hannapeterssooon

Åh kära Ni! :)

 

Denna veckan har.. jag varit sådär rolig att umgås med. Efter söndagsjobbet insjuknade jag i magsjuka & feber som bara steg under måndagen. Jo tack, jag var faktiskt riktigt dålig den dagen. 4 snabba toabesök orkade jag, resten av timmarna var jag sängliggandes & hade verkligen aptråkigt. Så kan det gå!

 

Igår blev jag bättre, men mina två sista hemtjänstpass (kanske för hela 2013) fick jag dessvärre ge bort åt någon annan filur. Det sved lite granna. Denna dag kunde jag dock få 2 onda sprutor i armen, ännu en gång. En till, sen är jag redo för Afrika igen! :)

 

Ikväll tittar jag egentligen bara in för att meddela er det hemskt tragiska faktumet att denna blogg, som redan är halvt död den också, om möjligt blir ännu mindre levande kommande dagar. Just nu är mitt liv kaos igen. Efter de senaste dagarna är jag svagare än vanligt, ändå har jag tusen saker att göra. En stor resväska fylls sakta men säkert. Imorgon åker jag åter till Vrångö. Det känns som en hel tidsålder sen jag senast satt på klipporna i solnedgången & fasade för det år som nu gått. Nu ska jag tydligen dit igen ja! 

 

Jo, sen därifrån styr jag direkt kosan söderut nästa onsdag. Då börjar Puls på Strandhem. En stor ungdomskonferens. Egentligen hade jag velat vara med heltid på båda, men jag kom fram till att det här var bästa lösningen. Så, kort & gott, tills den 11:e kommer inget nytt att synas här, tyvärr! :(

 

Förresten, vi får inte glömma att gratulera dagens födelsedagsbarn Viktoria, & morgondagens Elin! Två fantastiska fruntimmer! :)

 

Kära trogna läsare! :)

 

Mitt varmaste förlåt för en hemskt död blogg, jag begriper inte vart denna vecka tagit vägen!

 

Om en liten, liten stund ska jag tillbaka till jobbet för ytterligare några timmars jobb. Pass no.7 denna veckan. I hemtjänsten har jag alltså lagt en del tid, resten av dagarna har det varit fullt upp.

 

Då jag skriver att det är fullt upp är det verkligen det. Sådär att man går upp runt 6 för att komma hem 18 timmar senare, sova en skvätt & så samma visa igen. 

 

Halva veckan var jag familjelös. Dock inte aktivitetslös. Jag har bland annat hunnit med en härlig heldag med syster, massor med bad, julsångsallsång på hyltenäs, en tripp till Kungälv, en supermysig heldag med Kicki, picknick, afrikansk körövning, häng med kussarna från Umeå, skrattanfall i drivor, körsbärsplock från traktorsskopa, kyrkobesök, djupa prat, filmförstöring, sena nätter, nostalgi med Jessika & många koppar kaffe för att nämna något..! 

 

Kameran har jag överhuvudtaget inte rört, men ett par mobilfoton finns att tillgå i varje fall. Håll till godo, & förlåt för kass kvalitet!

Nu måste jag dra på mej jobbkläderna igen. Lite kaffe, sen ska jag nog klara denna kvällen också. Imorse då jag väcktes 5.45 tänkte jag "Tack gode Gud för att det här snart är slut!", nu är jag inte lika säker..! ;)

Nu har jag gjort det igen. Utsatt mig för det obekväma.

 

Min helg spenderades tillsammans med familjen & håll i er nu, hela 14 personer från klassen! Vi höll till i Ängelholm på ELM:s sommarmöte vilket var supernice vill jag lova! :)

 

I lördags kväll styrde familjen P kosan mot Strandhem. Det var det obekväma. Senaste året har jag börjat utsätta mig för sådantdär, det jag egentligen inte vill men det jag kanske växer genom. Att sova på Strandhem var en såndär motbjudande sak.

 

För ett år sen blundade jag för det faktum att jag skulle iväg, alldeles för långt bort, ett helt år. Jag grät som en tok första tiden & åkte tillbaka motvilligt efter varje hemmatur. Först efter sportlovet i år slutade jag räkna ner dagarna tills nästa gång jag skulle få åka hem. Den enda perioden jag inte längtade hem febrilt innan i våras var då vi var i Etiopien. Annars tror jag inte någon på riktigt förstod hur mycket jag hade hjärna & hjärta på hemmaplan, det kändes aldrig så i varje fall!

