Uppdatering från södern.
God afton alla tappra uppdaterare! :)
Smärtan håller långsamt på att försvinna från min lekamen. Jag hade nästintill glömt hur plågsam en rejäl epilering är. Nu minns jag, men benen mina är lena som bebishy så det får det äl vara värt! ;)
Igår var en fruktansvärt lång dag. Vi började med 4 timmar etik, Oscar & jag fortsatte till Ängelholm på dryga 3 timmars praktik med välbehövlig ventilering efteråt. Direkt då vi kom därifrån var det kvällskäk & sen drog Strandhems egen melodifestival igång, med de tre enimenta programledarna Emma, Ellen & jag. Det blev en kväll av högklassiska musikaliska uppträddanden med fantastiska personer som bjöd på sig själva så det var alldeles väldigt..! ;) Jodå, det var en afton av högsta kvalitet! Att jag sen somnade i min fåtölj & inte kunde räta på handleden då jag vaknade, det är ett helt annat kapitel! ;)
Idag har också varit en lång dag, men åtminstone på samma gård. Tackar vi för! Kvällen har spenderats bakom det hemska(h.e.m.s.k.a) pianot under mässan, & sen har jag haft kvalitetstid med min "pappagrupp"! Haha, fina gubbar! :)
Nu ska jag njuta av att striden mot smärtreflexerna är avslutad, kika busstider & skriva ner en hel vecka i dagboken. Imorgon styr jag kosan mot Glimåkra & kommer spendera hela helgen där. Bland annat blir det mini-Örby/Skene-Ku med syster & två bröder. Alla tre är de människor jag tycker så hemskt mycket om. Efterlängtade helg, du är så välkommen så! :)
Just det. Här stormar det. Backebo har i veckan varit utan ström, vatten & värme. Sådana dagar kan man ju inte låta bli att längta efter lite sol & värme!
Det spelar inte så stor roll om det är tre eller ett dygns flygtimmar iväg, huvudsaken är att vi får vår D-vitamin. Det är dock inte det viktigaste. Nej, det allra bästa är att vi aldrig är ensamma, oavsett var vi befinner oss! Lita på det! :)
Hoppas ni får en fantastisk helg!
/Hanna :)
Skånestress.
Friends, hey! :)
Åh, det är så mycket som händer hela tiden. Så fort jag har en stund över blir det lätt att jag sover för att orka resten. Därav min nästintill obefintliga närvaro på bloggen.
Igår kände jag en plötslig längtan efter att jobba igen, den var du inte beredd på?! Nej, jag visste väl det! ;)
I övrigt saknar jag en hel drös människor just nu, speciellt då snön töar bort & humören växlar. Ikväll står familjen, Sofia, Anita, Viktoria, Elin, "mina" etiopiska barn & Qes Dawit högst på listan. Det är ju några stycken..
..Därför ska jag snart gå & förbereda i kapellet för aftonbönen. Bra tankespridare.
Helgen förresten, den var lugn. Faktiskt än av de typ två första helgerna utan besök för min del, & detta var något jag beklagade mig lite över. Men, sen på söndagkvällen drösade Pallis in & stannade ett helt dygn. Amazing, precis vad jag behövde! :)
Etiopienturnén. Den går faktiskt riktigt bra. För min del är det fyra gånger kvar. Tre av dem är i Skåne & nästa söndag kommer Johan & jag ha med oss en hel hejjarklack från Mark. Det gillar vi! :) I sommar ska vi två tjöta ensamma, då är ni givetvis också välkomna, men det kan vi ta lite längre fram! ;)
Innan jag nu pyser iväg till aftonbönsplocket vill jag passa på att även här gratta en av mina numera närmsta vänner, Rebecka. Idag fyller bruttan 20 & vi har firat henne mest hela dagen bara för att hon är så fin. Faktum är att hon är en de finaste människor jag mött, & Rebecka, om du läser detta.. Jag diggar Dig hur mycket som helst, men det vet du ju redan! ;) Pussar & kramar speciellt till Dig idag!
Trevlig afton på er allesammans!
