Midsommar på vårt sätt.
God afton! :)
Igår skrev jag att ni inte skulle vänta er för mycket, & nej, jag kommer inte ladda upp alla de 774 foton som tagits idag. Ni kan dock få tjuvkika på ett par stycken!
Vädret blev riktigt fint ikväll, trots att tjommarna som ska vara experter spådde regn. Det öste inte alls ner som det gjorde igårkväll då Jenny & jag plaskade runt halva vår hembygd i timmar. Nej, idag sken solen. Direkt efter efter-jobbet-duschen kom därför Sofia hit & vi påbörjade otåliga arbetet med att binda varsin blomsterkrans. Spontant bestämde vi oss nämligen för att fira vår privata midsommar just idag. På 3-årsdagen av Mormors begravning, men också hennes bröllopsdag no.59. Idag är det även hela nio år sedan min Farmor lämnade jorden. Hon var min stora idol, & den dagen var den värsta jag någonsin upplevt!
Trots att jag denna dag burit med mig extra tankar på dessa båda betydelsefulla kvinnor har jag njutit. Om jag kände dem rätt hade de velat att Sofia & jag lyckliga skulle krypa under elstängsel för att hoppa i koblajjor & äta jordgubbar i skogsbrynet. Varför? De såg livet som en gåva.
Njutit har vi! Som tidigare berättat umgås vi så mycket det bara går nu på lediga sommardagar, det är fantastiskt! På grund av späckade scheman under skolterminer har vi till största del fått nöja oss med långa telefonsamtal & en & annan shoppingtur. Nu är det annorlunda & vi njuter allt vad vi kan! :)
Varje dag tackar jag Gud för Sofia & mina andra vänner. De är en helt oslagbar gåva, oslagbar! :)
En Tvilling borde alla ha!
/Hanna :)
En jätteregnig dag.
Hej fina läsare! :)
Det var då väldigt vilket väder vi har! Regnet bara öser ner, & mig gör det faktiskt ingenting!
Helgen har varit späckad. Torsdag, fredag, lördag & söndag har jag jobbat. Många, många timmar, lite för många kändes det som..
På midsommaraftons kväll var jag trots allt ledig & tillbringade den på ett stort & mycket trevligt kalas. Vi firade inte bara midsommar, utan också att Erika återvänt från Brasilien där hon vistats sedan september. Skönt att ha henne hemma igen! :)
16.15 igår gick jag av min långa storhelgshelg & en stund senare lämnade jag allt vad Örby heter. Gårdagskvällen & halva natten innehöll supergod mat, sött vin, fantastiska skratt & framförallt helgreat sällskap. Det var helt enkelt ett perfekt avslut på midsommarhelgen! Gosgosgos! :)
Nu har jag nyss vaknat & tittar på regnet. Ikväll ska jag träffa Fia, det är på tok för längesen nu! ;)
Vi får se hur det går med bloggandet kommande vecka. Imorgon ska jag vara på plats före sju & jobbar sen alla vardagar innan helgen då min bror konfirmeras. På kvällarna har jag bokat upp mig med Tvilling, så vänta er inte allt för mycket..!
Kaffe, det är det jag vill ha! Klockan hade ju trots allt passerat 3 när jag slocknade inatt..!
You know who You are, thanks!
/Hanna :)
Lekande liv.
