hannapeterssooon

Om några timmar rullar vi iväg mot tystnaden.

 

Denna gång ska vi vara på retreat i fyra dygn & det ska sannerligen bli hur skönt som helst! :)

 

Det är total isolering som gäller, alltså, ingen som helst kontakt med omvärlden. Många i vår ålder skulle nog tycka det är rena döden att varken ha telefon eller facebook, men ack så fel de har..! 

 

Skulle dock någon behöva nå mig akut hänvisar jag till mina föräldrar som har nummer till mina lärare som i sin tur kan kontakta mig.

 

Hoppas Ni får kalasfina dagar Ni också! Nu ska jag njuta! :)

 

Gott folk! Härligt att "se" er igen! :)

 

Efter att ha varit sängliggandes så gott som hela onsdagen sov jag konstigt (drömde om smileysfyllda sms från prällen som inte kan messa) & vaknade upp i torsdags med krafter som jag inte vågat hoppas på! :)

 

Därför kröp jag i säng runt halv fem inatt. Imorse vaknade jag första gången vid åtta & tänkte att det var obarmhärtigt, somnade om & vaknade ett par timmar senare. Skönt! :)

 

I natt har vi alltså frusit tills vi tappat känslen, fått kramar, serverat pannkakor & en väldans massor med kärlek. Varför? Jo, det ska jag berätta! :) 

Vi vill sprida lite av den kärlek vi fått ta emot från Gud. Det kan man bland annat göra genom att offra sin bekväma fredagkväll/natt för att finnas för människor som behöver en. Tro mig, det var inte ett dugg lockande att ge sig ut i den kalla Ängelholmskylan, tre lager kläder hade jag dratt på mig men ändå var det så vansinnigt kallt. Men, det var så värt!

 

Jag har funderat lite på det här den senaste veckan. Hur mycket "offrar" jag av mitt eget liv för andra människor? De flesta av oss i västvärlden skänker nog lite pengar hit & dit för att döva våra samveten då vi ser svälten bland barnen i Afrika. Och det är bra, det är jättebra! Men! Hur ofta ger vi inte bara av vårt överflöd? Skänker vi någonsin pengar till de behövande såpass att vi själva får "lida" för det? Jag menar inte att vi ska sälja allt vi äger & lägga oss på gatan, men jag tror det kan vara bra att klura lite på om dina & mina "uppoffringar" verkligen är vad det låter som, eller bara en gest som faktiskt inte påverkar ditt & mitt liv?

För verklig kärlek är uppoffrande kärlek, & jag tror att i det här fallet kanske handlar om att verkligen ge så att det påverkar mitt liv, att det känns. Samtidigt som kanske flera människor någonstans i världen överlever just tack vare det?!

 

Det handlar inte bara om pengar. Ibland behöver vi offra andra grejer. Som tidigare skrivet kan det vara att offra en bit bekvämlighet, kanske inte bjuda bara de bästa vännerna till en goskväll utan även de bekanta man träffat på som inte har något stort socialt nätverk eller offra sitt rykte för någon annans skull.

Det sistnämnda har jag en liten, liten erfarenhet av. Jag gjorde något för ett par år sen som inte var alls uppskattat av vissa i min närhet. Förvisso förstår jag att de som var så negativa var rädda om mig, men ibland måste man också gå emot de som har allra mest inflytande över en. I vilket fall som helst handlade det om att säga ifrån om en ohållbar arbetssituation & på det sätt jag kunde göra något för att en ynklig skara gamlingar skulle få det bättre.

 

Nu blev jag varken knivmördad eller fick hotbrev, men det var trots allt en ganska obehaglig tid ett tag i mitt liv. Men, det var det värt! Idag vet jag det, & därför är jag glad över att jag satte någon annan före mig själv.