 

Men nu, i lördagskväll då jag gick över de sånska gräsmattorna ner till sjön som badade i månsken vattnades mina ögon & jag kände en liten sten läggas på hjärtat mitt. Sen vi slutade för nästan två månader sen har jag knappt hunnit andas, knappt märkt att jag flyttat därifrån. Nu plötsligt insåg jag. Gården var så tyst & tom, men ändå så fridfull & vacker. Hur stor kamp året än var ångrar jag ingenting. Strandhem, älskade Strandhem vann till slut mitt hjärta.

 

Ju äldre jag blir desto mer lyckas trängas i hjärtegropen. Ju mer sårbar verkar jag bli, ju fler tacksamhetstårar tränger fram. Något jag utvecklat på senare år är att vända blad. Inte så att jag inte förstått bokläsartekniken förr, men att verkligen vända livsblad. På olika sätt. Det känns viktigt att våga vända blad, skriva nya kapitel med de gamla som bakgrund, men ändå se något nytt växa fram. Hur bra något än må ha varit så finns det tillfällen då det är dags att ge sig vidare.

 

På min älsklingsbrygga i Hjälmsjön insåg jag att "mitt Strandhem" aldrig någonsin kommer bli som det var då vi bodde på gården. Vår vardag, vårt gemensamma liv. Aldrig mer. Hur ont det än gjorde sista kvällen var det dags att vända blad, att gå vidare.

 

Det finns personer, platser & tider som alltid kommer följa en genom hela livet. Det finns också människor, platser & tider som är superviktiga under en period men sen bleks bort av solen i den där boken. Hur gärna jag än skulle vilja ha kvar många viktiga pusselbitar i min närhet så måste jag ibland släppa taget och inse att biten inte längre fyller sin funktion. Jag tycker på riktigt att det är jättetråkigt då man måste släppa de där människorna eller platserna, till & med de som man aldrig anat att man skulle växa ifrån. 

 

Livet är sådant har jag lärt mig. Fullt av vägval och avsked. Det gör ont i mig då jag ser att vänner som stått mig nära haft sin tid, att det är dags att gå skilda håll. Samtidigt får man inte glömma att vara tacksam för det som varit, det som trots allt finns kvar av lärdomar & fina minnen.

 

Idag har jag funderat över det här. Under varje jobbpass är det alltid någon av mina vårdtagare som oroar sig åt mig för hösten. De kramar mig, de vill inte att jag ska åka. Självklart är det jobbigt. Då man känner att man betyder något, att man får lysa upp någons dag & inte vet om man någonsin träffas igen. Och då är det bara på jobbet, utöver det finns massor människor som jag är rädd att förlora.

 

Samtidigt är vi där igen, vid den stora poängen att våga, att kasta sig ut i det okända, att vända blad. Det är bara något av det Strandhem lärt mig, men ack så viktigt. 

 

Nu har jag delat nog för tankar för idag & vandrar ut i trädgården på smultronsjakt. Hur ogärna jag än vill gå vidare ibland så gör jag det, oavsett om det är oerhört smärtsamt. Jag vill tro att det är en del av livet, en viktig del.

Go eftermiddag! :)

 

Undertecknad har gått på helg efter en trevlig arbetsvecka. Inte för att det lär bli särskilt mycket vila kommande dagar, men ibland kan det vara behövligt med en jobbpaus i varje fall (trots att jag stortrivs i htj!)

 

I söndags då tjejgänget splittrades dröjde det inte många minuter innan nästa kvalitetsdejt tog vid. Självaste Elin hade landat på hemmaplan & vi begav oss iväg. Resten av dagen hade vi sådär urmysigt som man bara har när man är vi. Det blev picknick på Hyltenäs, en sväng till Uv-berget & en kvällsutflykt på landet. En oplanerad söndag som blev sådär ruskigt bra! :) 

 

Elin är fortfarande hemma & vi gör massor bus & roligheter. Då jag var yngre kunde jag aldrig föreställa mig hur betydelsefullt sådanahär dagar/tillfällen skulle bli. Stunder då allt är precis som för 7 år sen, då allt, precis allt är som det alltid har varit! :)

