Fenomenalt Festliga, Fascinerande Finfina Fruntimmer!
Nej, ingen strejk längre! Bloggen har bara inte hunnits med, don't worry! :)
När det är dags att gå upp klockan 6 (crazy raktigenom, I know!) känns det som en halv världshistoria tills det äntligen blir sovdags igen, men kabom säger det & så har dagen gått!
Vaknade i mer normal tid än på veckorna & var en halvtimme senare på plats i kyrkan. I bänken där det händer så att säga. Bakre högra kvarteret, längst fram & till höger. Nu vet ni! Lång men bra gudstjänst & med småtöser i famnen blir det ju perfekt, oavsett om de sover eller inte! Blev spontant föreslagen en tripp till Marielund där eftermiddagen spenderades. Första antydan till rubriken. Åh, det var makalöst härliga timmar med alldeles underbara & kloka kvinnor. Ja, sådana stunder & vänner får man icke för mycket av! Tack söta ni! :)
Så började den nya veckan med skoldag, bullbortskänkning & en hemsk retoriklektion med en bedrövlig värk i magen, jovars, det var en kamp! Var hemma & vände för att sedan tillbringa aftonen i Kinna. Trion Jessika ~ Nelly ~ Hanna har en tendens att hamna i märkliga situationer, så även igår. Vi var på någonslags frivillig-arbetar-fest, fast i ärlighetens namn kändes det mer som jag vet inte, en pensionärssammankomst (med ett par undantag). Dessutom hörde vi ett "fruktföredrag" & då var vi väldigt tacksamma över att inte fler kuare var på plats för då hade det minsann blivit kämpigt! ;) Kvällen avslutades på allra bästa sätt. Det är nästintill oslagbart att sitta i en bil med en av världens goaste töser tills man knappt ser ut för imman som allt gapskratt & babbel orsakat. Vi satt där länge & väl, ovärderligt! :)
Just nu är jag nyss hemkommen från Kinna efter en kväll med mor, moster & kusin. Vi hade planerat att lyssna på den där kriminella tanten, men det var fullt, så det blev en mysig afton på skrädderiet istället! :)
För övrigt har dagen tillbringats på närakuten. Imorgon är halva praktiken gjord, otroligt skönt!
Så, ni omnämnda fenomenalt festliga, fascinerande finfina fruntimmer.. Allt från Cecilia till Ullis, från Nelly till Anne-Marie, från mamma till Jenny, från Jessika till moster. You name it! Ni har sannerligen satt guldkant på de senaste dagarna, Tack, jag har behövt er! :)
Kvällens samling bilder är urgamla eftersom jag bläddrar igenom sådant för tillfället. Kvinnor som betyder & betytt mycket helt enkelt! :)
När det är dags att gå upp klockan 6 (crazy raktigenom, I know!) känns det som en halv världshistoria tills det äntligen blir sovdags igen, men kabom säger det & så har dagen gått!
Oj vad deppigt förra besöket här lät. Och jo, jag erkänner. Lördagkvällen var väl inte någon höjdarupplevelse, men den försvann den också. Dessutom hade jag anledning att vara lite opepp där faktiskt. Desto bättre blev söndagen! :)
Vaknade i mer normal tid än på veckorna & var en halvtimme senare på plats i kyrkan. I bänken där det händer så att säga. Bakre högra kvarteret, längst fram & till höger. Nu vet ni! Lång men bra gudstjänst & med småtöser i famnen blir det ju perfekt, oavsett om de sover eller inte! Blev spontant föreslagen en tripp till Marielund där eftermiddagen spenderades. Första antydan till rubriken. Åh, det var makalöst härliga timmar med alldeles underbara & kloka kvinnor. Ja, sådana stunder & vänner får man icke för mycket av! Tack söta ni! :)
Så började den nya veckan med skoldag, bullbortskänkning & en hemsk retoriklektion med en bedrövlig värk i magen, jovars, det var en kamp! Var hemma & vände för att sedan tillbringa aftonen i Kinna. Trion Jessika ~ Nelly ~ Hanna har en tendens att hamna i märkliga situationer, så även igår. Vi var på någonslags frivillig-arbetar-fest, fast i ärlighetens namn kändes det mer som jag vet inte, en pensionärssammankomst (med ett par undantag). Dessutom hörde vi ett "fruktföredrag" & då var vi väldigt tacksamma över att inte fler kuare var på plats för då hade det minsann blivit kämpigt! ;) Kvällen avslutades på allra bästa sätt. Det är nästintill oslagbart att sitta i en bil med en av världens goaste töser tills man knappt ser ut för imman som allt gapskratt & babbel orsakat. Vi satt där länge & väl, ovärderligt! :)
Just nu är jag nyss hemkommen från Kinna efter en kväll med mor, moster & kusin. Vi hade planerat att lyssna på den där kriminella tanten, men det var fullt, så det blev en mysig afton på skrädderiet istället! :)
För övrigt har dagen tillbringats på närakuten. Imorgon är halva praktiken gjord, otroligt skönt!
Resten av veckan taggar vi nyårskonsert på lördag & för allt i världen två gospelkonserter! Skene körka på fredag klockan 19, det blir maximaltkalas, be there! :)
Så, ni omnämnda fenomenalt festliga, fascinerande finfina fruntimmer.. Allt från Cecilia till Ullis, från Nelly till Anne-Marie, från mamma till Jenny, från Jessika till moster. You name it! Ni har sannerligen satt guldkant på de senaste dagarna, Tack, jag har behövt er! :)
Kvällens samling bilder är urgamla eftersom jag bläddrar igenom sådant för tillfället. Kvinnor som betyder & betytt mycket helt enkelt! :)
Kvinniskor är ganska trevliga ändå..!
/Hanna :)
En tänkande filur.
Oj! Det blev visst ett behövligt blogguppehåll, jag märkte det inte ens. Tangenterna under mina fingrar har inte stavat till "blogg.se" sen i måndags, kalla det strejk eller upptaget schema, just nu är det samma sak.
Har jag någonsin varit så ovetande om vad ett blogginlägg kommer innehålla som jag är nu? Nej, jag tror inte det. Kanske är det för att natten innehöll på tok för lite sömn som jag nu sitter här som en robot. Visserligen har jag jobbat en hel, lång arbetsdag också, men ändå. Vad ska jag skriva, vad vill jag berätta?
Rent allmänt har veckan varit omväxlande. På jobbet har jag fått vara med om en del. Förutom att jag numera är någotsånär självgående har jag spanat in lite olika verksamheter, däribland elkonverteringsprocerduren. Hela tre gånger till och med, men efter tredje chocken svartnade det för ögonen & jag kände mig liten & ensam där jag försökte hitta balansen i en korridor på lasarettet. Alla intryck tog på krafterna & jag sov 13 timmar natten efter. 13 timmar, det är inte normalt för att vara jag, inte alls faktiskt. Annars har veckan innehållt mys med Fia, två orkesterövningar, Ku & lite annat smått & gott.
Är det så att jag lider av kaffebrist eller är det så att hormoner far eller är det så att det faktiskt är sant? Går jag bakåt i utvecklingen?
Nu lät det som om jag var jättedeprimerad, snarare tänker jag för mycket & i kombination med hemtjänstjobb kan resultatet sluta så här. Senast jag var på detta humör var i september, så det var väl kanske dags nu. Tror bestämt jag får muntra upp mig med lite apelsin dränkt i härlig grädde. Grädden, vad hade jag gjort utan den?