Kära bloggläsare, förlåt min otrohet! ;)
De senaste dagarna har jag icke hunnit med detta place, jag har haft viktigare saker för mig! Det känns som att jag lever ett hektiskt dubbelliv, det vill säga, jag jobbar intensivt samtidigt som jag tror att jag har sommarlov resten av dygnen! ;)
Så vad har hänt? Mja, jag har varit på begravning, kalas, picknickar i plural, träffat fina vänner, studerat solnedgångar, pratat & framförallt lyssnat, funderat, sjungit, skuttat & varit allmänt mig själv, lycklig i märg & ben! :)
Fia sov här inatt & tidigt imorse hade vi frukostpicknick vid sjön. Det var sannerligen supermysigt! Direkt därefter tog vi oss in till stan & uppdaterade garderober. Uppdaterade rejält! ;) Vi hade fina timmar innan jag var tillbaka på jobbet för en lugn kväll. Tack vare den tidiga väckningen har jag hunnit göra så otroligt mycket mer än vad jag trodde var möjligt då man ska jobba aftonpass. I framtiden ska jag ställa klockan olagligt tidigt även då jag har sovmorgon, bara för att det var så sjukt bra! :)
Tvillingarna Knoppsson tar nu tillvara på alla chanser de får att tillbringa tid tillsammans. Varför? För att det är då de mår som bäst!
Vi är trygga, vi är oss själva & vi är raktigenom lyckliga! That's it! :)
God's children!
/Hanna :)
I will follow.
God morgon! :)
Efter en natt med mycket dålig sömn landade jag på jobbet 6.45 & fick till min glädje veta att schemaplaneringen gjort fel & att jag egentligen är ledig. Otroligt vilket flyt! ;)
Igår tog Fia & jag en skogspromenad & fick med oss både kamera & stativ. Det var en perfekt kväll & det är sådana som får mig tveka på om flytten till Skåne verkligen är vad jag vill. Ett år, jag försöker intala mig att det är en kort period. Nåväl, Sofia är den bästa i världshistorien om ni inte förstått det ännu!
Innan ni nu scrollar ner & kikar foton vill jag att ni flikar upp denna låt till: http://www.youtube.com/watch?v=hoNEJyuWhUI&feature=related
För att verkligen förstå bildernas innebörd..
Det är vad vi kallar tvillingkärlek.
Innan ni nu scrollar ner & kikar foton vill jag att ni flikar upp denna låt till: http://www.youtube.com/watch?v=hoNEJyuWhUI&feature=related
För att verkligen förstå bildernas innebörd..
Det är vad vi kallar tvillingkärlek.
Vi kallar det kärlek.
/Hanna :)
Betydelsefulla människor.
.. Är precis vad jag ägnat mig åt de senaste dagarna. Flera olika fina filurer har förgyllt mina kvällar, det uppskattas! :)
Sofia är på väg hit & idag har saknade människor kommit hem från konfaläger på Tallnäs. Det var då sannerligen på tiden, jag gillar inte när mina bruttor bara försvinner hur som helst! ;)
Vänner är ovärderliga!
Vänner är ovärderliga!
/Hanna :)
Röda rosor.
Hej igen!
I eftermiddag kände jag att jag behövde stillhet, tog en sväng förbi affären & köpte rosor. Ja, så romantisk har jag gått & blivit! ;)
Nejdå, inte alls! Däremot ville jag besöka Mormors grav för det var väldigt länge sen. Med rosorna bredvid mig körde jag genom fantastiska landskapsvyer & njöt av friheten. Det var underbart! :)
På Tostareds kyrkogård var jag alldeles ensam länge & väl, sen kom några andra som gick runt & spanade. Blommorna blev fina & jag använde kameran medan jag bad en stilla bön om att få ärva Mormors egenskaper.
Jag saknar henne!
With love.
/Hanna :)
The green life.
Tjabba! :)
Denna helg har jag sommarlov, fantastiskt skönt eftersom jag jobbar 6 dagar kommande vecka. Inatt sov jag 11 timmar, bara det säger ju hur trött man kan bli av hemtjänstande!