 

Picknick. Bara jag hör ordet sprids en mysig känsla inom mig. Picknickar alltså.. Jag älskar picknickar! Ett fantastiskt sätt att umgås på! :)

I söndags placerade vi oss först vid ett bord, fotade som vi båda gör, insåg att man picknickar bäst på en filt & möblerade om. Alldeles för många besök fick vi, & konstaterade ett X antal gånger att "Nej, pojkarna saknas inte alls! Vi har det hemskt mycket bättre utan dem minsann!" Johodå, det vill jag lova att det är något av det mest sanningsenliga vi sagt! ;)

 

Vill du sätta guldkant på min vardag? Då ska du föreslå en picknick med mig, det uppskattar jag! ;)

 

Visst är det ofta de små enkla stunderna som är de allra bästa? :)

 

I lördags hade vi kvalitetstid, min tvilling & jag. Vi mår som bäst i naturen, utan andra människor, på en filt med något att tugga på. Det bara är så, så enkelt men ändå så älskvärt.

 

Det är så värdefullt att ha en bästa vän. Roligt nog har Hanna.J också en bästevän vid namn Sofia. Dessutom har de känt varandra lika länge som min Sofia & jag...

 

Vad händer i mitt liv annars? Igår gjorde jag många galna saker. Typ åkte på tok för fort på en 4-hjuling utan minsta skydd, var ute på nattliga sekretessbelagda äventyr med Elin & höll på att skämmas ihjäl i en hemtjänstbil som Kicki körde.

 

Idag har jag hälsat på faster doktorn och gett ifrån mig mitt dyrbara blod för tredje gången på mindre än ett år. Denna gång fick jag sitta längre än vanligt, blek & yr. De där nålarna blir bara värre & värre tycker jag! Men roligare & roligare att hålla i själv! ;)

 

Både ikväll & imorgonkväll är det jobb som gäller. Sen jag slutade vara lärling har jag aldrig trvits så bra i hemtjänsten som nu. Idag har jag bara två veckor kvar för i år. Denna gång räknar jag inte ner, nej, tvärtom, jag försöker att inte tänka på det. Det senaste året har jag förändrats ganska mycket har jag konstaterat, det gäller även hur jag tänker rent yrkesmässigt. Skåne var bra för mej!

 

Inatt sover Elin & jag under bar himmel. Det är tradition, en hemskans bra sådan skulle jag säga! Åh, lovely! :)

Men nu, foton som visar lite hur tvillingdejter av högsta kvalitet ser ut! :)

 

Hoppsan! Hela helgen gick utan minsta livstecken!

 

Jag älskar känslan "Åh nej! Jag hinner inte svara på sms, jag hinner inte blogga, jag hinner inte göra det jag borde, jag hinner inte sova. Jag måste bara leva!" Den känslan hade jag hela helgen! :)

 

Precis som förra sommaren sover jag cirkus 5 timmar per dygn, resten av tiden ägnar jag åt det jag gillar allra mest, umgänge..

 

Som ni vet inleddes helgen med en kalaskväll på jobbet. Sen fortsatte den med diverse mysigheter, vansinnigt intensivt men dundernice. Helt enkelt en hysteriskt härlig helg! Foton finns så det räcker & blir över. Minst två blogginlägg till kan ni nog vänta er. 

 

Vi börjar dock med lördagkväll/natt som spenderades med några av bruttorna. Sånadär sanslöst sköna människor. Jag gillar dem, ja för allt i världen, vi är hemma & allt är precis som vanligt! :)

 

Oj. Oj. Oj.

 

Veckan är snart slut & jag förvånas över hur fort tiden går. Igen. 

En bra vecka må ni tro. Tänkte sätta lite havsprägel på detta blogginlägg så då berättar vi om senaste dygnet kort & gott.

 

Igår efter jobbslut expressduschade jag, åt & packade i våldsam fart. Strax därefter satt jag på bussen mot Hönö. Där befann jag mig till i förmiddags, tillsammans med Hanna, Sofia & en drös pöjkatröll.

Egentligen skulle man ju kunna berätta varför vi la oss halv fyra, eller varför vi höll på att riva ner ett staket inför massor folk, eller varför korvförsäljaren skrattade, eller varför vi somnade gott i främlingars husvagn, eller varför vi överhuvudtaget var där?