Sedär, nu steg humöret, tack vare att jag fick på lite läcker musik. Nu vänder det hoppas jag! By the way, för exakt tre veckor sen var vi på väg till Transtrand. Jag saknar veckan där, gården, naturen, lugnet, människorna!
Har jag någonsin varit så ovetande om vad ett blogginlägg kommer innehålla som jag är nu? Nej, jag tror inte det. Kanske är det för att natten innehöll på tok för lite sömn som jag nu sitter här som en robot. Visserligen har jag jobbat en hel, lång arbetsdag också, men ändå. Vad ska jag skriva, vad vill jag berätta?
Rent allmänt har veckan varit omväxlande. På jobbet har jag fått vara med om en del. Förutom att jag numera är någotsånär självgående har jag spanat in lite olika verksamheter, däribland elkonverteringsprocerduren. Hela tre gånger till och med, men efter tredje chocken svartnade det för ögonen & jag kände mig liten & ensam där jag försökte hitta balansen i en korridor på lasarettet. Alla intryck tog på krafterna & jag sov 13 timmar natten efter. 13 timmar, det är inte normalt för att vara jag, inte alls faktiskt. Annars har veckan innehållt mys med Fia, två orkesterövningar, Ku & lite annat smått & gott.
Är det så att jag lider av kaffebrist eller är det så att hormoner far eller är det så att det faktiskt är sant? Går jag bakåt i utvecklingen?
När jag ser tillbaka på veckan känns det som att dörrar stängts titt som tätt. Gårdagens informerande tal som jag laddat upp för mer än någonsin gjorde mig fruktansvärt besviken på mig själv, människor missuppfattar på helt fel sätt, orken finns inte, motivationen är som bortblåst, jag får i uppgift att agera psykolog/medlare & ingenting går som det ska. Känns det som.
För en stund sen kikade jag flera fina fotobloggar & imponerades, samtidigt som jag insåg. Människor har sagt saker som jag borde ta som uppmuntran, samtidigt som jag insåg. Orkesterföreningen var superkul, samtidigt som jag insåg. Jag insåg, eller rättare sagt, jag inser. Inser mina begränsningar. Just nu känns det tungt & det sänker definitivt min självkänsla.
Det finns fyra personer som förstår på riktigt. Tre människor & en Gud. Människorna som jag ikväll behövt, de tre som känner mig & som jag litar på fullt ut har jag ingen möjlighet att träffa, men de finns där i vilket fall som helst. De människor som passar så perfekt in på "Vänner är de änglar som lyfter dig då dina vingar glömt hur man flyger" & oavsett om de/ni läser det här, vill jag ikväll tacka er ~ Ni vet vilka ni är. Ni är mina änglar, mina riktiga änglar.
Nu lät det som om jag var jättedeprimerad, snarare tänker jag för mycket & i kombination med hemtjänstjobb kan resultatet sluta så här. Senast jag var på detta humör var i september, så det var väl kanske dags nu. Tror bestämt jag får muntra upp mig med lite apelsin dränkt i härlig grädde. Grädden, vad hade jag gjort utan den?
Sedär, nu steg humöret, tack vare att jag fick på lite läcker musik. Nu vänder det hoppas jag! By the way, för exakt tre veckor sen var vi på väg till Transtrand. Jag saknar veckan där, gården, naturen, lugnet, människorna!
På resa genom livet? Så måste det vara!
/Hanna.
På sängkanten.
Toppendag, raktigenom toppendag!
Massor fin feedback har jag fått av de tjommar jag stulit blod från. Framsteg, jotack! Dessutom skrattades det så tårarna rann i vårt provtagningsrum & mina 2 medskrattare & jag blev förbjudna att ta in nya patienter tills vi lugnat oss. Det var vansinnigt roligt! :)
Så hämtade jag två sockertoppar på dagis & vi hade en vrölgosig afton. Det är fantastiskt att få förmånen att hänga med sådana sötisar då & då! Tackar därför så hemskt mycket för lånet av Saga & Stina, ursöta fruntimmer! Förutom att vi har myst järnet har vi haft många otroligt givande samtal. För en stund sen satt jag med en trött Stina i hennes säng. Det lät så här:
Mitt hjärta smälter!
Massor fin feedback har jag fått av de tjommar jag stulit blod från. Framsteg, jotack! Dessutom skrattades det så tårarna rann i vårt provtagningsrum & mina 2 medskrattare & jag blev förbjudna att ta in nya patienter tills vi lugnat oss. Det var vansinnigt roligt! :)
Så hämtade jag två sockertoppar på dagis & vi hade en vrölgosig afton. Det är fantastiskt att få förmånen att hänga med sådana sötisar då & då! Tackar därför så hemskt mycket för lånet av Saga & Stina, ursöta fruntimmer! Förutom att vi har myst järnet har vi haft många otroligt givande samtal. För en stund sen satt jag med en trött Stina i hennes säng. Det lät så här:
Stina: Hanna, jag haj saknat dej i vintej.
Jag: Mmm, jag har minsann saknat dig jag också!
Stina är tyst & ligger & krumilurar.
Jag: Vad funderar du på sötnöt?
Stina: .. Jag tänkej..
Jag: Vad tänker du på då?
Stina: Hm, på att jag vill vaja en pjinsessa.
Jag: Men, du är ju faktiskt en liten prinsessa!
Stina: Jo, men du skulle vaja en jiktig pjins. Då skulle jag gifta mej med dej!
Mitt hjärta smälter!
Jag hade trivts fint som prins!
/Hanna :)
A couple of days.
Tjenare Tjohoppsan! :)
Ibland frågar jag mig om helgdagar går snabbare än veckodagar. Det känns så i min värld!
I fredags höll vi de där stackars jantelagstalen. Min planering är helt värdelös, klockan 23 i torsdagskväll klottrade jag ner ett par stödord som jag sen improviserade fritt runt, helt omedveten om tid & gränser. I vilket fall som helst gick det hem, åtminstone hos läraren, skön start på helgen! Ganska snart därefter drog Elin & jag till stranden med filtar, kameror & kebab. Eftersom hon inte kommer vara hemma i vår & sommar var vi ju tvugna att passa på. Det var kallt, men mysigt & där satt vi av massor olika anledningar. Vi firade, sörjde, fasade, jublade, åt & krumilurade. På eftermiddagen grät vi av skratt åt min pappa som grät av skratt. Mysko men sant, vi hade riktigt roligt! ;)
Mor & jag färdades igår genom snöovädret till Kungsbacka för shoppingdag. Snöigt, men mycket mysigt. På kvällen joinade även pappsen & jag försökte lära mig vuxenlivets goda (det sägs att det ska vara bakelser & sånt, det dröjer innan jag blir vuxen!). Mysigt att ha päronen för sig själv då & då! :)
På kvällen fick jag för första gången se den lilla Märtha, hon är ju trots allt snart två månader så det var minsann på tiden. Galet nog hade jag nästan glömt känslan av att hålla ett nyfött (nåja, relativt) kusinbarn i famnen. Livskvalitet på det! Storasyster hade växt & charmade oss alla. Hur många under två år räknar till 15? Sanslöst mysiga knuttar! :)
Imorse var jag på en härlig gudstjänst med massor folk i Kinna. Speciellt diggade Jenny & jag kedjan som burade in oss & den förskräckligt dråpliga anledningen till skratt. I vilket fall som helst börjar Kinna församling kännas mer & mer "hemma". Ja, ibland förundras jag över hur livet formas, det är märkligt men fint! :)
Förresten har jag börjat fota lite mer. Igårkväll fick jag otroliga bilder men med motiv som inte ska upp på bloggen. Vissa grejer förstår man inte om man inte är insatt, så enkelt är det. Däremot kanske ni kan få ett smakprov från dagens smyckesfotografering, ja, nu gäller det att börja om från början & hitta inspirationen.
