extra tacksam för den kvällen eftersom jag hade mycket ont tidigare under dagen. Allas vår käre C-G vittnade i år & vi var glada, så glada. Det har varit mängder guldstunder då skrattet bubblat & omvärlden försvunnit. :)

 

Just konfirmandarbete kan vara jobbigt vissa stunder, samtidigt som det är så vansinnigt härligt om konfirmanderna är goa. Det är årets, det vill jag försäkra er om! :) Under lägrets gång hittar man nya, fina vänner & det värmer hjärtan lite överallt.

 

Vi har haft många, långa men roliga ledarsamlingar. Ledargänget i år var precis som förra året något långt utöver det vanliga.. Kvalitetsmänniskor i drivor! Dessutom märker man så tydligt hur perfekt skapelsen är med våra olikheter. Att vi kan bidra till ett kanonläger tack vare att vi har olika gåvor! :) I år var min plats bakom flygeln. Träningsvärken i vaderna då man spelat 3.5-timmar i sträck var inte så behaglig. Tur var att inte alla aftonböner var lika långa!

 

Det har blivit mycket skoj & bus, helflummiga såromläggningar & långa pratnätter, salta tårar & skratt så magen smärtat, vackra solnedgångar & fascinerande åskoväder, gosigos & en skitunge, försoning & vänskap. För mig känns det omöjligt att beskriva på ett sätt som ni förstår om ni inte varit med! Bara min dagliga lilla dejt med kyrk-granne-gubben är ett svårbeskrivet moment! För att inte tala om känslan av att ha 17 tjejer i sin säng på samma gång! ;)

 

Nu tycker jag att det är dags för lite bilder. De senaste kvällarna har det dessutom knäppts en hel del som jag kanske tar & visar här snart. Men, nu är det dags att låta er kika på jättemånga foton från ett fantastiskt läger! :)

 

Tack till alla konfirmander & ledare för oförglömliga dagar! Framförallt också tack till Gud som än en gång var med oss! :)

 

 

 

Tillåt mig vara glad. Tillåt mig blogga. Tillåt mig delge er dagens lyckosamma budskap..

 

.. Hemtjänstsäsongen 2012 är avslutad. Den är ett minne blott. Den är historia.

 

Om det känns bra? Eh ja! Ikväll när jag dockade ut min penna & det stod "arbetspassets längd 13 h 46 min" drog jag en suck av lättnad. Förvisso tror jag att min hemtjänsthistoria inte är färdigskriven riktigt ännu, men om jag inte vill behöver jag aldrig mer återvända & det är en befrielse. Jessika & jag skapade vår egen final i form av glädjedans runt Örbys dagcentral, vi tjöt & skrattade om vartannat. Otroligt glada över målgång båda två! :)

 

Iiiiih, nu är jag fri ett par dagar! :)

 

 

By the way är ordentliga blogginlägg på gång. Ikväll är första gången jag rört en dator sen i torsdags, så späckade har mina dagar varit!

 

 

 

 

Nu är det full rulle på tanta här igen vettja!

 

Dagens första del innehöll hemtjänst, sedan blev det direkt finfina timmar med Julia & därefter kvällsbjudning. Om en liten stund dyker Syster upp här för lite efterlängtad kvalitetstid & först därefter säger jag välkommen till sömnen. Oscar & jag dealade innan vilket innebär att jag imorgon börjar kvart i sju istället för två, great! :)

 

Idag är dagens inlägg utlovat som gratulation åt min extralillebror. Mattis är en av de där typerna som jag mer än gärna umgås med. Vi har riktigt roligt tillsammans & han gör mig alltid glad! Ja, en av mina hysteriskt fina vänner! 16 år fyller han idag & här kommer ett par rykande färska bilder som tillägg till grattiskramen tidigare idag! :)

 

 

 

 

 

Vi är tillbaka. Vi har lämnat Vrångö. Vi har kastats tillbaka till verkligheten.

 

Just nu är jag något i hästväg trött & tänker ha en riktigt, riktigt lugn kväll med mig själv. Det behövs nog om jag ska orka vara tillbaka på jobbet imorgonbitti.

 

Vrångö har åter levererat. Oförglömliga dagar! Vi har skrattat, gråtit, busat & levt i en miljö som inte går att förstå om den inte upplevts.

 

Nu ska jag gosa med ett leende åt alla härliga minnen. Så länge..

Tack alla kalasfina människor för allt! :)

 

 

Okej, okej. Ett förinställt blev det visst! ;)

 

Idag vill jag sända världens största grattiskram till jordens absolut skönaste Elin!  Vilken kvinna, vilken pudding! Idag fyller hon hela 20 år & jag hoppas att hon firas riktigt ordentligt! :)

 

Hon är helt enkelt en av de solstrålar som värmer vårt jordklot allra bäst! :)