Idag är det 37 dagar till Elin kommer hem. Om jag längtar? Du anar inte!! Speciellt nu när det är sommar saknar jag henne något våldsamt! Det är ingen som sover med mig under bar himmel, ingen som föreslår picknick på udda ställen, ingen som går på nattliga promenader, ingen som lever i nuet, ingen som förstår sommarspontaniteten. Åh, när Elin kommer hem, då blir det som det ska vara igen! :)
I hela mitt liv har jag gärna hittat på spontana grejer, helst ute. Så länge det är uppehåll älskar jag att vara ute i friska luften, klättra i träd, vandra skogspromenader, picknicka & såntdär trevligt. Igår kunde jag med glädje slippa en deligationskurs för att istället åka på utflykt, sådant gillar jag! :)
Ja, det går inte komma ifrån att naturen har Gud skapat enastående bra! Jag är lika fascinerad varje gång jag ser detaljrika blommor & enorma gröna explositioner i trädtopparna, det är oslagbart. Det är där jag trivs bäst, i Guds händer! :)
Njut av de dagar Du får!
/Hanna :)
Work.
För exakt en vecka sedan sprang vi ut genom dörrarna till Marks gymnasieskola. Det är fortfarande overkligt.
Ikväll börjar vår vandring, det vill säga, den lilla blå broschen & jag startar vårt gemensamma liv. Klockan två rullar mitt sommarvikariat igång & innan dess tänkte jag äta frukost.
Gårdagen var förresten galet intensiv men också väldigt rolig! Dessutom fyllde lillebror 14, grattis till honom! :)
/Hanna, ready to start :)
If it wasn't for the nights.
Med tanke på mitt humör i denna stund borde jag kanske genast stänga av datorn & dra täcket över huvudet. Istället protesterar jag vilt.
Nej, så farligt är det inte, mina ögon är fortfarnade blå & jag är lugn som en filbunke. Men jag är ändå ledsen & jag har saker som måste komma fram på bloggen.
Den senaste tiden har jag förstått att vissa personer anser sig känna mig utan & innan, därför att de läser min blogg. Vissa personer tror att mitt liv går att läsa som en öppen bok & att allt jag gör blottas totalt på den lilla rosa. Sorry, men ni har mycket fel.
Till viss del har dessa personer rätt. En del går att läsa här om det som händer i mitt liv. Men i det stora hela är det egentligen ingenting, det händer så mycket som inte nämns ett dugg här. Visste ni till exempel att jag satt i ett växthus hela kvällen igår med fondue & gos? Ett fruktansvärt dåligt exempel, men ändå en liten hint..
Givetvis värmer det mitt hjärta att människor uppskattar min blogg, men det gör mig jätteledsen när folk nöjer sig med det, för att de "redan vet allt" om mig. Då personer struntar i att fråga hur jag mår därför att det "får de veta sedan ändå". Min blogg är inte till för att ersätta mitt sociala liv, tyvärr kanske vissa ser det så.
Jag hoppas inte att någon tagit illa åt sig av detta, min reaktion är bara ett bevis på att sociala möten, konversationer & samtal betyder oerhört mycket mer för mig än en hög läsarstatistik.
Så, då var det färdigskrivet. Nu väntar en Sofiadejt via telefon innan jag övergår till dagboken. Idag kommer det bland annat stå om hur glad jag blev över att träffa Sture igen, han är en äkta vän, en som inte nöjer sig med att läsa min blogg! Idag gratulerar vi honom också till en mer än välförtjänt pension! :)
/Hanna, tacksam för sina vänner.
Nej, så farligt är det inte, mina ögon är fortfarnade blå & jag är lugn som en filbunke. Men jag är ändå ledsen & jag har saker som måste komma fram på bloggen.
Den senaste tiden har jag förstått att vissa personer anser sig känna mig utan & innan, därför att de läser min blogg. Vissa personer tror att mitt liv går att läsa som en öppen bok & att allt jag gör blottas totalt på den lilla rosa. Sorry, men ni har mycket fel.
Till viss del har dessa personer rätt. En del går att läsa här om det som händer i mitt liv. Men i det stora hela är det egentligen ingenting, det händer så mycket som inte nämns ett dugg här. Visste ni till exempel att jag satt i ett växthus hela kvällen igår med fondue & gos? Ett fruktansvärt dåligt exempel, men ändå en liten hint..