Livet är i övrigt fint, trots en våldsamt krampande mage. Men, det finns folk som har det värre.. Imorgon är jag tillbaka på närakuten, ni får jättegärna hälsa på för det hinner jag gott & väl med! Direkt efter jobbet ska det barnvaktas, till & med hämtning på dagis ingår, vansinnigt mycket vuxenpoäng! Blir kalasroligt, är det något som är så uppmuntrande som barn?! Knappast!
Nej, nu börjar jag bli gräddesugen efter att ha plöjt igenom alla 376 filmsnuttar från Vrångö. Det är inte klokt hur jag längtar efter 30/7, går helt enkelt inte att beskriva!
Ibland frågar jag mig om helgdagar går snabbare än veckodagar. Det känns så i min värld!
Hoppas ni alla haft en enastående helg, det har jag!
I fredags höll vi de där stackars jantelagstalen. Min planering är helt värdelös, klockan 23 i torsdagskväll klottrade jag ner ett par stödord som jag sen improviserade fritt runt, helt omedveten om tid & gränser. I vilket fall som helst gick det hem, åtminstone hos läraren, skön start på helgen! Ganska snart därefter drog Elin & jag till stranden med filtar, kameror & kebab. Eftersom hon inte kommer vara hemma i vår & sommar var vi ju tvugna att passa på. Det var kallt, men mysigt & där satt vi av massor olika anledningar. Vi firade, sörjde, fasade, jublade, åt & krumilurade. På eftermiddagen grät vi av skratt åt min pappa som grät av skratt. Mysko men sant, vi hade riktigt roligt! ;)
Då kvällen kom myste jag mellan två läckra kvinnor i missionskyrkan & drog sedan vidare till Örby/Skene Ku med ett gäng folk i baksätet som väsnades som ett helt dagis. Det blev en grym kväll det där & slocknade gjorde jag runt 3. Kalasbra fredag! :)
Mor & jag färdades igår genom snöovädret till Kungsbacka för shoppingdag. Snöigt, men mycket mysigt. På kvällen joinade även pappsen & jag försökte lära mig vuxenlivets goda (det sägs att det ska vara bakelser & sånt, det dröjer innan jag blir vuxen!). Mysigt att ha päronen för sig själv då & då! :)
På kvällen fick jag för första gången se den lilla Märtha, hon är ju trots allt snart två månader så det var minsann på tiden. Galet nog hade jag nästan glömt känslan av att hålla ett nyfött (nåja, relativt) kusinbarn i famnen. Livskvalitet på det! Storasyster hade växt & charmade oss alla. Hur många under två år räknar till 15? Sanslöst mysiga knuttar! :)
Imorse var jag på en härlig gudstjänst med massor folk i Kinna. Speciellt diggade Jenny & jag kedjan som burade in oss & den förskräckligt dråpliga anledningen till skratt. I vilket fall som helst börjar Kinna församling kännas mer & mer "hemma". Ja, ibland förundras jag över hur livet formas, det är märkligt men fint! :)
Förresten har jag börjat fota lite mer. Igårkväll fick jag otroliga bilder men med motiv som inte ska upp på bloggen. Vissa grejer förstår man inte om man inte är insatt, så enkelt är det. Däremot kanske ni kan få ett smakprov från dagens smyckesfotografering, ja, nu gäller det att börja om från början & hitta inspirationen.
Livet är i övrigt fint, trots en våldsamt krampande mage. Men, det finns folk som har det värre.. Imorgon är jag tillbaka på närakuten, ni får jättegärna hälsa på för det hinner jag gott & väl med! Direkt efter jobbet ska det barnvaktas, till & med hämtning på dagis ingår, vansinnigt mycket vuxenpoäng! Blir kalasroligt, är det något som är så uppmuntrande som barn?! Knappast!
Nej, nu börjar jag bli gräddesugen efter att ha plöjt igenom alla 376 filmsnuttar från Vrångö. Det är inte klokt hur jag längtar efter 30/7, går helt enkelt inte att beskriva!
Yesterday is history, Tomorrow is mystery, Today is a gift.
/Hanna :)
Strength.
Vilket liv.. Käre tiders, snart är vi pensionärer hela högen!
Medicinmottagningen.. Jo, där hände det mer, lite mer i varje fall. Igår hann jag med att sticka några stackars människor i deras fina vener i armväcken. Mm, brutalt mysigt! Faktum är att jag alltid gillat att sticka andra, vare sig det rör sig om insulin eller mer avancerade stick. Tur att vi har olika nöjen här i världen. Under gårdagen hängde jag även med pacemakersyrror på deras undersökningar, bevittnade olika typers ekg, studerade fotvård & var ivägen. Ja, det är lite så man känner sig innan man hittat sin plats. Förhoppningsvis blir nästa vecka bättre! :)
Så till dagen. En riktig sovmorgon, det var jag värd efter de senaste dagarna. Riksdagen borde förbjuda väckningar före klockan 8! Runt halv 1 var Fia & jag på plats i Fritsla för soundcheck & pepp. Vår största utmaning kanske någonsin bemästrade vi idag då vi sjöng på begravning. Trots att vi kämpade mot våra rossliga hosthalsar, kasst blodtryck, kruxig tonart & framför allt djupa känslor gjorde vi det, tillsammans. Aldrig förr har jag varit så stolt över Fia, men där stod hon bredvid pianot, stark som få. Även om det var tufft var det fint & vi var mycket glada att vi klarade det. Ja, även om vi är två relativt starka kvinnor är vi trots allt allra starkast tillsammans!
Efter begravningen tog vi igen oss hos Farmor Knopp med jordgubbstanten & resten av Sofias släkt. Därifrån åkte jag med tungt huvud till skolan för cellolektion & övning inför nyårskonserten. Då halva övningen var över klarade jag inte en sekund till utan flydde till op-lärarna & sen ut i skogen med självaste Elin. Otroligt skönt för huvudvärken & tankearbetet!
Medicinmottagningen.. Jo, där hände det mer, lite mer i varje fall. Igår hann jag med att sticka några stackars människor i deras fina vener i armväcken. Mm, brutalt mysigt! Faktum är att jag alltid gillat att sticka andra, vare sig det rör sig om insulin eller mer avancerade stick. Tur att vi har olika nöjen här i världen. Under gårdagen hängde jag även med pacemakersyrror på deras undersökningar, bevittnade olika typers ekg, studerade fotvård & var ivägen. Ja, det är lite så man känner sig innan man hittat sin plats. Förhoppningsvis blir nästa vecka bättre! :)
Efter arbetsdagsfinal blev det kvalitetstid med tvillingen min. Trötta & flummiga, jag gillar henne!
