Dyngsur.
I dubbla bemärkelser!
Haha nej, jag är inte så arg som jag kanske utstrålat denna kväll. Fast det har jag inte heller lyckats så bra med klart.
Allt började för ett par timmar sedan. Vi satt & åt gott sommargrillat i backebos trädgård. Plötsligt bröt vattenkriget ut. Fast när jag tänker efter så kan jag nog argumentera mot Johan om vem som började i varje fall. För vilka två tjommar var det som fick för sig att slänga mig i sjön då jag fredligt åt min glass på bryggan i eftermiddags? Mhm..
Nåväl, jag har skrikit mig hes, hotat att bitas, kämpat för mitt liv (typ), sprungit som en gris & slutligen släpats i vristerna. Det är så vi gör här på bibelskolan. Jag gillar det, sannerligen, åh vad jag gillar galenheter. Tur att vi har några dagar kvar att kriga på. För det är vad det är minsann, ett krig av sällan skådat slag! ;)
Nu ska Lotte & jag ut & ro. Här får ni två foton från ett vattenkrig för tre somrar sen. Samma skurkar..
Förresten är det idag fem år sen första kusinbarnet damp ner. Snart har min bror & jag hela nio styckna! Grattis till Alice i varje fall! :)
Tro mig, det har hänt förr, & jag lovar att det händer igen!
/Hanna :)
Jag skulle vilja påstå..
.. att jag har all anledning att sjunga lovsång.
.. att jag har all anledning att vara glad & nöjd.
.. att jag har all anledning att tacka, dygnet runt.
.. att jag har all anledning att njuta av livet jag fått.
.. att jag har all anledning att förvalta de gåvor jag fått.
.. att jag har all anledning att aldrig vara ängslig eller rädd.
.. att jag har all anledning att älska de människor jag möter.
.. att jag har all anledning att ha förväntningar på det som väntar.
.. att jag har all anledning att lita på att jag aldrig någonsin är ensam.
.. att jag har all anledning att tacka Gud för att Han älskar mig, mer än jag begriper.
Då livet rullar på som hastigast är det ofta svårt att hinna sätta sig en stund på en stubbe & bara vara. Men, det är oftast där man inser en liten del av den stora verkligheten. Ibland händer det att man får beröm för något man gjort eller hör att man är på ett visst sätt eller vad det nu kan vara. Visst kan jag le & säga tack, men hur ärlig är jag då?
Om du skulle fråga mig om mitt liv, vad det är som gör att jag för det allra mesta mår oförskämt bra så skulle jag nog svara kort & gott- Tack vare att jag har min identitet i Gud & att Han älskar mig.
Idag har jag varit på Väla tillsammans med Alfred & Emma. Sen jag flyttade till Skåne har jag köpt två klädesplagg, & då bör vi minnas att jag var en alldeles för stor klädkonsument tidigare. Nu känner jag inget behov av konsumtion alls längre, & idag var jag där enbart för att det vankas student. Idag upplevde jag att jag inte hör hemma här i vårt förfärligt matrialistiska samhälle. Då jag gick igenom affär efter affär med våldsamma mängder prylar ville jag bara bort. Bäst trivdes jag med en glass i handen nynnandes på What a friend we have in Jesus.
Jag skulle vilja påstå att jag mår långt mycket bättre än många av de jämnåriga tjejer jag mötte i det där varuhuset idag. Desperationen efter bekräftelse lyser i alldeles för många unga människors ögon, & jag lider med dem. Det är inte konstigt att människor är vilsna i ett samhälle där allt handlar om att prestera, att göra karriär, att vara någon. Inom mig finns en längtan att fler människor skulle förstå att det finns ett liv där var & en är accepterad & älskad precis med de brister & gåvor han eller hon har. Om man bara ger honom med stort H chansen att visa det.
Som ni vet har jag valt att jobba så lite jag får i sommar. Det beror inte på att jag har ett fett bankkonto, snarare tvärtom, jag har aldrig varit så fattig som nu. Men, goda läsare, jag ber er observera att den där fattigdomen gäller pengar, & tänk det bryr jag mig inte ett skvatt om! I mitt liv har jag valt att prioritera det som gör mig verkligt rik, på riktigt!