/Hanna :)
Retreat.
Hej!
Förlåt för värdelös uppdatering, det händer grejer i Skåne kan man väl lugnt säga..!
För en stund sen landade vår klass åter på Strandhem efter ett par dygn i tystnad. Vi har varit på retreat nämligen.
Personligen har jag tyckt konceptet varit urskönt. Att bara vara. Ingen som helst påverkan utifrån, bara en storslagen natur & ett lugn hos Gud. Det kliade i fotosinnet, men även det fick jag vila ifrån.
Vi är en väldigt pratig klass, & under måltiderna hade jag svårt att gilla situationen. Det kändes som vi satt i fängelse eller på mentalsjukhus. Absurt faktiskt. Men, jublet som steg då vi vid lunch idag fick bryta tystnaden med halleluja i plural & kramkalas, det utplånade alla känslor av en deprimerad skara ungdomar! ;)
Ja, min klass är verkligen fin. Oavsett om vi skrattar eller gråter. Vi gör det tillsammans. Ikväll ska vi mysa framför vår brasa här i villan, det blir en bra start på helgen det! :)
***
Jodå, det hade jag hunnit skriva igår eftermiddag innan vi blev internetlösa igen.. Nåväl, det gjorde mig inte så mycket eftersom det finns saker som är mycket viktigare! För att säga något mer om min klass så vill jag understryka att det inte är den som får mig att ibland längta hem. Nej, min klass är faktiskt jättejättebra! :)
Det slog mig igår att vi blivit som syskon. Det är sånt som händer när man gör allt tillsammans, konstant. Något annat jag också insåg var att jag förträngt så gott som allt från nyårslägret, utom den bästa stunden. Och den ägde rum då jag glädjetjutande kastade mig i Anna & Sebastians kramvänliga famnar. Det säger ju en del om hur nära vi står varandra, B & L 12/13!
Nu ska jag förbreda lite grejer till morgondagens Etiopiensnack & läsa ut Pojken som kom tillbaka från himlen. En av de mest inspirerande & tänkvärda böcker jag läst!
Bröder & systrar i fantastisk mångfald!
/Hanna :)
Be right back.
Oh tjena vad här uppdateras!
Hojojoj, förlåt att jag gör er besvikna, men jag har aldrig tänkt göra någon karriär som bloggerska! ;)
Ikväll har jag landat i Skåne efter en fantastisk helg hemma. Jag har myst massor med min familj, krummilurat framför "Mormors brasa", haft tvillingtid med Fia, grattat mor dubbelt upp, sjungit mig svettig, pussat på Andreas halvårsgamla gosiga kinder, firat Nelly rejält, gått evangelieprocession, käkat hemmagjord glass, träffat halva min släkt, besökt taizemässa, valt mitt sällskap efter behag, kvalitetspromenixat med Elin, kört massor bil, gosat med Cecilia, sovit mellan mor & far, konstaterat att ingen stjärnhimmel är som den i Tostared & njutit varje sekund.
Det var en hemskans bra helg, nästintill oslagbar, men nu dröjer det tills nästa markbesök. Närmare bestämt fyra hela veckor. Ett beslut som jag tagit efter egen vishet.. Men, det kommer nog gå jättebra för jag kommer få träffa mina bästa ändå. Kommande helger får jag finbesök & ska bara ha det sådär gräsligt bra som man bara kan om man har just mina vänner & släktingar! :)
Vi ses snart igen alles!
/Hanna :)
Tillägnat mor.
Yes mina vänner! :)
För min del började helgen vid lunch idag då en liten röd golf rullade ur skåne & uppåt landet. Alltså, jag är hemma på långhelg & det är hur gött som helst!
Varför denna ledighet kanske du undrar? Jo, då ska jag berätta för dig att jag har en mamma som alltid gjort allt för mig. Hela helgen tänker vi fira henne, bara för att vi alla älskar henne så hemskans mycket! :)
Vill också passa på att gratulera Nelly officiellt här. Henne ska vi gratta på lördag minsann! :)
Nu vill jag tillägna mor min ett par gamla bilder, som hastigast eftersom jag inte vill spendera min värdefulla tid vid en dator!