Så till dagen. En riktig sovmorgon, det var jag värd efter de senaste dagarna. Riksdagen borde förbjuda väckningar före klockan 8! Runt halv 1 var Fia & jag på plats i Fritsla för soundcheck & pepp. Vår största utmaning kanske någonsin bemästrade vi idag då vi sjöng på begravning. Trots att vi kämpade mot våra rossliga hosthalsar, kasst blodtryck, kruxig tonart & framför allt djupa känslor gjorde vi det, tillsammans. Aldrig förr har jag varit så stolt över Fia, men där stod hon bredvid pianot, stark som få. Även om det var tufft var det fint & vi var mycket glada att vi klarade det. Ja, även om vi är två relativt starka kvinnor är vi trots allt allra starkast tillsammans!
Efter begravningen tog vi igen oss hos Farmor Knopp med jordgubbstanten & resten av Sofias släkt. Därifrån åkte jag med tungt huvud till skolan för cellolektion & övning inför nyårskonserten. Då halva övningen var över klarade jag inte en sekund till utan flydde till op-lärarna & sen ut i skogen med självaste Elin. Otroligt skönt för huvudvärken & tankearbetet!
Nu måste jag skriva ett tal illa snabbt, för det ska vi tydligen hålla imorgonbitti. Party! Dessutom ska Elin & jag ha kebabpicknick på en strand imorgon, av en secret anledning. Helgen är mycket välkommen, även natten, det blir finemang att sova snart! :)
Together we are stronger than everything else.
/Hanna :)
Blåkläder för allt i världen!
World! Helt sjukt, jag är verkligen dödstrött!
Gårdagen var remixad. När jag kom till skolan, som vanligt lite sen, mycket stressad fick jag frågan vad jag gjorde där. Nej, det kan man ju undra när ingen sagt att jag började 4 timmar senare?! Kanske inget att gråta över då man får diskutera botox & råttor & få höra "Hanna, just nu känner jag starkt för att slå ner dig!". Tackar varmast för det mysiga klimatet i Op3an! ;)
Så kom dagen. Tack & lov sov jag ordentligt, för ovanlighetens skull innan ny praktikplats. På schemat fanns en rosa plupp vilket innebar att dagen skulle spenderas på vår närakut. En bedrövligt lugn dag skulle jag säga!! Jo, jag var grymt rastlös till stor del, såpass illa att jag gick & räknade ut BMI med konstiga mätmetoder, rymde till patienter som inte behövde besök & lyssnade road till ett tiotal medelålders damer som vilt diskuterade vår kungafamilj. Då jag första gången kollade på klockan var jag övertygad om att lunchen var kommen, det hade gått en timme...! Men att glamma runt i snygga blå sjukhhuskläder ser ju lite coolt ut åtmindstone!
Idag vill jag också passa på att även bloggratulera min moder genom ett par bilder eftersom hon fyller år! :)
Gårdagen var remixad. När jag kom till skolan, som vanligt lite sen, mycket stressad fick jag frågan vad jag gjorde där. Nej, det kan man ju undra när ingen sagt att jag började 4 timmar senare?! Kanske inget att gråta över då man får diskutera botox & råttor & få höra "Hanna, just nu känner jag starkt för att slå ner dig!". Tackar varmast för det mysiga klimatet i Op3an! ;)
Nåväl, eftermiddagslektionen var inställd så Olivia & jag drog till Skrädderiet där vi tog igen utebliven mystid med diverse trevligheter som typ eldning av sugrör. Vi är en fin kombination! :)
Efter detta blev det kvalitetstid med Andreas. Under kvällen försökte vi oss på kaffedrinksskapande med bland annat oboy, ägg & drivor socker. Mer lyckade resultat har vi åstadkommit! ;)
Efter detta blev det kvalitetstid med Andreas. Under kvällen försökte vi oss på kaffedrinksskapande med bland annat oboy, ägg & drivor socker. Mer lyckade resultat har vi åstadkommit! ;)
Så kom dagen. Tack & lov sov jag ordentligt, för ovanlighetens skull innan ny praktikplats. På schemat fanns en rosa plupp vilket innebar att dagen skulle spenderas på vår närakut. En bedrövligt lugn dag skulle jag säga!! Jo, jag var grymt rastlös till stor del, såpass illa att jag gick & räknade ut BMI med konstiga mätmetoder, rymde till patienter som inte behövde besök & lyssnade road till ett tiotal medelålders damer som vilt diskuterade vår kungafamilj. Då jag första gången kollade på klockan var jag övertygad om att lunchen var kommen, det hade gått en timme...! Men att glamma runt i snygga blå sjukhhuskläder ser ju lite coolt ut åtmindstone!
Imorgon blir det medicinottagning & jag hoppas på lite mer aktivitet, för annars kommer jag inom kort sätta igång med livsfarliga projekt & det tror jag ingen vill uppleva! ;)
Idag vill jag också passa på att även bloggratulera min moder genom ett par bilder eftersom hon fyller år! :)
På återseende!
/Hanna :)
More than words.
Var ska man börja? På djupet eller ytan? Hm, det sistnämnda tror jag.
En helg har gått, första ledigheten denna termin alltså. Studenten känns galet långt bort, men ändå hiskeligt nära. I det mörka januari kan jag inte för mitt liv begripa hur jag ska överleva ända till juni, men det går nog. Så vad har jag hittat på i helgen för att återvända till verkligheten?
I fredags kväll var det dags för julgransplundring i hemförsamlingen. Otroligt gosigt påhitt måste jag erkänna. Mysigt folk, juligt käk, fina skratt till lustiga sånger & höjdpunkten ~ juldansen. För er som troget följer här kanske ni minns Örby församlings långdans? Julgransdansen är ännu bättre! Fantastiskt roligt & varmt! ;)
Drog efter denna uppfinning vidare till Kinna på ku-start. Ku, åh, ku! :) Aftonen avslutades på donken med gamla fina kändisar som typ Viktor & Oscar som kommer hänga med oss mer nu, uppskattat!
Nicole & Martina börjar bli stora & bjöd igår på 20-årspartaj i Horred. Det var mycket trevligt & kamerafritt vilket jag läskigt nog uppskattar! Paulina min fina kompanjon på längden & jag hade kvalitetstid i källaren, slog våra kloka huvuden ihop ännu en gång, härligt! På hemvägen åts glass på en mack lite halvt mitt i natten & inofficiellheter beskådades. Spännande dag! :)
Nu är jag just hemkommen från en vansinnigt kalasbra afton med min kära kusin Viktoria. Vi har inte setts sen mitten av december då hon dissade julen med mej & drog till Kenya, så ni må tro att vi var i behov av en rejäler kväll. Den satt alldeles perfekt, sanna mina ord.
Kommande vecka börjar praktiken, jag bävar. Nu när man vant sig vid cirkus 4 timmar/skoldag & plötsligt ska jobba 9 timmar om dagen, nej, det känns faktiskt olustigt. Dessutom när en viss liten jag riskerar att svimma titt som tätt. Det är ett faktum, jag är i behov av lov! ;)
Nu, deep Hanna, deep. Rubriken säger hälften av det jag känner för tillfället. Jag vet inte vart jag vill komma, vad det är jag ska sätta ord på, bara att det inte fungerar just nu. Mitt huvud är som ett ända stort outrett nystan med massor knutar. Egentligen vet jag inte vad de innehåller & det är väl det som är mest märkligt.
