Ordentlig update!
Kära vänner!
Nu har jag lite tid över att skriva mer ordentligt till er. Förvisso har vi nu inget internet, men man kan ju alltid förbereda en uppdatering. Alldeles intill sitter ett tiotal fina klasskompisar och spelar kort på vår altan i Addis. Det är här vi bor just nu, i Etioipiens huvudstad alltså.
Staden är så långt ifrån en huvudstad jag upplevt förr, men den har verkligen sin charm den också! Förutom inatt. Jag låg vaken boråt fem timmar då ett x antal imamer försökte överösta varandra från sina minareter. Till slut var jag nästintill galen, att de inte har bättre saker för sig än att störa min nattsömn i timmar! ;)
Vi har redan varit med om hundratals nya intryck, det är mycket som ska smältas och bearbetas. Idag har vi till exempel trängts i våra bälteslösa säten och bekymrade bevittnat sovande människor i avlopp, sjuka ynglingar och andra människor man bara vill rusa fram till och hjälpa. Då vi åkt genom stan hamnade vi på ett av afrikas lyxiaste hotell där vi spenderat dagen. Helt plötsligt kändes det som vi var på solsemester & flertalet av oss hade dåligt samvete över vårt beteende. Men vi behövde åtminstone duscha..
Om ni läst på vår skolblogg har ni nog förstått att första resedygnet var jättejobbigt & jag mest bara ville sätta mig på första bästa plan hem igen. Nu tycker jag dock det är riktigt mysigt att vara här! Vi möter helt fantastiska människor & har redan fått många nya upplevelser i våra bagage, det är väldigt värdefullt!
Till en början störde jag mig något enormt på missionsstationen där vi bor. Ja, hela den påminner verkligen om Mormors källare, det finns till & med likadana prylar lite överallt. Nu känns det dock helt funktionellt, & när det inte gör det får man skicka tankarna åt personerna som ligger i smutsen utanför våra murar. Då känner man tacksamhet istället för äcklande.
Just nu är det kolsvart i afrika & ändå är inte klockan så mycket. Vi har inte ens ätit kvällsmat än, så det ska vi nog snart ut på "stan" & göra. Dock vet jag ju inte när detta kommer upp på bloggen, oavsett när du läser detta kan du få veta att det i skrivandets stund är två månader kvar till annandag jul & antagligen börjar Ku därhemma nu ungefär.
Vi lever ganska mycket i nuet, det känns som vi varit iväg hur länge som helst & vi hinner inte tänka på livet därhemma. Dock har vi fått höra att det finns snö i mark, vi hoppas att ni sparar lite så vi får åka pulka om fyra veckor! ;)
Jag önskar att jag kunde beskriva våra upplevelser på ett mer målande sätt, men jag hittar liksom inga tillräckliga ord. Det är en så stor blandning att ni inte kan förstå om ni inte varit här. Barnens pussar i kontrast till allt lidande vi ser vart vi än vänder blicken känns overkligt. Eller den obegripliga klyftan mellan hotellgästerna & tiggarna.. Ja, vi får nya perspektiv så det skvätter om det!
Så, nu har jag ju skrivit en halv roman, det var väl inte mer än rätt med tanke på hur lite uppdateringar ni fått! Nu behöver jag dock uppsöka vår då & då ospolbara toalett & hela tiden tänka mantrat "drick inte vattnet, drick inte vattnet".. ;)
***
Här kommer ett tillägg om upplevelserna som tillkommit sen gårdagens skrift.
Igår kväll mådde jag inget vidare, det vill säga, jag hade superont i magen. Det lyckades jag dock sova bort inatt, & kunde därför åka iväg med klassen till en basar. Det var en trevligt liten tripp & då vi ansåg oss klara åkte vi till nationalmuseet vilket var roligt när vi var i samma rum som Lucy. Ja, sen var de flesta av oss uttråkade till tusen.. Och det var väl vad som var värt att berätta om denna dag än så länge.
Idag får ni ännu ett par foton. De förra ni såg var helt & hållet oredigerade & dagens blir inte mycket bättre. Bildhanteringsstandarden är inte heller den bästa här, därför sparar jag det mesta materialet tills hemkomst så ni får ordentliga foton då! :)
Yes, vi hörs då vi får tillgång till internet igen!
Kärlek! :)
Okej vänner! :)
Text finns att läsa på bibelskolan.strandhem.nu. Jag är just nu lite tidsbegränsad så det hinns helt enkelt icke med så mycket här just nu. Till skillnad från den bloggen får ni här ett par bilder på den fantastiska kärlek vi mött idag. Jag är alldeles överväldigad, & småkär i de där oslagbara söta små leendena! :)
Massor av kramar till alla därhemma!
/Spöket! ;)
Lång lista.
Det är smått kaos i mitt liv vill jag lova!