Stort Grattis Mamma! Jag älskar Dig & nu ska vi fira! :)
Bättre mor kan man icke ha!
/Hanna :)
Who am I?
Då man går bibelskola väcks ständigt nya frågor.
Varje dag diskuteras allt mellan himmel & jord & vi är hemsk bra på att prata i vår klass. Tänka har några också fått som gåva..
Med all undervisning, alla samtal & situationer kommer också de djupare frågorna. Idag har vi haft lektioner om ledarskap & imorgon börjar Oscars & min praktik bland hemlösa & uteliggare. Därför sitter jag nu & krummilurar lite över vem jag är.
Så, vem är jag egentligen? Tja.. det beror nog helt på vem man frågar. Som vi alla vet kan två människor se helt olika på samma sak. Oavsett vem man skulle fråga om vem jag är, så tror jag att jag är någorlunda samma person oberoende på vem jag umgås med.
Jag vet inte hur mycket Du brukar fundera på vem du är, jag gör det mycket sällan. Men inför vårens utmaning som kommer bli tuff är det nog bra att ha funderat lite över det där, därför sitter jag här.
Mina föräldrar har nog gett mig mycket av min personlighet. Något som slagit mig är att jag är i princip helt orädd för människor, och det beror på den trygghet jag fått just av Mamma & Pappa. Det tackar jag för! :)
Nej, det här blir flummigt att skriva på bloggen, jag tror att jag sätter mig med dagboken istället. Om Du vill veta vem som sitter här bakom tangenterna så föreslår jag att du tar reda på det på något annat sätt än bloggläsande. Genom min blogg kommer du aldrig lära känna mig som person, det är en sak som är säker!
***
Det var vad jag skrivit innan lunch idag, sen har det hänt en del här i Skåne. Många av er har säkert hört talas om den enorma trafikolyckan med 100 fordon inblandade. Den skedde bara tio minuter från oss, så vi har varit där i tankar & böner mest hela dagen.
Hoppas att Ni alla ikväll tänker igenom vad Ni borde tacka för just nu. Livet kan vändas på två röda sekunder & då är det viktigt att man prioriterat rätt. Det var dit jag ville komma egentligen med mitt blogginlägg, till att berätta att jag har min djupaste identitet i Gud.
Därför kan jag nu gå & lägga mig, & veta att räddningspersonalen bara ett par mil ifrån oss är i säkert förvar. Ikväll är det inte min uppgift att hjälpa andra rent fysiskt, men det finns en plan för både Ditt & mitt liv också. Vet du varför? För att vi är skapade precis som vi ska vara, till Guds avbilder.
Därför kan jag nu gå & lägga mig, & veta att räddningspersonalen bara ett par mil ifrån oss är i säkert förvar. Ikväll är det inte min uppgift att hjälpa andra rent fysiskt, men det finns en plan för både Ditt & mitt liv också. Vet du varför? För att vi är skapade precis som vi ska vara, till Guds avbilder.
Det här är i vilket fall som helst jag. Och jag är trygg eftersom jag har en Kung till Pappa. En Kung som håller hela världen i sina händer!
/Hanna :)
Med helgen på tröskeln.
Mhm, fin rubrik! :)
Här sitter jag i mitt nystädade skånska rum & väntar besök. Syster min är på väg hit & ska förgylla mitt kommande dygn! Greatars! :) På söndag blir det en dag i Lund, först hos Mattias, sen på Filippi. Vi börjar vår berätta-om-Etiopien-turné, spännande värre! :)
Egentligen borde jag varit hemma ikväll, eller snarare i mitt hem-församlingshem. Det är dags för den traditionella julgransplundingen med hela församlingen & det är en tillställning som är djupt rotad i hjärtat mitt. Men, jag insåg att det blev för mycket flängande på tågen, redan på torsdag är jag på väg norrut igen. Prima ballerina! :)
Igårkväll fick jag en glad nyhet. Marina har gått & blivit mamma. Det innebär att i vår forna gymnasieklass numera finns två mödrar. Är det inte jättehäftigt?! För lite drygt ett halvår sen sprang vi fortfarande omkring & lekte i c-korridoren & nu helt plötsligt är ett par av mina fina vänner föräldrar! Vad i hela världshistorien hände där? ;) Jag börjar inse att jag inte längre går på mellanstadiet & kan vara helt beroende av mina egna päron. Just nu tänker jag en del på det där, sörjer min barndom helt enkelt. Hade det varit möjligt hade jag omedelbart spolat tillbaka tiden sisådär 15 år!