En helg har gått, första ledigheten denna termin alltså. Studenten känns galet långt bort, men ändå hiskeligt nära. I det mörka januari kan jag inte för mitt liv begripa hur jag ska överleva ända till juni, men det går nog. Så vad har jag hittat på i helgen för att återvända till verkligheten?
I fredags kväll var det dags för julgransplundring i hemförsamlingen. Otroligt gosigt påhitt måste jag erkänna. Mysigt folk, juligt käk, fina skratt till lustiga sånger & höjdpunkten ~ juldansen. För er som troget följer här kanske ni minns Örby församlings långdans? Julgransdansen är ännu bättre! Fantastiskt roligt & varmt! ;)
Drog efter denna uppfinning vidare till Kinna på ku-start. Ku, åh, ku! :) Aftonen avslutades på donken med gamla fina kändisar som typ Viktor & Oscar som kommer hänga med oss mer nu, uppskattat!
Nicole & Martina börjar bli stora & bjöd igår på 20-årspartaj i Horred. Det var mycket trevligt & kamerafritt vilket jag läskigt nog uppskattar! Paulina min fina kompanjon på längden & jag hade kvalitetstid i källaren, slog våra kloka huvuden ihop ännu en gång, härligt! På hemvägen åts glass på en mack lite halvt mitt i natten & inofficiellheter beskådades. Spännande dag! :)
Nu är jag just hemkommen från en vansinnigt kalasbra afton med min kära kusin Viktoria. Vi har inte setts sen mitten av december då hon dissade julen med mej & drog till Kenya, så ni må tro att vi var i behov av en rejäler kväll. Den satt alldeles perfekt, sanna mina ord.
Kommande vecka börjar praktiken, jag bävar. Nu när man vant sig vid cirkus 4 timmar/skoldag & plötsligt ska jobba 9 timmar om dagen, nej, det känns faktiskt olustigt. Dessutom när en viss liten jag riskerar att svimma titt som tätt. Det är ett faktum, jag är i behov av lov! ;)
Nu, deep Hanna, deep. Rubriken säger hälften av det jag känner för tillfället. Jag vet inte vart jag vill komma, vad det är jag ska sätta ord på, bara att det inte fungerar just nu. Mitt huvud är som ett ända stort outrett nystan med massor knutar. Egentligen vet jag inte vad de innehåller & det är väl det som är mest märkligt.
Människor överallt har börjat fråga "och vad ska du göra till hösten?" & det ger mej mer & mer panik för varje gång orden uttalas. Usch, det är sannerligen stressande, speciellt när man har alltför många alternativ att välja mellan! Ikväll har jag förresten till på köpet drabbats av djup chock, det är som att det mesta höjer blodtrycket & pressen, jag gillar det inte. Mitt i detta brutala varvtal i nervsystemet känner jag ett lugn.
Idag har jag pratat med en stabil kvinna som blev änka för ett par dygn sedan efter ett 53-årigt äktenskap(53 år, alltså, fattar ni?!). Då kände jag mig lite i underläge, inte nog med att hon bar på så mycket mer än jag, hon var också tusen gånger lugnare.
Som sagt, jag vet inte vad jag vill komma med dessa rader, mer än att bloggen är svårhanterlig för min del, den har varit de ett par dagar i varje fall. Hojoj, det inte lätt när man ska börja använda hjärnan inte.. Innan jag kan dela med mig av mina tankar på den lilla rosa måste jag väl få ordning på dem själv först? Eller?
Äh, jag går & lägger mig. Sov sött!
/Hanna :)
Transtrand & dess charm.
Tjilaha alles vackra bloggläsare, roligt att vara tillbaka! :)
Om jag har något att blogga om? Jo, tack, det kan man nog säga. Dessutom något som inte handlar om hemtentor eller försenade bussar? Hajjemensan! Därför tänker jag nu försöka krympa vårt läger till bloggform & det ska jag göra utan att lämna min varma, goa säng. Bilden hoppades över för min del & jag försöker kurera min rosslande, äckliga hals med strepsils & Arthurgos. Ja, & bloggen naturligtvis!
Senast jag var i Transtrand var april 2010, förra året dissade jag av flera olika anledningar, men nu var det hög tid att återvända. Rättare sagt, Pallis åkte inte om inte jag & tvärtom. Men så var det dags för oss att börja vår tripp i lördags morse. Rebecka & jag imponerades av våra skiljande benlängder & min rumpa fick träsmak i Borås ungefär. Hopplöst! Fram kom vi runt 18 efter bra läsning i vår tjejbuss. Första kvällen var nog ganska chill om jag minns rätt. Vi installerade oss på rum 2 alla kvinns & minns kanske särskilt Marias bäddning?! Med all säkerhet hade vi en kalasfin aftonbön innan kvällsfikat & den fantastiska sömnen i våra 28 grader! Det var helt klart den bästa natten rent sömnmässigt!
Då söndagen kom gav vi oss iväg till Tandådalen, precis som vanligt. Vädret var helt otroligt, solen lyste helt perfekt & det fanns så galet mycket att fånga med kameran, som befann sig på fjällgården... Det var ett av de sämsta beslut jag tagit i mitt liv! Pallis & jag jobbade på att förstå tjusningen med längdskidor vilket gick sådär. Det roligaste var när den arga killen voltade över min längdskidspartner & de båda sprattlade runt i spåren. Ja, det var en syn utan dess like..! Vi var minsann mätta på äventyr efter det där & hängde i värmestugan resten av dagen innan aftonen på fjällgården. Personligen joinade jag ett av de iskalla rummen & slumrade lite där medan resten spelade spel. I övrigt var det en jättejobbig kväll då jag hade fruktansvärt ont & det resulterade i att jag mest gick omkring som ett lidande spektakel. När Fialotta ringde då det var som värst rullade tårarna & jag hade gjort vad som helst för att ha henne där! Aftonen avslutades med massa skratt som skönt var i varje fall!
Sen blev det måndag med yrande snö & en äkta kvalitetsdag med syster på fjällgården. Det var en välbehövlig & fin dag vill jag lova. Sekretess på resten, men Pallis är en pärla, bara så ni vet! Den kvällen fick jag min vilja igenom & vi lekte. Det måste varit en av de roligaste maffiaomgångar jag varit med om. Som lekledare kunde jag njuta av alla genomskinliga lögner & ansiktsuttrycken i slutet av leken glömmer jag sent. Det var något hysteriskt roligt & tårarna rann av skratt på många av oss! Det var nog den kvällen Johan med päron lämnade oss om jag minns rätt, i övrigt var det som vanligt aftonbön, kvällsfika, mysfaktor. Gustaf höll i aftonbönen förresten & fick hjälp av Rakel på ett enastående sätt. Det var mäktigt! :)
I förrgår ställde vi oss åter på längdskidorna, denna gång i sällskap av ett gäng damer & småtöser. Mysigt, men slalom är så överlägset har jag konstaterat. Ingen mer längdåkning för mig inte! Trötta som jag-vet-inte-vad var vi efteråt & det blev en hysteriskt rolig stund i dusch, bastu & omklädningsrum med två fina damer även kallade Maria & Pallis. Vi skrattade något galet & det gjorde även våra små supportrar då de joinade! Över stearinljus hade vi sen bibelsamtal som blev riktigt bra tror jag. En lång & känslofylld aftonbön den kvällen & sen två timmar ytterligare i kyrkan. Bra & behövliga timmar! Runt ett kunde jag krypa till kojjs bland de andra töserna, andra natten i rad låg jag sömnlös. Vi hade lite krig om elementet skulle vara på eller inte. Alltså frös jag trots mina 3 täcken, så i natt var första sov-natten på 3 dygn, well done.