Jag är så trött att jag väljer att inte göra det. Ni får se några foton istället, det blev tyvärr inte så många. 

 

Efter få timmar i sovande format skulle det kvällsjobbas. Om jag ska vara ärlig tänkte jag "det här kommer nog knappast gå!". Men, jag hade fel & kunde ikväll uppdatera facebook med statusen "Tacksamheten som upplevs då man haft en fantastisk fredagskväll. Vädret i kombination med en riktigt härlig jobbkväll. Ibland bara inser jag hur sjukt vackert livet är, hur naturen jublar & hur person efter person fyller livet med guldkorn. Tänk att man kan åka runt & sjunga i högan sky i jobbilen för att man är så glad & känner att "bättre än såhär blir inte en fredagskväll". Den har inte varit rolig som i humoristisk, utan rolig som i så oerhört värdefull! Människor, vilken kanonuppfinning, ja, det må jag säga! :)"

Goddagens gott folk! :) 

 

Hoppas Ni njuter av fantastiskt sommarväder. Vi har verkligen haft riktigt fina dagar senaste veckan, härligt! :)

Just nu lyssnar jag lite gogospel efter ett trevligt 60-årskalas några mil bort. Lite Ida-tid mitt i veckan dessutom, grädden på gubbarna så att säga! ;)

 

Jag tror att jag har kommit fram till att en stark människa är en människa som också vågar vara svag. Nu sitter inte jag inne med en djupare fundering, men jag har insett att jag är som starkast då jag själv känner mig som svagast, kan det vara möjligt?

 

I vilket fall som helst tänkte jag att det kan vara roligt att få dela med mig av några riktiga svagheter hos mig, bara för att jag ikväll inte kommer på något annat! ;)

* Jag kan ha riktigt svårt att erkänna mina svagheter! ;)

* Tidsoptimist är jag, i alla väder & läger!

* Språk har alltid varit något fasansfullt, usch!

* Ordning & reda finns inte i mitt vokabulär.. Överhuvud taget!

* Ibland är jag hemskt oigenomtänkt...

* Mina dagsboksavskrivningar brukar ta uppemot 2 till 3 timmar.

* Det händer att jag har jordens sämsta humor.

* Allt kan man "göra imorgon". Sen blir det ofta bråttom.

* För det mesta visar jag inte då jag blir sårad eller arg.

* Jag får allergiska reaktioner då människor säger till mig vad/hur jag ska göra!

* I skolan var jag värdelös på att plugga.

* Alldeles för ofta prioriterar jag min tid fel & hinner inte det jag egentligen vill. 

* Envis som en gammal get brukar det heta. Jo, men har jag bestämt mig så..

* Det jag är allra sämst på är att gå & lägga mig. Tar hur många timmar som helst!

* Traditioner är till för att hållas, hur dåliga de än är?
* Jag tar fruktansvärt illa åt mig av minsta lilla kritik!

* Tyvärr har jag ibland svårt att förstå folk då de agerar på ett sätt jag aldrig hade gjort.

* Disciplin finns knappt i min värld..

* Bild. Mitt sämsta skolämne. Jag kan verkligen inte rita, inte ens streckgubbar!

* Det finns inget som gör mig så frustrerad som då folk tror att de känner mig bättre än jag själv.

* Ibland är jag för blåögd & bestämd för att inse mitt eget bästa.

* Jag kan låta människor "äta upp mig".

* Ingen har någonsin beskrivit mig som ekonomisk.

 

Nej.. Nu tycker jag det räcker.. Ni vet liksom nog vid det här laget! ;)

Det som jag ser som mina största svagheter är att jag inte lyckas vara den dotter, den syster, den vän, den kollega, den granne, den undersköterska, den systerdotter, den fotograf, den extrasyster/mamma, den lärjunge, den Hanna som jag innerst inne vill vara. 