Nu ska jag chatta färdigt med kusin Fredrik i Assella(åh, världens bästa Assella, jag är inte nådigt avundsjuk!), tända ett par doftljus & sätta mig till rätta med en riktigt bra bok i väntan på att systeryster ska storma in! :)
Vad hände med oss småglin egentligen?
/Hanna :)
2012 i bilder.
Kära vänner..
..årsredovisningen i ord & bilder för 2012 är här!
Det känns inte klokt någonstans att det året är över, det flög iväg! Då jag tänker efter var det ett hemskans händelserikt år. Allt mellan student & flytt, till skratt & tårar. Ja, det hände mycket, speciellt på personliga plan. Jag lärde mig gråta, det har jag inte kunnat förr. I ganska exakt tre månader bodde jag i en resväska, & då räknar jag inte Strandhem. Om jag skulle göra det hade det blivit 6 månader. Det är ju för allt i världen inte nyttigt någonstans! Enbart ett halvår i min egen säng bredvid Arthur.. Hojojoj..
Mycket resande blev det. Veckor hit & veckor dit. Solsemestrar, konfaläger, skidresa, klassresor & månadslång afrikavistelse, helger på vift & någon natt under bar himmel. Årets bästa bortvaro var garanterat månaden i Etiopien, den satte djupa spår! En vecka i Kroatien var den helt klart jobbigaste.
Under 2012 blev jag skåning, det var en tuff process, men med den följde också en hög nya vänner. Trots att jag nu klarar mig ganska bra i söder är det ändå hemma bland mina nära & kära jag trivs allra bäst! Med glädje minns jag sena grillkvällar med såväl familj som vänner, galna hemtjänstupptåg med favoritkollegorna, mysiga picknickar/nätter/dejter med Sofia, alla fina människor jag fått lära känna, de svårigheter som fått mig växa, studentdagen & många, många fler guldstunder som jag bär med mig.
Det var med blandade känslor jag lämnade 2012. I det stora hela var det ett fantastiskt år med mycket glädje & oslagbart sällskap, men att gå in i 2013 var också en enorm lättnad. Det innebar att lägga gammalt skrot bakom sig, & det behövde jag. Nu är det dags att göra 2013 till ännu ett minnesvärt år!
TACK alla NI som verkligen satte guldkant på det gångna året! :)
Här kommer en sann bildbomb från mitt 2012. Ett år då jag verkligen insåg vad jag har. Fantastiska människor i parti & minut i min närhet, enastående upplevelser & en trofast Gud!
Åh, jag är så oerhört välsignad! Tack!
/Hanna :)
Ida & Henrik.
Goder afton! :)
Som ni alla vet var det en stor dag i lördags. Ida, en av världens mest älskade vänner gifte sig! :)
För min del var det första bröllopet i "min" generation. Därför är det fortfarande lite svårt att greppa. Lilla vi är tillräckligt gamla för det där scenariot som var så magiskt när man var mini..
Ida & Henriks dag var som Ida uttryckte det en riktig sagodag & humöret var på topp överallt. Stort Tack för att vi fick vara med & dela den med Er hörrni! :)
Kärlek så långt ögat når..
/Hanna :)
Den oönskade dagen.
God morgon alles!
Gårdagen blev fantastisk. Ida fick sin prins & sin sagodag. Oh happy day! :)
En vacker stund ska ni få både årsfotona & bröllopsbilder, men det blir när det hinns med.