Givetvis värmer det mitt hjärta att människor uppskattar min blogg, men det gör mig jätteledsen när folk nöjer sig med det, för att de "redan vet allt" om mig. Då personer struntar i att fråga hur jag mår därför att det "får de veta sedan ändå". Min blogg är inte till för att ersätta mitt sociala liv, tyvärr kanske vissa ser det så.
Jag hoppas inte att någon tagit illa åt sig av detta, min reaktion är bara ett bevis på att sociala möten, konversationer & samtal betyder oerhört mycket mer för mig än en hög läsarstatistik.
Så, då var det färdigskrivet. Nu väntar en Sofiadejt via telefon innan jag övergår till dagboken. Idag kommer det bland annat stå om hur glad jag blev över att träffa Sture igen, han är en äkta vän, en som inte nöjer sig med att läsa min blogg! Idag gratulerar vi honom också till en mer än välförtjänt pension! :)
/Hanna, tacksam för sina vänner.
3 år.
Idag är det tre år sedan en av de tyngsta dagarna i mitt liv. Det hade gott & väl räckt att ta avsked av min helt makalöst bra högstadieklass den dagen, vår högt älskade Mormor hade inte behövt lämna oss dessutom.
Hon var nog den snällaste människan i universum, min mormor. Än idag har jag inte mött någon så godhjärtad, hon var något alldeles extra, hon var ett föredöme, hon var äkta & hon var min mormor. En mormor & farmor som förvisso delades med 15 andra knattar till barnbarn, ändå hade hon tid för oss alla. Egentligen skulle jag kunna skriva en hel bok om henne, jag tror ni ändå förstår om jag skriver att hon var en gåva sänd från ovan.
Ingen kan någonsin ersätta en älskad Mormor!
/Hanna.
3 år, det borde vara en lång tid. Den har försvunnit likt ett höstlöv som seglar mot marken. Jag har fortfarande inte förstått innebörden av Mormors försvinnande, & saknaden efter henne kommer alltid finnas där. Det är något vi måste leva med.
Hon var nog den snällaste människan i universum, min mormor. Än idag har jag inte mött någon så godhjärtad, hon var något alldeles extra, hon var ett föredöme, hon var äkta & hon var min mormor. En mormor & farmor som förvisso delades med 15 andra knattar till barnbarn, ändå hade hon tid för oss alla. Egentligen skulle jag kunna skriva en hel bok om henne, jag tror ni ändå förstår om jag skriver att hon var en gåva sänd från ovan.
Ingen kan någonsin ersätta en älskad Mormor!
/Hanna.
Studenten! :)
Förlåt mitt dåliga bloggansvar igår. Just när jag tänkte starta med denna studentredovisning var det dags för grillkväll med hela släkten & jag prioriterar sånt framför bloggande! ;) En fantastiskt rolig kväll, tårarna rann av skratt!!
Nu till torsdagen..
Förstår ni hur konstigt det känns? Jag tror fortfarande att någon snart väcker mig ur en konstig nattssömn, men icke..!
Nu till torsdagen..
Mellan 1 & 5 fick jag faktiskt sova vilket var otroligt skönt, sen skulle hår lockas, ben smörjas & sådär innan champangefrukosten började runt 7-snåret. Vi åt smörgåstårta & jordgubbar, tog kort & skrev i mössor innan vi åkte till skolan. Minglet & den allmänna cermonin som var där kanske inte var så mycket att hurra för. Däremot skulle vi säga hejdå till lärarna sen & jag höll ett litet improviserat tal & började gråta. Visst kommer jag sakna dem, jättemycket faktiskt!
Då media & natur släpptes ut blev vi dock enormt taggade & då Omvårdnad välkomnades ut skrek vi & sprang. Det var en helt galen känsla som jag gärna upplevt igen om möjlighet funnits! Sen skulle det kramas, ja i massor(!!) & sen fick jag så mycket blommor & djur & saker runt halsen att det var rena styrketräningen!! ;) Favoriten var nog ändå den stora elefantsprutan som i själva verket var en marinator(?), tack Jakob för den!