 

Tyvärr räcker jag inte till, inte till min omgivning, inte till mig själv, inte till Gud. Därför är det så skönt att även jag får vara det där "brustna lerkärlet". Ni har ju nu fått se en liten skymt av alla mina dåliga sidor, det finns säkert miljarder fler som jag inte kommer på just nu. Men, trots att jag misslyckas gång på gång spelar det liksom ingen roll. Tack vare Honom som älskar mig allra högst är jag fullkomlig. Svårt ord, jag vet, men jag hittar inget bättre. I Hans ögon är lilla jag perfekt, det är stort! :)

 

Men det ska ni veta är knappt! ;)

 

Nej kanske inte riktigt så illa, men jo, det har varit en tuff helg! Hemtjänstats har det gjorts. Igår avslutade jag med tre timmars gråt. Det var mindre roligt. För några dagar sen skrev jag att det är ovanligt roligt att jobba, & det är det. Dock med vissa undantag. Det finns tillfällen då jag får panik, tårarna rullar & magen krampar. Denna helgen har till & från varit sådan, men jag lever alltså fortfarande, tro't eller ej!

Ett stort & varmt Tack till Anita som tog hand om mig på bästa sätt igårkväll! Vilken ängel! :)

 

Efter jobbslut idag dejtades det en stund på Mos. Rebecka min kära vän & jag åt & låg utmattade & skrattade på en filt efter intensiva hemtjänstdagar för oss båda. Tyvärr inte i samma verksamhet.. Men, finfina timmar i varje fall! :)

 

Sen ikväll har telefonen värmts upp länge & väl tillsammans med en annan sockertopp med samma namn. Vi kanske har sånt flyt att vi får till typ 3-4 dagar framöver tillsammans. Det hade sannerligen varit lyxigt & fantastiskt! :) 

 

Imorgon kommer Hanna, min blivande afrikanska kombo, till Mark & vi ska ut på äventyr. Därefter blir det systertid & sen borde jag ju packa upp mina skånesaker kanske?! Hmprf.. Det hinns liksom inte med riktigt..! ;)

 

Så, nu vet ni ju att jag lever, i allra högsta grad! Vi ses antagligen snart igen!

 

God morgon världen! :)

 

Nu har jag tänkt släppa en riktig fotobomb här. Förra fredagen åkte vi som sagt till det vi kallar Småland. Det riktiga Småland.. 

Konstant hängdes det med paranteserna, mina två farbröder, en av de ingifta fastrarna samt minstingkusinen. Äldsta barnbarnet Petersson joinade också ett par dagar, samt tjockaste kusinen med man & släktens två minisar. Anledningen till att Jossan går runt med en kula är att hon typ imorgon ska få barn igen. Men, om man tycker det är mer behagligt att föda barn än att gå till tandläkaren så klarar man nog det mesta.. Att dessutom tycka det är roligt med förlossningar & se framemot det.. Jag tycker det är coolt! :)

 

Vad gjorde vi då? Nästan hela lördagen gick åt 150-års-jubileum för ÖSM som är missionsföreningen vi tillhör? Kanske, jag har inte helt koll! ;) På kvällen skrattade vi tills tårarna rann på oss allihop. Jo, det ska jag säga dig, vi har haft hemskans roligt, & historier finns så det räcker & blir över.. Jag tror för allas bästa att vi hoppar berättandet av dem här! ;)

 

I söndags var vi i hembygdsgården & åt våfflor. Därefter gav vi oss ut på Brantestads naturrunda. Det finns några platser på denna jord som har alldeles speciella platser i hjärtat. Brantestad är en sådan. Fyllt med massor minnen & kärlek, sånt som jag inte kan beskriva, men som bara finns där. 

Nåväl, rundan är en mil lång & med vårt tempo tog det några timmar. De vuxna pratade, Mamma & Eva såg jag inte många gånger, de var snabbast. Viccs & jag hamnade sist typ hela tiden. Kanske på grund av kortast ben & kameramotion.

Det galnaste vi upplevde, det var raktigenom svettigt vill jag lova! Såhär gick det till: Vi passerade en hage & de tre ibland omogna bröderna Petersson satte igång att härma kossor. Roligt att upptäcka att vi var tvugna att gå igenom hagen. Speciellt då där finns 15 kvigor som är totalt helknäppa. Vickan & jag gick & höll i Göran, skakandes av skräck båda två. Men tro mig, rädd hade du också varit om stora, tunga kossor hoppar i luften & slår bakut bara någon meter från dig eller kommer flygandes i fullt spring raktemot dig. Jag trodde att jag skulle dö där & då.. Hemskt var ordet! ;)

Förutom stunden med psykdjuren var promenixen fantastiskt härlig, & enastående vacker! :) Kameran var framme delar av vandringen så jag bjuder på en del. 