Imorse, långt innan jag var alls vaken kramade min familj mig hejdå. Förvisso kanske det var tur att de gjorde det medan jag ännu inte förstod riktigt vad som pågick. Idag är dagen jag fasat för länge, länge. Dagen då jullovet är över.
Det där jullovet var det jag såg framemot allra mest på hela detta läsår, & nu är det slut. Egentligen tänkte jag stannat hemma minst en vecka till, men nu när avskedet redan är avklarat känns det lika bra att lämna boet medans de andra är borta. Åh, min älskade familj. Vad skulle jag gjort utan dem?
Nu måste jag börja packa. Om några timmar rullar vi iväg, mot skånelandet. I mina öron låter det som ett sorgebesked. Men, jag hoppas att det ska bli bra ändå, trots att jag bara vill skrika rakt ut & stanna här i Mark, hos min familj, lustiga släkt & oslagbara vänner. Det är vad jag önskar allra mest..!
Tänk om man ändå kunde stanna tiden..!
/Hanna :)
Laddar batterierna.
Här sitter jag & dricker honungsvatten, sprayar hår & funderar på om jag ska byta klänning eller inte.
Om en liten stund ska jag iväg till Sätila & öva med en pianist inför dagens stora händelse. Idas bröllop!! :)
Det är alltså anledningen till honungen, på något märkligt sätt ska jag lyckas få fram rätt toner trots min superheshet. Men, så är det ju Idas stora dag, & vill hon att jag ska gala deras brudvals så får hon väl sin vilja igenom! ;)
Nu är det dags att fortsätta med de sista förberedelserna. Öva komp till vårt spex, extrakolla att allt är med & se hur jag ska göra med den där klänningen..
Ha en strålande lördag Ni också!
/Hanna :)
Stora gosdagen.
Hej kära Ni!
Idag har jag haft en riktigt goer dag. Sov länge & väl & har sedan pysslat med allt & inget. Bland annat säkrat bortemot 50000 foton. På tal om bilder håller jag på att fixa en årsredovisning i bilder från förra året. Men, det dröjer minst till imorgon, för nu är det dags för gosafton med damen här nedanför samt hennes gubbe. Sen kan det hända att det blir en skvätt Johankalas också, men det får vi se om det hinns med!
Hoppas Ni får en lika mysig kväll som jag!
/Hanna :)
Ett nystartat år.
Åh, jag är hemma, vilken enorm lättnad!
Hoppas Ni alla hade en finfin nyårshelg! :)
För en gång skull var min magkänsla rätt. Lägret blev inte alls en vecka då jag skuttade runt som en lycklig liten varelse. Tyvärr har det från första stund varit en sann kamp. Stundvis har det gått riktigt bra ändå, stunder då det varit Gud & jag, eller då jag fått den tid jag behövt med dem som står mig närmast.
Men, jag trodde inte att man kunde längta hem så gräsligt mycket på så kort avstånd, & då har ändå Pappa kommit & räddat mig från ett halvt dygn! Dessutom har jag aldrig någonsin tidigare gråtit in ett nytt år, & det var inte glädjetårar, utan stora, hemska, beska tårar som aldrig ville sluta rinna. Ja, hundratals sådana har rullat, om inte ännu fler. Jag är idag helt tom på allt vad känslor heter, men har ändå fått tacka dem som stöttat mig särskilt bra. Speciellt Kerstin, jag är oerhört tacksam för den kvinnan!
Nu är det nytt år, det innebär nya möjligheter, nya utmaningar. Förhoppningsvis blir det ett riktigt grymt bra år. Istället för att sitta här & krummilura över den senaste veckan ska jag njuta av min flygel & min familj, min hemskt fina familj! Åh, det är så oförklarligt skönt att det där lägret är historia, så vansinnigt efterlängtat!
Tack ändå till Er som givit nyår guldglimtar. Framför allt tack alltså till Kerstin & Ni andra tårtorkare, samt till min fantastiskt fina grupp! Ni är mer än bra! :)
Nu tar vi nya tag, Han där uppe & jag!
/Hanna :)