 

Med detta vill jag absolut inte säga att jag skulle vara mer änglalik & duktig än någon annan. Snarare tvärtom, jag är ledsen att jag inte gjort mer för människor än vad jag gjort. Men kanske kan jag på något sätt uppmuntra någon av Er till att idag göra någonting för någon annans skull som inte gynnar dig själv. Tro mig, det är det värt & om vi alla lyfter blicken från våra egna liv skulle vi nog alla på denna jord bli lite varmare i hjärtat! :)

 

Det är en ynklig liten en som ligger här i den hårda skånesängen..

 

.. Gårdagen blev mycket senare än beräknat, men jag lyckades ändå få till åtta timmars sömn. Dock var förmiddagen en kamp. Under våra två första lektioner räknade jag ner minut för minut. Sen kapitulerade jag & sov flera timmar.

 

Nu har jag kommit till läget då jag saknar en uppassande förälder. Jag är för frisk för att sova konstant, men för sjuk för att lämna sängen. Just nu har jag bullat upp med kuddar bakom ryggen & med datorn på magen tänkte jag åtminstone göra ett försök att komma tillrätta med det där projektet. Vi får se hur det går..

 

Enligt mina beräkningar är jag sjuk då jag har jag feber, mår illa & lider av en kropp som värker mest hela tiden. Det tog mig 45 minuter att bestämma om jag skulle hämta mobilladdaren cirkus två meter bort tills jag faktiskt gjorde det. Rebecka har försett mig med mat & jag har pillrat i mig två köttbullar, en halv macka & en skål med yoghurt. 

 

Senast jag var sängliggandes var hösten 2011, så det här känns inte riktigt bekvämt.. Dessutom kom det här med sämst tajming. Missad praktik, imorgon har vi kanonlektioner + messiansk måltidskväll, på fredag är tanken att jag ska vara ute hela natten & söndag-onsdag ska vi på retreat i Åhus..
Nåväl, jag ska egentligen inte klaga.. Hoppas ni mår bättre! :)

 

Hejhallå! :)

 

Hoppas ni har en fin dag i stormen & fortfarande inte utsatts för snöovädret! :)

 

Idag ägnar jag mycket tid åt ett hemligt projekt. Därav rubrik & foto.

Efter idrotten (vi lär förfrysa på väg dit/hem svar ja!) ska dock två fina brudar & jag till Ängelholm. Denna gång för möte i pingskyrkan, imorgon blir det åter stan för café & på fredagnatt startar vi pannkakskyrkan. Det är ju inte hälsosamt att hänga så mycket på den där änglaholmen..

 

Nu, tillbaka till mitt pyssel! :)

 

Så sitter jag här ensam igen.

 

Som ni vet har jag varit fullt upptagen med att ta tillvara på tiden med mamms, papps & bror. Underbart! :)

 

Idag har vi bland annat varit i Ängelholm där vi höll vårt sista Strandhemsanordnade Etiopienföredrag. En stund tänkte vi joinat resten av rallykörande folk på vår is, men beslutade oss för en iskall promenix istället. Dygnet igenom har vi tjötat, tjötat & tjötat.. Familjen Petersson i ett nötskal..! ;)

 

Nu ska jag skriva en aftonbön till imorgon & läsa igenom läxan. Viktor & jag ligger nu på delad etta i diskkampen, det är fullt krig! ;)

Tjabba!

 

Strandhem kryllar av predikanter, & så vi, fyra elever som är kvar (plus en fästmö).

 

Vi har ikväll haft trevligt, ätit gott & diggat lite Minns du sången. I övrigt inte min kväll. 

 

Två alltför korta, men ändå så otroligt kärleksfulla telefondejter har hunnits med. Tillsammans med två kvinnor som jag titt som tätt saknar så jag håller på att bli tokig! Elin & Sofia är deras namn, det finns inga ord för hur tacksam jag är för dem! :)

 

Av Backebobarnen är jag nu helt ensam, jag gillar faktiskt inte tanken på det. Ensam i Skåne, förutom den sovande jouren som dyker upp runt midnatt, det gör det hela ännu värre. Men, där hade jag fel, ty ensam är jag då aldrig! Åh, så skönt!