Flaket som antagligen knappt finns kvar idag bjöd på en oförglömlig resa. Det var enormt roligt att skrika & skrika & skrika & give-me-5-a med alla andra studenter över flakkanterna! :)
Rebecka & jag fick lite mer blåst i håret uppe på cabkanten innan vi skiljdes åt för separata kalas.
De första timmarna på mitt firande var relativt lugna, såpass att man hann prata ganska mycket med gästerna. Under kvällen droppade det in fler & fler. Till slut var det massor av människor! Mamma & Pappa sa i sitt fina, kärleksfulla tal att gästsiffrorna var ett bevis på vänskap & jag måste nog hålla med!! :) Presentöppningen igår tog timmar, men den största gåvan var alla Ni som faktiskt kom & delade dagen med mig. Jag vill tacka Er, 130 personer som det faktiskt var, så jättemycket för det! :)
Kvällen avslutades på fischefesten i Kinna. Dock orkade jag inte så länge utan åkte hem & stensomnade istället, kände att jag mådde bättre av det än att plåga miga ögonlock & fötter. På tal om dem, ni anar inte hur ont de gjorde framåt kvällskvisten & även halva dagen igår! Det var nästintill olidligt!
Summan av kardemumman. Studenten var en otroligt rolig dag & jag är tacksam för att allt blev så lyckat! Nu ska allt bara klottras ner i mer detaljerad version i dagboken, sen kan jag bara le åt minnet! :)
Tack folket för att Ni gjorde min student till ett härligt minne!
/Hanna :)
Fredagmorgon.
Gårdagen blev till slut en riktigt rolig dag i varje fall! :)
Nu har jag nyss vaknat & tänker lite senare under dagen publicera fler foton & mer information om min student. Ja, nu är den över, det känns helkonstigt. Vi hörs senare, för nu tänker jag käka frukost utan champange & sen öppna alla de paket som mina 130 (?) gäster kom med! :)
/Hanna :)
En stilla bävan.
God kväll!
Nu är det jobbigt många känslor. Om alldeles för få timmar tar vi studenten.. Vi vill inte!Sveriges nationaldag har gått i ett, massor av förberedelser för både kalas & flak. Ja, nu i eftermiddag & kväll har jag spikat fler spikar än jag gjort under hela mitt tidigare liv! ;) Men det var roligt. Nu är det dock miljarder grejer kvar att fixa & jag bävar för en sömnlös natt & en intensiv, jobbig & rolig studentdag. Helst skulle jag vilja vakna upp på fredag, Op3 vill stanna tiden ikväll, här & nu. Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär kvällen före min student, men det här är faktiskt hemskt.
/Hanna, rädd & stressad.
You know me and it hurts.
Hej!
Här sitter jag & gråter. Ja, så illa är det!
För ett par timmar sedan hade jag mitt livs sista cellolektion. Sista. Åh, tårarna rullar, det här kommer nog inte gå att beskriva så som jag önskar. I elva år har jag spelat tillsammans med Sture, först fiol, sen cello. Han har tappert försökt få mig att öva, men förgäves. Jag tror inte någon förstår hur den där halvtimman varje vecka till stor del format mig & gjort mig till den jag är. Sture har accepterat att jag spelar på mitt sätt, ibland har inte ens cellon fått följa med!
Denna Sture är speciell, han är fantastisk. Mina kompisar undrar vem de nu ska skicka mig till när jag är ledsen. Det frågar jag mig också! Sture han lyssnar & honom har jag alltid kunnat fly till, han förstår. Dessutom har ingen annan sådana bamsekramar.. Inte sällan har cellolektionen varit veckans höjdpunkt, jag har fått vara mig själv med Sture. Vi har haft otroligt roligt, & delat mycket. Det är så overkligt att våra kvalitetstunder är ett minne, jag saknar dem redan & jag glömmer aldrig någonsin min extrapappa & min vän. Min vän Sture!