Det var med blandade känslor vi lämnade stället. Nu när jag varit i skolan vill jag bara tillbaka. Daniel & jag konstaterade igår att det inte känns som vi varit där alls, det gick våldsamt fort dessa dagar, ja, det är nästan läskigt hur de försvann. Veckan har betytt mycket för många, jag lärde mig att man är som starkast då man är som svagast & växte ganska jättemycket som människa på ett bra sätt hoppas jag. Vi konstaterade att vi inte förstår hur folk inte vill tro på Gud & hade en kalasfin vecka i största allmänhet. För alla er som finns på facebook kan jag också tillägga att vi var färdigpackade & inte alkoholiserade igår då vi flummade runt till den älskade ängeln. Om jag dessutom berättar att vi åt kinesiska kattsvansar igår förstår ni att en del saker är lite oförklarliga. Isak & jag har haft våra roliga stunder..! ;)
Nu har jag nog fått med det mesta tror jag. Transtrand har alltid varit & kommer alltid vara något speciellt, det är en sak som är säker.
Tack alla helt underbara människor för en härlig vecka! :)
Om jag har något att blogga om? Jo, tack, det kan man nog säga. Dessutom något som inte handlar om hemtentor eller försenade bussar? Hajjemensan! Därför tänker jag nu försöka krympa vårt läger till bloggform & det ska jag göra utan att lämna min varma, goa säng. Bilden hoppades över för min del & jag försöker kurera min rosslande, äckliga hals med strepsils & Arthurgos. Ja, & bloggen naturligtvis!
Senast jag var i Transtrand var april 2010, förra året dissade jag av flera olika anledningar, men nu var det hög tid att återvända. Rättare sagt, Pallis åkte inte om inte jag & tvärtom. Men så var det dags för oss att börja vår tripp i lördags morse. Rebecka & jag imponerades av våra skiljande benlängder & min rumpa fick träsmak i Borås ungefär. Hopplöst! Fram kom vi runt 18 efter bra läsning i vår tjejbuss. Första kvällen var nog ganska chill om jag minns rätt. Vi installerade oss på rum 2 alla kvinns & minns kanske särskilt Marias bäddning?! Med all säkerhet hade vi en kalasfin aftonbön innan kvällsfikat & den fantastiska sömnen i våra 28 grader! Det var helt klart den bästa natten rent sömnmässigt!
Då söndagen kom gav vi oss iväg till Tandådalen, precis som vanligt. Vädret var helt otroligt, solen lyste helt perfekt & det fanns så galet mycket att fånga med kameran, som befann sig på fjällgården... Det var ett av de sämsta beslut jag tagit i mitt liv! Pallis & jag jobbade på att förstå tjusningen med längdskidor vilket gick sådär. Det roligaste var när den arga killen voltade över min längdskidspartner & de båda sprattlade runt i spåren. Ja, det var en syn utan dess like..! Vi var minsann mätta på äventyr efter det där & hängde i värmestugan resten av dagen innan aftonen på fjällgården. Personligen joinade jag ett av de iskalla rummen & slumrade lite där medan resten spelade spel. I övrigt var det en jättejobbig kväll då jag hade fruktansvärt ont & det resulterade i att jag mest gick omkring som ett lidande spektakel. När Fialotta ringde då det var som värst rullade tårarna & jag hade gjort vad som helst för att ha henne där! Aftonen avslutades med massa skratt som skönt var i varje fall!
Sen blev det måndag med yrande snö & en äkta kvalitetsdag med syster på fjällgården. Det var en välbehövlig & fin dag vill jag lova. Sekretess på resten, men Pallis är en pärla, bara så ni vet! Den kvällen fick jag min vilja igenom & vi lekte. Det måste varit en av de roligaste maffiaomgångar jag varit med om. Som lekledare kunde jag njuta av alla genomskinliga lögner & ansiktsuttrycken i slutet av leken glömmer jag sent. Det var något hysteriskt roligt & tårarna rann av skratt på många av oss! Det var nog den kvällen Johan med päron lämnade oss om jag minns rätt, i övrigt var det som vanligt aftonbön, kvällsfika, mysfaktor. Gustaf höll i aftonbönen förresten & fick hjälp av Rakel på ett enastående sätt. Det var mäktigt! :)
I förrgår ställde vi oss åter på längdskidorna, denna gång i sällskap av ett gäng damer & småtöser. Mysigt, men slalom är så överlägset har jag konstaterat. Ingen mer längdåkning för mig inte! Trötta som jag-vet-inte-vad var vi efteråt & det blev en hysteriskt rolig stund i dusch, bastu & omklädningsrum med två fina damer även kallade Maria & Pallis. Vi skrattade något galet & det gjorde även våra små supportrar då de joinade! Över stearinljus hade vi sen bibelsamtal som blev riktigt bra tror jag. En lång & känslofylld aftonbön den kvällen & sen två timmar ytterligare i kyrkan. Bra & behövliga timmar! Runt ett kunde jag krypa till kojjs bland de andra töserna, andra natten i rad låg jag sömnlös. Vi hade lite krig om elementet skulle vara på eller inte. Alltså frös jag trots mina 3 täcken, så i natt var första sov-natten på 3 dygn, well done.
Det var med blandade känslor vi lämnade stället. Nu när jag varit i skolan vill jag bara tillbaka. Daniel & jag konstaterade igår att det inte känns som vi varit där alls, det gick våldsamt fort dessa dagar, ja, det är nästan läskigt hur de försvann. Veckan har betytt mycket för många, jag lärde mig att man är som starkast då man är som svagast & växte ganska jättemycket som människa på ett bra sätt hoppas jag. Vi konstaterade att vi inte förstår hur folk inte vill tro på Gud & hade en kalasfin vecka i största allmänhet. För alla er som finns på facebook kan jag också tillägga att vi var färdigpackade & inte alkoholiserade igår då vi flummade runt till den älskade ängeln. Om jag dessutom berättar att vi åt kinesiska kattsvansar igår förstår ni att en del saker är lite oförklarliga. Isak & jag har haft våra roliga stunder..! ;)
Nu har jag nog fått med det mesta tror jag. Transtrand har alltid varit & kommer alltid vara något speciellt, det är en sak som är säker.
Tack alla helt underbara människor för en härlig vecka! :)
Kärlek till eder!
/Hanna :)
Vi drar till fjällen!
Sista blogginlägget till nästa onsdag eller så, om jag känner mig själv rätt vill säga!