 

Hela undervåningen har jag i vilket fall som helst hunnit städa riktigt ordentligt & nu ska jag skriva ner femton dagar i dagboken. Tvivale!

 

Imorgon får jag dock besök igen. Hela min familj kommer & spenderar ett dygn här med mig. Fy vad skönt det ska bli, jag behöver dem verkligen!

 

Goder afton hörrni! Hoppas er dag varit fin! :)

Min planering var att igårkväll sammanfatta förra veckans vistelse i afrika, men så blev det icke. Istället lekte vi strömavbrott några stycken & åt chokladbollar över stearinljus med fantastiskt prat. I like it!

Nu däremot, tar jag återigen upp kampen mot internet som titt som tätt stängs av, & gör mitt bästa för att redovisa.

Såhär gick det till ungefär:

Under februaris sista dag fick jag ett mess från min kära kusin Viktoria som plötsligt upptäckt att hon var ledig hela förra veckan. Vi hade överhuvudtaget inte pratat om att resa någonstans, men vipps hade vi hittat en restresa & satte igång att packa. Det hela var alltså högst impulsivt, men vem var förvånad? Knappast någon! ;)

I fredags gav vi oss så iväg till Tunisien, skräckslagna & ångerfulla. Då vi blivit dumpade på flygplatsen bröt paniken ut & med hjälp av lite städerskor hade vi snart varsin ”ring” på fingret. Det skulle dock bli ett senare problem då någon trodde vi var förlovade med varandra..! ;)

Ett par dagar var det kallt, men för det mesta har solen värmt oss gott. Under ett par dygn var vi iväg på bussresa, det vill säga, vi färdades cirkus 130 mil genom landet. Det var riktigt lyckat måste vi säga! Bland annat besökte vi världens tredje största gladiatorarena & flummade runt som små turister. Något som jag gillade skarpt med utflykten var att vi fick besöka en riktig grottfamilj. Det är inte varje dag man beordras mala mjöl i en kvarn i takt till en femårings bankande på en äkta bongotrumma, samtidigt som grottmamman sitter & sjunger för full hals i örat på en.. Det var roligt! :)

En kväll red vi på dromedarer i solnedgången i Sahara. Det är ju inte heller något man gör varje dag direkt.. Viktoria gillade djuret som tog oss framåt redan från början, jag behövde dock en stund på mig för att kunna tro på att vi skulle komma därifrån levande. Tro mig, en nysande dromedar är inte att leka med, har du invändningar så fråga mig! ;)

Dagen efter var vi åter i Sahara, men denna gång i stabila bilar, & det vill jag lova behövdes! Våra chaufförer körde rally & var helgalna, värre än Liseberg det där! Samma dag besökte vi ett par ställen där de spelade in StarWars samt klättrade i berg & hälsade även på i islams fjärde heligaste stad. Det var två högst trötta små kusiner som kom tillbaka till El Mouradi efter de dygnen. Det fick minsann de övriga hotellgästerna erfara då vi satte igång att fira den tyska dam som fyllde år.. Jag säger då det, vi har skämt ut oss! ;)

På tal om att skämma ut sig så har Vickan lett hotellet i Macarena & jag lyckades få till ett bakåtvänt C under hela YMCA. Danskarna, de tyckte att vi var jätteroliga, stackars folk som inte har roligare än så! De där danskarna är ett par av våra nya vänner, eller snarare tre par. Tre par (alltså sex personer) i yngre pensionärsåldern som bor på hotellet i ett halvår för att golfa. Bruna som choklad var de & hemskans trevliga, sådana där personer som jag faller för direkt!