Jag som aldrig grät förr gör inget annat än bölar nu för tiden, jämt. Det känns som att den jag är, hela min personlighet, hela mitt liv håller på att plockas i bitar för att läggas i en låda. Något som jag ska ta fram då & då för att minnas. Det går inte att förklara, men det gör ont, så fruktansvärt ont.
Love the people God give you, because He will need them back one day.
/Hanna, en förlust rikare.
Här sitter jag & gråter. Ja, så illa är det!
För ett par timmar sedan hade jag mitt livs sista cellolektion. Sista. Åh, tårarna rullar, det här kommer nog inte gå att beskriva så som jag önskar. I elva år har jag spelat tillsammans med Sture, först fiol, sen cello. Han har tappert försökt få mig att öva, men förgäves. Jag tror inte någon förstår hur den där halvtimman varje vecka till stor del format mig & gjort mig till den jag är. Sture har accepterat att jag spelar på mitt sätt, ibland har inte ens cellon fått följa med!
Denna Sture är speciell, han är fantastisk. Mina kompisar undrar vem de nu ska skicka mig till när jag är ledsen. Det frågar jag mig också! Sture han lyssnar & honom har jag alltid kunnat fly till, han förstår. Dessutom har ingen annan sådana bamsekramar.. Inte sällan har cellolektionen varit veckans höjdpunkt, jag har fått vara mig själv med Sture. Vi har haft otroligt roligt, & delat mycket. Det är så overkligt att våra kvalitetstunder är ett minne, jag saknar dem redan & jag glömmer aldrig någonsin min extrapappa & min vän. Min vän Sture!
Jag som aldrig grät förr gör inget annat än bölar nu för tiden, jämt. Det känns som att den jag är, hela min personlighet, hela mitt liv håller på att plockas i bitar för att läggas i en låda. Något som jag ska ta fram då & då för att minnas. Det går inte att förklara, men det gör ont, så fruktansvärt ont.
Love the people God give you, because He will need them back one day.
/Hanna, en förlust rikare.
Kreta en vecka i maj.
Jaaaarå, här kommer ni få att underhålla er med en god stund vill jag lova! :)
Vi har alltså varit på Kreta. Till en början var vi två stackars varelser som genomtrötta landade mitt ute i ingenstans. Dagen därpå utökade vi vårt resesällskap till det dubbla då vi lärde känna Anna-Karin & Johanna Hassel. Resten av semestern tillbringade vi med dem, helsköna människor! :)
Vi åkte först & främst för att riktigt vila upp oss. Ja, det kriteriet är sannerligen uppfyllt. Det känns som vi har varit iväg jättelänge. Summan av kardemumman ~ Vi har släppt allt & bara varit.
Till stor del har dagarna varit fyllda av sol, bad, skratt, mat (hela tiden typ!), prat & allmänt softande. I tisdags var vi dock iväg på en båtutflykt. Det var då jag besteg det där 1,5 km höga berget & borgen. Enligt Rebecka, Johanna & Anna-Karin var det en lustig syn då jag bestämde mig för att varva de människor som redan hunnit halvvägs upp. Här bör tilläggas att jag var iförd flippflopp (de skyddade inte fullt ut mot tistlar!!) & skuttade upp i en faslig värme i en trappa med halvmetershöga trappsteg. Om jag kom först? Jajjamensan, men lite trött var jag! ;) Såsmåningom fick jag dock sällskap av 300 polacker, fast sen var de visst ryssar.. Nåväl, det var en storslagen utsikt & jag var helt upp över öronen förälskad i den gamla borgen, så när jag väl kom studsandes ner för berget igen skrattade bara mina vänner åt mig..