 

Då vi åkte hem i måndags stannade vi en stund i Mariannelund hos Antonssons. Idag fyller Jossan 29, kan just undra om hon får mini no3 i present? Oavsett hänges lite med skönaste Edith & sötaste Jonie. Goa små kusseungar det! :)

 

I natt drömde jag mardrömmar om Etiopienresan som väntar. Tio minuter innan vi skulle till flygplatsen insåg jag att jag glömt packa, & passet hade gått ut. Jag vaknade kallsvettig, hua. Idag väntar dock något hemskans roligt! :)

 

Men nu, håll till godo. Varning för många foton, men det är ju ditt problem om du väljer att kolla! ;) Mycket natur blir det alltså, samt en hel del på världens bästa Peterssonssläkt! :)

 

Ett försök att spegla det allra vackraste Småland jag vet! :)

 

Jag har slagit rekord. Jättemånga rekord tror jag! ;)

 

Ibland inser man meningen med vissa saker först ett tag senare. Jag slår vad om att det fanns en anledning till att jag vaknade utvilad, pigg & glad trots att jag sovit alldeles för få timmar. Det fanns med all säkerhet en mening med att jag råkade få i mig typ dubbelt så mycket kaffe som vanligt imorse. 

 

Imorse då jag kom till jobbet såg jag över min planering & konstaterade att jag hade en ganska soft dag framför mig. En dusch hit & en promenad dit, lite kakor hit & lite bilkörning dit. Inte hade jag anat att jag skulle jobba nästan elva timmar med sammanlagt 25 minuters rast. Nytt rekord på jobblängd utan ett par timmar hemma mellan passen. Dessutom slog jag rekord i besökstidslängd. Sista gick på drygt fem timmar, inklusive bitter amulansförare & tjuriga sköterskor på akuten i Borås. 

 

Sicken tur att jag denna sommaren tycker det är ovanligt roligt att hemtjänsta! Det var bara sista timmen nu som jag var riktigt trött. Men det gör inget, jag gillar det! :)

 

Nu ska jag dock fira mamms & papps bröllopsdag här. Chefen gav mig ledigt ända fram till halv fem imorgon. Vilken lyx! :)

 

Ett datum som alltid får mig stanna till.

 

De flesta människor har nog en "värsta-dagen-i-mitt-liv-dag", min är den 26/6. 

 

Det finns två kvinnor som betytt oerhört mycket för mig under min första tid i livet. Farmor & Mormor. Tyvärr finns ingen av dem kvar här längre, de har det mycket bättre, även om jag saknar dem väldigt, väldigt mycket.

 

Då Mormor dog för fyra år sen var vi ganska förberedda på det, självklart var det en fruktansvärd dag oavsett. Men, Farmor, min stora idol som liten, hon lämnade oss helt utan förvarning. I onsdags var det hela tio år sen. Jag minns den dagen som igår.

 

Fortfarande kan jag känna magen knyta sig då telefonen ringer, den där dagen för tio år sen är den jobbigaste jag hittills gått igenom. Även en tioåring kan tro att hjärtat brister av sorg!

 

I helgen var vi vid graven en stund. Trots att jag njuter i fulla drag av den småländska bygd som jag kallar "min" finns en gnutta vemod då jag minns hur det var förr. När Farmor var med & plockade blommor, fikade eller satt bredvid mig i bilen. Hon var min stora förebild.

 

Fler Smålandsfoton kommer, men nu har jag lite att göra innan jobbet kallar igen.

 

 

God afton gott folk! :)

 

Hoppas Ni alla haft en kalasfin helg. Det har jag vill jag lova!

Direkt efter jobbet i fredags hoppade jag i andra kläder & somnade gott i bilbaksätet. Mina paranteser & jag for mot Vimmerby. Där har vi hängt tills idag, jag har nog en hel del foton att visa, men det får vi ta typ imorgon eller så. Nu har jag som vanligt två veckor att skriva ifatt i min stackars dagbok.

På tal om något helt annat.. Om exakt två månader flyger vi snart in över Addis om allt går som planerat. Heltokigt, men väldigt rätt tror jag! :)

 

För er är det just nu alltså bara att hålla utkik efter mer material här på bloggen. En sann kvalitetshelg hade vi minsann! :)