Vi lärde inte bara känna danskar utan en hel drös andra människor från olika länder. Barn som gamla, ryska som kurder, svenskar & sveriges kung om sisådär tio år.. Dessutom så har vi använt våra gamla omvårdnadslärares knep mest hela resan, det behöver man om man hänger med typ MBK & MBP & så vidare. Förkortningar hade vi ett antal efter ett tag & skratta var vi tvungna att göra på vårt rum för att orka..!

Skratt har det blivit en stor dos av, men också många timmars välbehövlig ventilation, både högst allvarlig men också mer lättsam. Vi fick vila upp oss & verkligen ta dagen som den kom, vilket för Viktoria innebar timmar i målarboken.. Maten var sisådär, vi levde mest på pannkakor & pizza eftersom de var säkra kort. Vad gäller mat kan också nämnas att runtom i landet hänger får upp & nedpå längs gator & gränder, alla halshuggna givetvis. Ohygieniskt kan man tycka, läckert tänker andra..

Landet som sådant.. Vi & våra vänner sa nog ett par gånger ”första & sista gången Tunisien”, men i själva verket var det nog inte riktigt så illa. Dock stämmer det kanske på sätt & vis, för landet är fullständigt smockat med sopor & skräp. Inte jätteroligt, men helt klart funktionellt för en vecka, eller ett halvår - om man gillar golf!

Det var väl lite om vad vi upplevde under den spontana Tunisienresan. De sjungande baden jag skrev om.. Ja, säg någonstans som vi inte sjöng? I restaurangen, i poolen, i kupolen, på takterassen, i badkaret, på bussen. Kupolen var favoriten, inte ens Örby kyrka slår den! ;)

Nu har jag lagt ned kriget mot Strandhems helt hopplösa internet & insett att inte heller idag kommer detta inlägg bli synligt för er. Om ni vill veta är alltså dessa rader skrivna exakt tre månader efter luciadagen oavsett när det publiceras. Så går det när man är söderut.

Får också passa på att skriftligt Tacka alla Er som gjorde resan toppen! Nu kanske Viktoria är den enda som läser det, men det är också hon som ska ha det största tacket, så, så får det bli! :)

Fotobomben som följer kan till stor del innehålla foton som ibland liknar varandra, det beror helt enkelt på att kameran inte användes så flitigt som vanligt. Den behövde lite semester den också!

 

 

 

 

Strandhem.. Jag är tillbaka, tillbaka på Strandhem!!

 

Trots att det mest sannolika hade varit att jag frusit ihjäl eller blivit kidnappad på väg hit, blev det inte så..

.. Urskönt om du frågar mig! ;)

 

Nu är jag här i varje fall, & jag sjöng sista biten av min förskräckligt kalla promenad, av glädje faktiskt! Nu ser jag verkligen framemot att imorgon få krama om hela min klass & bara få gå in i rutinerna igen. Ahh, kalasnice! :)

 

Om jag förstår statistiken rätt så väntar ni på reseredovisning. I bibeln (tror jag) står det att tålamod är en gåva. Träna er i det mina vänner! ;)

 

 

 

 

Fantastiska ord!

 

Vi är äntligen/sorgligt nog hemma igen! Fråga mig inte vad som flög i oss förra torsdagen, men drygt ett dygn senare lämnade vi Sverige gråtandes med varsin egentillverkad ring av ståltråd (skulle föreställa förlovningsringar)..  

 

Vår resa började som ni förstår inte så bra, men den skulle bara bli bättre & bättre.. Vi har till största del haft en riktigt härlig vecka, de sista två dagarna med bortåt 30 grader & strålande sol. Om vi haft semester? Jo, du anar inte! ;)

 

En vacker stund ska jag försöka fixa ihop ett gäng foton, men denna helg ska jag ta vara på tiden på hemmaplan, med min familj. Åh, så skönt, men, det kan inte hjälpas.. Jag saknar danskarna! ;)

 

Ni ska alltså få veta allt om våra Saharabesök, hotellfloppar, omvårdnadstalanger, sjungande bad & annat vi upplevt! :)