Något annat som är värt att berätta om är den där diktatorsdansen jag nämnde inatt. Han var nog ingen riktig diktator, det var bara en slutsats jag drog med tanke på hans totala humorberfrielse & bistra uppsyn. När han kom & drog i mig andra gången trodde jag att han dessutom var hjärntvättad. I vilket fall som helst.. Det var nog i onsdagskväll då hotellet skulle dansa "turkdans" som Johanna & jag plötlsigt fick avbryta vårt käkande för dans. Jag skrattar bara jag tänker på det! Det hade säkert varit superroligt om jag bara haft en annan klänning just den kvällen.. För resten av hotellgästerna var det tydligen superroligt, om man får tro Anna-Karin. Hon skrattade så hon var alldeles dubbelvikt. Ja du milde tid.. Jag gjorde bort mig, bjöd på mig själv, kalla det vad du vill, det var en helgalen kvart innan vi fick återgå till maten! ;)
Rebecka & jag hamnade en kväll i ett kloster med bara axlar & knän + kameror. Som tur var hann Rebecka kasta ut oss båda innan någon annan gjorde det! ;) För det mesta hängde vi dock på hotellet, det var smidigast så. På hotellet fanns allmäna olåsbara toaletter, jätteroligt tyckte jag där jag satt & funderade på hur jag skulle grimasera om någon öppnade. Det hände dock aldrig..
I stora drag är det vad jag kommer på att skriva om just nu. Ni har nedanför väldigt många (väldigt många alltså) bilder att spana in, så jag tänker att ni kan göra det istället, för nu ska jag dra iväg & träffa lite släkt! :)
Det är förresten hysteriskt skönt att vara hemma, även om vi hade en underbar vecka! Bara en sak som att få slänga toalettpapper där det ska vara är helt otroligt ju! Igårkväll hann jag med två ku-grupper & det var också så enormt härligt att få träffa folket här hemma! :)
Ett stort & innerligt tack till Rebecka, Anna-Karin & Johanna för en härlig vecka! :)
Så, nu ska ni få kika bilder! :)
/Hanna :)
Vi har alltså varit på Kreta. Till en början var vi två stackars varelser som genomtrötta landade mitt ute i ingenstans. Dagen därpå utökade vi vårt resesällskap till det dubbla då vi lärde känna Anna-Karin & Johanna Hassel. Resten av semestern tillbringade vi med dem, helsköna människor! :)
Vi åkte först & främst för att riktigt vila upp oss. Ja, det kriteriet är sannerligen uppfyllt. Det känns som vi har varit iväg jättelänge. Summan av kardemumman ~ Vi har släppt allt & bara varit.
Till stor del har dagarna varit fyllda av sol, bad, skratt, mat (hela tiden typ!), prat & allmänt softande. I tisdags var vi dock iväg på en båtutflykt. Det var då jag besteg det där 1,5 km höga berget & borgen. Enligt Rebecka, Johanna & Anna-Karin var det en lustig syn då jag bestämde mig för att varva de människor som redan hunnit halvvägs upp. Här bör tilläggas att jag var iförd flippflopp (de skyddade inte fullt ut mot tistlar!!) & skuttade upp i en faslig värme i en trappa med halvmetershöga trappsteg. Om jag kom först? Jajjamensan, men lite trött var jag! ;) Såsmåningom fick jag dock sällskap av 300 polacker, fast sen var de visst ryssar.. Nåväl, det var en storslagen utsikt & jag var helt upp över öronen förälskad i den gamla borgen, så när jag väl kom studsandes ner för berget igen skrattade bara mina vänner åt mig..