Igår när jag skrev att jag behövde träffa någon visade det sig vara Jenny. Kvällen igår var grymt härlig, precis det jag behövde! Fantastiskt mysigt & trevligt & det faktum att Jenny snart blir kinnabo.. Det är alldeles galet bra! :) Mm, jag har verkligen våldsamt fina vänner! :)
I säng var jag nog runt 2. Somnade med ett stort leende på läpparna efter den helmysiga aftonen & var helt inställd på att ta en tidig morgonpromenad med kameran. Istället vaknade jag av en brötande pappa klockan 07:18 som överräckte en desperat & kaotisk hemtjänstkris. Jo, jag fick ta på mig något annat, men helst inte äta frukost. Kaffe var jag tvungen att hälla i mig för att klara stå på benen, men cirkus 10 minuter senare kunde jag rädda dem. Ja stackars små! ;) Det dumma var att jag fick svälja min stolthet eftersom jag för ett par dagar sen var sjukligt stolt över att jag lärt mig säga nej då jag inte ville jobba onsdag, torsdag, fredag. Ja, & så gick det med den saken..! Min fotolängtan vaknade dock till liv då jag såg solen gå upp över ett frostigt Örby & himlen gick från orange till klarblå, det var vakert! :)
Nu måste jag minsann sätta igång att packa. Om ganska exakt 18 timmar rullar vi iväg mot Transtrand, ett rejält gäng vill jag lova! Därför borde jag känna panik & önska er riktigt härliga dagar, för det är precis vad jag tänker ha! :)
Igår när jag skrev att jag behövde träffa någon visade det sig vara Jenny. Kvällen igår var grymt härlig, precis det jag behövde! Fantastiskt mysigt & trevligt & det faktum att Jenny snart blir kinnabo.. Det är alldeles galet bra! :) Mm, jag har verkligen våldsamt fina vänner! :)
I säng var jag nog runt 2. Somnade med ett stort leende på läpparna efter den helmysiga aftonen & var helt inställd på att ta en tidig morgonpromenad med kameran. Istället vaknade jag av en brötande pappa klockan 07:18 som överräckte en desperat & kaotisk hemtjänstkris. Jo, jag fick ta på mig något annat, men helst inte äta frukost. Kaffe var jag tvungen att hälla i mig för att klara stå på benen, men cirkus 10 minuter senare kunde jag rädda dem. Ja stackars små! ;) Det dumma var att jag fick svälja min stolthet eftersom jag för ett par dagar sen var sjukligt stolt över att jag lärt mig säga nej då jag inte ville jobba onsdag, torsdag, fredag. Ja, & så gick det med den saken..! Min fotolängtan vaknade dock till liv då jag såg solen gå upp över ett frostigt Örby & himlen gick från orange till klarblå, det var vakert! :)
Nu måste jag minsann sätta igång att packa. Om ganska exakt 18 timmar rullar vi iväg mot Transtrand, ett rejält gäng vill jag lova! Därför borde jag känna panik & önska er riktigt härliga dagar, för det är precis vad jag tänker ha! :)
See you soon, & until then ~ Take care of you!
/Hanna :)
Släng av aktivitet.
Det går ju så lagom bra med bloggandet för tillfället, skönt att det inte bara är min blogg som krasslar lite!
Egentligen tror jag mitt stora problem för tillfället inte ligger i någon saknad motivation att blogga, utan snarare i saknade foton att använda som "dippsås" i blogginläggen! Till exempel gick jag runt med min klumpeduns till kamera typ 11 timmar igår utan att knäppa ett enda foto. Varför kanske du undrar? Då kan jag meddela att jag gör detsamma! På den tiden är en skörd på cirkus 500 foton högst rimlig, så varför hittar jag inget motiv att fånga? Jag vet inte..
Året började som sagt med jobb, hur tragiskt lät inte det? Tur var väl att det inte var så tragiskt som det lät, nej vi hade faktiskt ganska trevligt! Dagen efter var en kanondag som jag tror trogna bloggläsare redan vet. Sara & jag shoppade stôll i den finfina staden Kungsbacka. Ni skulle sett oss när vi försökte rulla bilen, först gick det enormt trögt (i efterhand kom vi på att växeln var i), några timmar senare försökte vi igen & då gick det om möjligt ännu trögare tills vi insåg att handbromsen var dragen. När vi åtgärdat alla problem vi hade rullade bilen iväg av sig själv, det var skrattpåferstande! ;) I övrigt kan jag ju berätta att rätt som det var fann vi något där i mörkret som gjorde oss alldeles nostalgiska. Ja, där på hörnet låg den precis som för 10 år sen. Affären där Sara & jag för första gången i livet köpte kläder på egen hand. Sen att det då gick som det gick är en helt annan historia. Det slog mig då, mitt i alla minnen som for genom huvudet hur snabbt tiden går, hur mycket vi hunnit uppleva, hur stora vi blivit. Det sista kan diskuteras, men jämför man med 2 småtjejer som stolta köper likadana rosa tights med bedrövliga vita volangkjolar & någon konstig rosa tröja till tycker i varje fall jag man kan skåda en viss utveckling.. Det var en finfin årstart vill jag lova! :)
Det finns nog inget intressant att berätta om tisdagen, men igår hände det desto mer. En heldag i Göteborg stod på programmet. Tvillingarna Knoppsson + två av sorten Andreas styrde mot stan vid cirkus två i den lille guldige. Då vi anlände hamnade vi på väldigt mysko ställen för att sen bevittna en flygande bil & köra laserdome. Det var det i särklass värsta, sämsta laserdome jag någonsin kört! Runt, runt sprang en massa kaxiga små killar & jag vurpade i någon konstig grej, plus att det alltid sprutades rök över mej, usch, det var hemskt! ;) Vi åt, vandrade runt på stan, chillade & landade på cafét med toaletten. Ja, för allt vad ni gör - gå inte på Condecos toaletter! Nåväl, vi avslutade dagen på biopalatset. Ja, vi kan nog konstatera att vi avslutade deras dag också. När klockan var midnatt fick vi order via högtalare att lämna placet & eftersom vi fyra var de enda människor som sågs till måste det ju varit riktat till oss?! Nåväl, det var en tipptoppdag med ytterst fina människor! :)
Nu vet jag inte alls vad som händer härnäst, jag har behov av att träffa någon, men jag kan inte sätta fingret på vem. Kanske är det Ida för henne har jag inte träffat på väldigt länge, eller så är det Nicole, eller så är det Jenny. Det är någon, & jag borde åtgärda det. Fast först borde jag nog ta på mig något annat än nattlinne. Och snart bär det av mot fjällen. Ojoj, det måste man ju packa till också!
Sådär, gårdagens finfolk funnet i arkivet eftersom det inte finns några nya bilder. Hopplösa lilla jag!
Egentligen tror jag mitt stora problem för tillfället inte ligger i någon saknad motivation att blogga, utan snarare i saknade foton att använda som "dippsås" i blogginläggen! Till exempel gick jag runt med min klumpeduns till kamera typ 11 timmar igår utan att knäppa ett enda foto. Varför kanske du undrar? Då kan jag meddela att jag gör detsamma! På den tiden är en skörd på cirkus 500 foton högst rimlig, så varför hittar jag inget motiv att fånga? Jag vet inte..