Dagens lista på saker som måste fixas är lång, lång alltså!
Här måste packas, tvättas, telefonpratas, mejlas, artikelskrivas, städas & så en hel rad fler saker som jag i denna stund glömt av.
Nu börjar dock även jag känna av att det är något på gång, något helt ogreppbart. Det är inte första gången jag flyger i år, inte andra heller för den delen. Jag känner mig ganska berest, något mina föräldrar sett till, men det här är annorlunda. Nu kommer vi landa i en kultur som är totalt olik vår trygga "svensksism".
Det kommer bli så vansinnigt bra, det är jag helt övertygad om! :)
Just nu på mitt skånska rum.. Kaos!
/Hanna, taggad till tusen! :)
It's all coming back to me now.
Snart, snart ska här sovas. I en riktig säng. Oslagbart! :)
Efter en hemsk hemresa igår landade jag åter i Örby. Enormt skönt! Speciellt uppskattat att få en bonusdag så här innan det är dags för en lång "bortvaro".
Varför fick bara jag en långhelg då? Jo, imorse hade jag tid hos dietisten. Den vänliga tjejen är en länk i kedjan som förhoppningsvis ska kunna hjälpa mig till ett lite mer lättlevt liv. Till på köpet ska jag framöver få gå på stresshantering. Ja, har man hört på maken! Men det kan nog vara nyttigt, inte för att jag upplever mig stressad (det händer väldigt sällan) utan för att det ligger något undermedvetet i det där.
Nog om det. Sofia & jag hann därefter med ett snabbt avsked. Förhoppningsvis bara för en dryg månad, men det var tillräckligt jobbigt! Sen hälsade jag på min forna gymnasiematsal. Det kryllade av människor! Oj, vad jag bytt miljö..! Nåväl, det var en riktigt trevlig stund med härliga tjejer som numera får skriva Op3 efter sina namn, lyllos dem!
Så har dagen gått. Kvalitetstid med familjen & massor pyssel. Packningen har jag sparat till morgondagen!
Då kvällen kom besöktes Kinna Ku ett par timmar, sen en välbehövlig stund med extrabrodern Mattis innan resten av dagen har spenderats med familjen Hidland. En fantastiskt härlig afton som avslutades med massor tjöt mellan mina kära päron, dock har jag nu pallrat mig iväg till min egen säng.
Idag har jag också för första gången bloggat från en annan sida en denna. Kommande månad ska jag försöka hålla två bloggar igång samtidigt. Ni är
jättevälkomna att följa oss, det finns hela 20 bloggar på sidan. Här hittar Du hela klassens upplevelser från
Afrika->
http://bibelskolan.strandhem.nu/1213/
Nu är det dags att låta de tunga ögonlocken falla & önska er en god natt. Tack också till alla Er som förgyllt min 19 & ½-årsdag! ;)
Kärlek & tacksamhet!
/Hanna :)
Dags att luta sig tillbaka..
.. här i mitt skånska rum..
Ikväll har jag ganska ont i min stackars mage. Därför stänger jag in mig eftersom jag ogillar när människor ser mig som ett vekligt litet knyte.
Sen jag föddes har jag till & från haft ganska mycket problem med magsmärtor. Ibland vet jag varför, ibland inte. I somras fick jag till slut en diagnos i varje fall. Självklart var det en lättnad, samtidigt som det är jobbigt att det inte går att göra något åt sjukdomen.
Tidigare har jag i perioder funderat olika mycket på den där magen. "Varför ska jag gå runt såhär & ha så ont?" är en fråga jag skickat iväg oräkneliga gånger. Men, så kom jag till Strandhem..
.. och så, för ett par veckor sen kände jag för första gången ett lugn även på den fronten. Helt plötsligt insåg jag att jag slipper bära smärtan själv. Det finns alltid en som backar upp mig & stöttar mig då jag vrider mig av det onda.
Därför gör det inte så mycket att jag nu har en kväll som jag helst sluppit. På något sätt tror jag att jag på en ny dimension lärt mig släppa greppet & oron. Ja, nu har jag verkligen lärt mig vad det innebär att lita på någon fullt ut, det är en befrielse! :)
I mina gömmor hittade jag ett par gamla foton som jag tycker illustrerar hur toppenbra uppbackad jag är. Eftersom Gud är lite svårfångad fotomässigt får vi skicka ett tack till för-tillfället-modellen, min vän Gustaf!
That's why I can sing o happy day in the middle of the pain.
/Hanna, svag men ändå stark :)
På tal om ordet tack..
.. idag är det inte bara Sofias födelsedag..
..idag firas också tacksägelsedagen. Något vi behöver påminna oss om ofta tror jag. Alldeles för många människor ser bara de där vita väggrisarna(?) istället för stigen runt & glömmer helt bort ordet "tack" eftersom fokus ligger på hindren.