Något annat som är värt att berätta om är den där diktatorsdansen jag nämnde inatt. Han var nog ingen riktig diktator, det var bara en slutsats jag drog med tanke på hans totala humorberfrielse & bistra uppsyn. När han kom & drog i mig andra gången trodde jag att han dessutom var hjärntvättad. I vilket fall som helst.. Det var nog i onsdagskväll då hotellet skulle dansa "turkdans" som Johanna & jag plötlsigt fick avbryta vårt käkande för dans. Jag skrattar bara jag tänker på det! Det hade säkert varit superroligt om jag bara haft en annan klänning just den kvällen.. För resten av hotellgästerna var det tydligen superroligt, om man får tro Anna-Karin. Hon skrattade så hon var alldeles dubbelvikt. Ja du milde tid.. Jag gjorde bort mig, bjöd på mig själv, kalla det vad du vill, det var en helgalen kvart innan vi fick återgå till maten! ;)
Rebecka & jag hamnade en kväll i ett kloster med bara axlar & knän + kameror. Som tur var hann Rebecka kasta ut oss båda innan någon annan gjorde det! ;) För det mesta hängde vi dock på hotellet, det var smidigast så. På hotellet fanns allmäna olåsbara toaletter, jätteroligt tyckte jag där jag satt & funderade på hur jag skulle grimasera om någon öppnade. Det hände dock aldrig..
I stora drag är det vad jag kommer på att skriva om just nu. Ni har nedanför väldigt många (väldigt många alltså) bilder att spana in, så jag tänker att ni kan göra det istället, för nu ska jag dra iväg & träffa lite släkt! :)
Det är förresten hysteriskt skönt att vara hemma, även om vi hade en underbar vecka! Bara en sak som att få slänga toalettpapper där det ska vara är helt otroligt ju! Igårkväll hann jag med två ku-grupper & det var också så enormt härligt att få träffa folket här hemma! :)
Ett stort & innerligt tack till Rebecka, Anna-Karin & Johanna för en härlig vecka! :)
Så, nu ska ni få kika bilder! :)
Kreta ~ En ö att rekommendera!
/Hanna :)
Otippat.
7.30 ringde första kotten & pratade om reportaget i dagens Bt. Det var bara att knalla ut & hämta den för att syna innehållet. Jag hade kanske inte riktigt väntat mig förstasidan, men nu vet jag ju hur det känns! ;)
Tack till alla fina människor som under dagen fortsatt ringa, kramas, smsa & skicka andra slags uppmuntrande meddelanden. Det gör mig glad, tack! :)
Snart kommer lite grekbilder!
/Hanna :)
Tack till alla fina människor som under dagen fortsatt ringa, kramas, smsa & skicka andra slags uppmuntrande meddelanden. Det gör mig glad, tack! :)
Snart kommer lite grekbilder!
/Hanna :)
Back in bloggness.
Finaste bloggläsare! :)
Det här blir inget romanskriveri inte, jag tänkte bara meddela att vi åter befinner oss på svensk mark,välbehållna! :)
Just nu ligger jag nerbäddad i min alldeles egna fantastiskt sköna säng & tänker alldeles strax tillåta ögonlocken att falla. Det är ju trots 22 timmar sen jag gick upp, snurrade in mig i en filt & satt i timmar i en enastående soluppgång & sen dess har jag icke sovit så nu ska det bli skönt! :)
Snart kommer jag berätta mer om allt spännande vi råkat ut för. Olåsta toalettdörrar, hur jag först bergsklättrade i flippflopp & sedan dansade med en diktator.. Ojoj, vi har varit på semester & det ska jag berätta mer om, I promise. Men först & främst ska jag sussa gott bredvid Arthur!! :)
Natti natti!
/Hanna :)
Det här blir inget romanskriveri inte, jag tänkte bara meddela att vi åter befinner oss på svensk mark,välbehållna! :)
Just nu ligger jag nerbäddad i min alldeles egna fantastiskt sköna säng & tänker alldeles strax tillåta ögonlocken att falla. Det är ju trots 22 timmar sen jag gick upp, snurrade in mig i en filt & satt i timmar i en enastående soluppgång & sen dess har jag icke sovit så nu ska det bli skönt! :)
Snart kommer jag berätta mer om allt spännande vi råkat ut för. Olåsta toalettdörrar, hur jag först bergsklättrade i flippflopp & sedan dansade med en diktator.. Ojoj, vi har varit på semester & det ska jag berätta mer om, I promise. Men först & främst ska jag sussa gott bredvid Arthur!! :)
Natti natti!
/Hanna :)