Året började som sagt med jobb, hur tragiskt lät inte det? Tur var väl att det inte var så tragiskt som det lät, nej vi hade faktiskt ganska trevligt! Dagen efter var en kanondag som jag tror trogna bloggläsare redan vet. Sara & jag shoppade stôll i den finfina staden Kungsbacka. Ni skulle sett oss när vi försökte rulla bilen, först gick det enormt trögt (i efterhand kom vi på att växeln var i), några timmar senare försökte vi igen & då gick det om möjligt ännu trögare tills vi insåg att handbromsen var dragen. När vi åtgärdat alla problem vi hade rullade bilen iväg av sig själv, det var skrattpåferstande! ;) I övrigt kan jag ju berätta att rätt som det var fann vi något där i mörkret som gjorde oss alldeles nostalgiska. Ja, där på hörnet låg den precis som för 10 år sen. Affären där Sara & jag för första gången i livet köpte kläder på egen hand. Sen att det då gick som det gick är en helt annan historia. Det slog mig då, mitt i alla minnen som for genom huvudet hur snabbt tiden går, hur mycket vi hunnit uppleva, hur stora vi blivit. Det sista kan diskuteras, men jämför man med 2 småtjejer som stolta köper likadana rosa tights med bedrövliga vita volangkjolar & någon konstig rosa tröja till tycker i varje fall jag man kan skåda en viss utveckling.. Det var en finfin årstart vill jag lova! :)
Det finns nog inget intressant att berätta om tisdagen, men igår hände det desto mer. En heldag i Göteborg stod på programmet. Tvillingarna Knoppsson + två av sorten Andreas styrde mot stan vid cirkus två i den lille guldige. Då vi anlände hamnade vi på väldigt mysko ställen för att sen bevittna en flygande bil & köra laserdome. Det var det i särklass värsta, sämsta laserdome jag någonsin kört! Runt, runt sprang en massa kaxiga små killar & jag vurpade i någon konstig grej, plus att det alltid sprutades rök över mej, usch, det var hemskt! ;) Vi åt, vandrade runt på stan, chillade & landade på cafét med toaletten. Ja, för allt vad ni gör - gå inte på Condecos toaletter! Nåväl, vi avslutade dagen på biopalatset. Ja, vi kan nog konstatera att vi avslutade deras dag också. När klockan var midnatt fick vi order via högtalare att lämna placet & eftersom vi fyra var de enda människor som sågs till måste det ju varit riktat till oss?! Nåväl, det var en tipptoppdag med ytterst fina människor! :)
Nu vet jag inte alls vad som händer härnäst, jag har behov av att träffa någon, men jag kan inte sätta fingret på vem. Kanske är det Ida för henne har jag inte träffat på väldigt länge, eller så är det Nicole, eller så är det Jenny. Det är någon, & jag borde åtgärda det. Fast först borde jag nog ta på mig något annat än nattlinne. Och snart bär det av mot fjällen. Ojoj, det måste man ju packa till också!
Sådär, gårdagens finfolk funnet i arkivet eftersom det inte finns några nya bilder. Hopplösa lilla jag!
Carpe diem!
/Hanna :)
Right here, right now.
Gott Nytt År människor! :)
Rubriken talar för sig själv, eller så är det just det den inte gör. Den gamla mysiga låten ploppade just upp i hjärnan & jag tänkte "just nu vill jag önska bloggkikare ett riktigt oslagbart 2012!" därför denna överskrift!
Mellandagarna har varit remixade må jag säga. Jobb har varvats med långa sovmornar, Kingsburyläsning med sociala kontakter, kusiner med vårdtagare. You name it, det har varit bra! :)
För att nämna något var fredagen en lång dag. Till att börja med sov jag riktigt kasst & var på jobbet redan klockan 7 för att ett antal timmar senare färdas mot Halmastad med kusin Andreas. Det var fantastiskt skönt att ha någon som lugnade i den hemska rusningen på motorvägen & inne i den för oss okända stan. Nåväl, vi fann vårt mål & landade på nyårslägret.
Igår var det förresten nyår. Just nu kommer jag inte bjuda på bilder, det kan hända att det dyker upp någon annan gång, känner att ni fick tillräckligt för ett par dagar sen på fotofronten! ;) I vilket fall som helst var det en trevlig nyårsafton med cirkus 30 kottar ur vår vackra släkt. Med andra ord spårade vid midnatt ur & Sara & jag grät av skratt åt våra päron & mostrar & morbröder & allt vad det var. Fantastiskt roligt att skratta sig igenom tolvslaget! Desto mindre fantastiskt var det att börja jobba imorse, men någon gång ska väl vara den första med storghelgsjobb. Det fungerade.
Nu känner jag att mitt bloggbehov är stillat. Imorgon pyser jag iväg på en äkta kvalitetsdag med Sara & vi tänkte göra Kungsbacka riktigt osäkert! För övrigt är jag i fjällen om en vecka. Ganska overkligt, men det blir nog kalas! :)
Rubriken talar för sig själv, eller så är det just det den inte gör. Den gamla mysiga låten ploppade just upp i hjärnan & jag tänkte "just nu vill jag önska bloggkikare ett riktigt oslagbart 2012!" därför denna överskrift!
Mellandagarna har varit remixade må jag säga. Jobb har varvats med långa sovmornar, Kingsburyläsning med sociala kontakter, kusiner med vårdtagare. You name it, det har varit bra! :)
För att nämna något var fredagen en lång dag. Till att börja med sov jag riktigt kasst & var på jobbet redan klockan 7 för att ett antal timmar senare färdas mot Halmastad med kusin Andreas. Det var fantastiskt skönt att ha någon som lugnade i den hemska rusningen på motorvägen & inne i den för oss okända stan. Nåväl, vi fann vårt mål & landade på nyårslägret.
Anledningen till att jag åkte dit var att jag inte klarade av att vara ifrån Sofia en enda stund till. Det var i torsdags kväll jag verkligen förstod hur starka banden mellan oss är & fattade nog varför jag var sömnlös. Mitt i allt som var jobbigt måste jag medge att jag kände en oerhörd tacksamhet över att allt blivit som det blivit. Tänk om vi hade dissat lusseuttagningen förra året, då hade ingen av oss varit de vi är idag & framförallt hade ingen av oss haft en tvilling. Den längtan jag kände efter Sofia går inte att beskriva med ord!
På nyårslägret kryllade det för övrigt av folk. Det var trevligt & kvällsmötet riktigt härligt! Då vi strax efter 10 tänkte på vår refräng var vägarna hala, men hem kom vi ett par timmar senare efter en hiskeligt rolig bilfärd! Och jodå, bilen höll & mitt körkort med det, trots de 25 långa milen! ;)
Igår var det förresten nyår. Just nu kommer jag inte bjuda på bilder, det kan hända att det dyker upp någon annan gång, känner att ni fick tillräckligt för ett par dagar sen på fotofronten! ;) I vilket fall som helst var det en trevlig nyårsafton med cirkus 30 kottar ur vår vackra släkt. Med andra ord spårade vid midnatt ur & Sara & jag grät av skratt åt våra päron & mostrar & morbröder & allt vad det var. Fantastiskt roligt att skratta sig igenom tolvslaget! Desto mindre fantastiskt var det att börja jobba imorse, men någon gång ska väl vara den första med storghelgsjobb. Det fungerade.
Nu känner jag att mitt bloggbehov är stillat. Imorgon pyser jag iväg på en äkta kvalitetsdag med Sara & vi tänkte göra Kungsbacka riktigt osäkert! För övrigt är jag i fjällen om en vecka. Ganska overkligt, men det blir nog kalas! :)
2012 ~ Nu kör vi!
/Hanna :)