Nåväl, vi behöver tänka efter i våra egna liv & sen peppa varandra om kraften i tacksamheten. Den är viktig! :)
För att spegla en psalm som vi sjöng i missionshuset idag har jag plockat ut ett par av de foton som tagits senaste veckan. Psalmen är en av mina favoriter, & du hittar den här nedanför tillsammans med en hel drös soliga tackämnen! :)
(För första gången sen jag flyttade till Skåne har jag känt fotoglädje, därför blir det en rejäl bunt här! I vilket fall var det otroligt härligt att hitta inspiration igen, jag behöver den nu för om endast tio dagar är vi långt hemifrån!)
Tack min Gud för vad som varit,
Tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
Tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
Tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
Tack för friden i mitt bröst.
Tack för vad du uppenbarat,
Tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat,
Tack för vad jag inte får.
Tack för livets hemligheter,
Tack för hjälp i nödens stund
Tack för nåd som ingen mäter,
Tack för blodets fridsförbund.
Tack för himmel blå i livet
Tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus, av dig givet,
Tack för mörkret likaså.
Tack för prövningar och strider,
Tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider,
Tack för hopp som slagit fel.
Tack för rosorna vid vägen,
Tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
Tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga,
Tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga,
Tack för allt i evighet!
Tack, tack, tack!
/Hanna :)
Grattis bästa.
Idag vill jag skicka mina varmaste Grattiskramar till min bästa vän! :)
Sofia fyller 18 hela höstar idag & jag önskar verkligen att jag kunde varit hemma & firat på rätt dag. Vi har dock ett privatkalas att vänta.. Den ni! ;)
Jag hoppas att hon blir riktigt bra omhändertagen i varje fall!
Sofia, Du är den bästa jag vet, & det vet du! Grattis, jag är stolt över dig! :)
Tusen kramar till dig!
/Hanna :)
Torsdagsafton.
Tjenare filurer! :)
Idag har klassens kameror knäppt våldsamma mängder. Allt för att föreviga en av de vackraste höstdagar vi upplevt! :)
Smakprov kommer någon gång framöver, nu väntar jag mest på dagens stora händelse. En av mina absolut bästa vänner, Elin, sitter just nu på ett tåg på väg till Skåne för att tillbringa hela helgen lång hos mej. Om det ska bli roligt? Du anar inte! Åh, vad jag ser framemot ett helt veckoslut med denna fantastiska varelse!
Välkommen min vän! :)
Höstliga kramar i olika nyanser!
/Hanna :)
Filosoferi.
God eftermiddag kära läsare! :)
Hoppas Ni har det kanonhärligt i kylan, för oj vad den slog till fort, hösten!
Sen jag kom tillbaka till Skåne i söndagskväll har jag haft svårt att koncentrera mig. Igår sov jag så fort tillfälle gavs, ja, till & med gruppsamlingen igenom. Det var icke avsiktligt dock..
Varför denna seghet kommit över mig (& även stora delar av klassen) är än så länge obevisat. För min del är hela jag svårt ofokuserad, förvisso kan jag kanske ana orsaker, men inte säkert..
Nåväl, just nu kämpas här mot ett troligtvis överbelastat fuji. Det har blivit dags att göra en fotobok med studentfoton. De där fotoböckerna är så mycket smidigare att göra än album, det gillar vi! :)
Om nio dagar är jag åter på väg mot Mark, om femton mot Afrika. That's so crazy!
Det är bara att blunda, kasta sig ut i det okända & lita på att någon annan fixar!
Det där var verkligen så roligt!
/Hanna :)
Godnatt mina vänner.
Nu ska jag strax krypa ner bredvid Arthur, i min egen säng. Mysigt! :)
Japp, jag har en hemmahelg & det är fantastiskt härligt! :) Massor fina vänner överallt, min egen familj & en stor dos glädje. Det uppskattas! :)
Nu, är det dock dags att sova (om ett par timmar) efter packning & lite smått & gott. Tidigt imorgonbitti ska Elin & jag på långpromenad, sen är det mässa & dop, efter det lite kvalitetstid med mor & bror innan Andreas & jag hänger med Owe ner till Lund. Först därefter är vi tillbaka i en Strandhemsperiod igen.
Take care people!
/Hanna :)
Fritt fram.
Vänner! :)
Som jag skrev igår har vi en vecka fullproppad av bön här i Skåne. Torsdag-fredag har vi ett helt dygn då bönen kommer vara konstant. Jag tänkte nu passa på att välkomna böneämnen.
Om
Du känner att Du har något Du vill att andra ska be för så är det bara att skicka ett mejl till mig (
[email protected]). Är det något Du inte vill att hela klassen ska veta om går det bra att skriva det också, så lyfter jag fram det själv.
Jag tror det ligger en stor kraft i att få be gemensamt & bära varandra i bön. Så, låt oss tillsammans mötas i detta. Ett namn räcker att skicka, eller något mer specifikt. Vi finns här i Skåne i bedjande format & är redo att lyfta upp även Dig!
Yes Lord, for the rest of our lives.
Hej på er alla!
Hoppas ni mår fint & att era humör är på topp! Tyvärr är det inte så för min del..
.. Om gårdagen var en glädjens dag (trots att mitt facebookkonto numera hotas av borttagning) är denna dag en sorgens dag. Ja, här sitter jag & sörjer.
Vad är det som saknas i mitt liv nu då? Jo, det ska jag berätta.. Mitt långa hår!
Lotte & jag har spenderat dagen i Ängelholm. Vi letade nya byxor till Lotte, skulle göra henne svensk & jag skulle klippa mig. På tal om byxorna är det lite komiskt att vi var de enda som påstod oss vara ickekapabla att gå upp i vikt & vi är nu de enda i klassen som hunnit med fem nya kilo på en månad. Så illa att Lotte inte kommer i sina kläder.. Tillsammans har klassen dock ökat så mycket att vi rent teoretiskt har blivit en person till! ;)
Nåväl. Jag borde ha tänkt mig för då jag möttes av en cigarett & en stor men tom salong. Då misshandeln startade började jag förstå hur det skulle sluta.. Tanten drog & slet i kaluffsen & skrek på sin gubbe på ett helt oförståligt språk. Hon fick klara instruktioner om en avlägsning av cirkus fem centimeter. Tanten propsade på lite mer för det var "så slitet". Det var först när jag såg i spegeln som jag ville gallskrika rakt ut. Alla mina lockar försvann ner på golvet innan jag hann reagera, hon kollade inte ens när hon klippte. Tydligen tyckte hon dessutom att hela håret var ett skatbo. Lotte kunde jag inte kolla på för hon var i chock, så det var bara att blunda.. Nästa gång vi gick förbi stället satt den där stackars människan & klippte sig själv. Varför har jag inte bättre magkänsla..?
Nu ser jag alltså ut precis som jag gjorde för tio år sen. Skitkul. Verkligen!
För övrigt är min feber borta så som det ser ut nu kommer jag hem som planerat i helgen. Men först några dagar till helfokuserat på bön! :)
***
Det var vad jag skrivit & inte hunnit skicka iväg innan vår aftonbön. Vi har haft en oslagbar kväll & jag har ändrat uppfattning helt!
Ibland behöver man tänka till lite.. Varför inte vara tacksam över att jag har ätit mig mätt & att den nya vikten är ett bevis på att jag äter vad jag behöver?
Varför inte vara tacksam över att jag har hår att klippa av? Jag borde ju tänka på dem som saknar det skydd kaluffsen innebär!
Dessutom borde hela vårt fokus ligga uppåt, hela tiden, dygnet runt. Japp, det är bara att tacka Gud för en fantastisk kväll!
Han älskar även Dig, precis där Du befinner Dig. Lita på det!
/Hanna :)
Inte vilken måndag som helst..
Åh nej! Idag är det dags att fira stort, det är en högtidlig dag!
Den första oktober kanske inte låter så speciell i dina öron, men det är den, i varje fall för två människor på denna jord..
Idag är det hela två år sen vi träffades första gången, Sofia & jag. Där vi spanade lite undrande på varandra på ku anade vi inte att våra liv skulle förändras från dagen efter. Ibland pratar vi om hur livet sett ut om jag struntat i att åka på luciauttagningen & vi tackar Gud för att jag inte gjorde det!
Det kanske låter som att jag tidigare aldrig haft en riktigt vän. Så var inte fallet.. Däremot hade jag aldrig varit med om att jag inte behöver prata med en person för att vet vad denne människa tänker och tycker. Tidigt i vår vänskap upptäckte vi hur lika vi är (förutom ett par små detaljer som planering & sådär..) & det var något som till en början skrämde oss då vi allt som oftast kläckte ur oss exakt samma mening samtidigt. Efter ett tag vande vi oss & tycker numera det är ganska behändigt att kunna utbyta en blick & veta vad som rör sig i den andreas hjärna. Smidigt till max, eller hur?! ;)
Redan från början hade vi alltid väldigt roligt tillsammans, & vi gick snabbt från luciakollegor till nära vänner. Så till den grad att vi blev allra bästa vänner, den där Fialottan & jag.
Det finns inga ord som kan beskriva den tacksamhet jag känner över att ha Sofia som min alldeles egen tvilling..
Ni kanske kan förstå till viss del om jag säger att jag idag inte kan leva utan henne.
Hon är den bästa vän man kan ha, & jag älskar henne, på riktigt!