Jag har blivit välsignad med som Sofia uttrycker det "en supermysig familj", en enormt stor & härlig släkt, massor år i skolan där jag trivdes fint, ett fantastiskt bibelskoleår med fina "syskon", & sist men inte minst ett stort gäng underbara vänner. Relationerna som fyller mitt liv kan inte ersättas av några löner i världen, & då vårdar jag hellre dem än lägger min tid på oväsentliga saker.
Vad jag förstått hör det inte till vanligheterna att människor på sin dödsbädd ångrar att han/hon inte jobbade mer så att tillgångarna växte, nej, snarare brukar människor sörja att de inte satsat mindre på jobbet & ägnat sig åt sina nära & kära. Jag tänker inte ingå i den kategorin som behöver ångra det..
Nu undrar du kanske vad jag tänker komma fram till ikväll? Jag också! Faktum är att jag bara ventilerar lite av det som cirkulerar i mitt huvud för tillfället. Det skulle glädja mig om någon som läser det här nickar instämmande eller får sig en liten tankeställare.
Alldeles snart ska jag ha egentid med Gud, Han som alltid vandrar med mig, oavsett om jag skrattar eller gråter. Inom mig växer tacksamheten för varje dag, det finns ingen gräns för Hans välsignelse, nåd & kärlek. Det är så stort att både Du & jag får leva i den! :)
Jag skulle vilja påstå att jag har all anledning att leva, fullt ut!
/Hanna :)
Doft av sommar & stolthet.
Du milde tid. Idag minns Strandhemsinvånarna hur det var att verkligen gå i skolan..
Vi har spenderat varenda ledig stund på morgondagens redovisning. Vi är så trötta att ögonen snart ramlar ut. Och det vore ju förfärligt trist..!
Ikväll fick jag ett mess från min andra hälft. Ett mycket trevligt sådant. Jo, men det glädjer ett storasysterhjärta då den yngre väljer att gå i hennes fotspår. Vad som idag menas med det får du fråga Fia själv, men jag är sprudlande glad för hennes skull, men även en smula avundsjuk! ;)
Visst blir man en gnutta stolt då ens vänner lyder de goda råd som man har att ge? :)
Idag har jag för övrigt fått mitt sommarschema. Vilken sommar, jag är helnöjd såhär i förväg åtminstone! Allena tre helger ska jag spendera i en röd liten bil, förra året var det minst det dubbla tror jag. Det blir knappt 1 & ½ månads hemtjänstande denna säsong. Det känns hur bra som helst, då orkar jag nog med att arbeta med ett leende på läpparna mest hela tiden skulle jag tro. Urgött! :)
Resten av sommaren ska jag njuta.. Mmmm! :)
Nu väntar dock en god nattsömn! Äntligen!
Stolt & sommarlängtande var orden ikväll!
/Hanna :)
Kombos.
Regnet smattrar mot rutan & jag har slagit mig ned på mitt rum efter en intensiv & innehållsrik helg.
Som tidigare skrivet har Strandhem haft besök. Nu är det officiellt även på facebook, så då väljer jag att berätta även för er här..
Vad gäller kommande höst ser planerna ut som så att jag återvänder till Etiopien tillsammans med Hanna. Det var nämligen hon som var den "hemliga" gästen som har varit här i helgen. Vi funderar på att kalla oss Johan & Petter, men får klura vidare på den saken. I vilket fall som helst träffades vi för första gången igår, & idag är vi helt övertygade om att detta kommer bli en höst utan dess like. Det kommer bli något som ingen mer än vi kommer förstå. Vi är förväntansfulla & taggade så det bara skvätter om det!! :)
Käre värld. Vi kan bara ana vad som väntar, det pirrar i magen & jag bara inser hur välsignad jag är som får möjligheten att åka iväg såhär. Det är sannerligen något att vara tacksam över! :)
(Glömde jag berätta att vi är på centimetern lika långa, gråter då vi skrattar, är förstabarn, har ungefär lika långt hår, heter Hanna, har varsin lillebror & ser framemot det som väntar??)
Så ser vi ut, kombosarna Hanna, & vi längtar till Etiopien!
/Hanna, den ena! ;)
Föredömliga, fantastiska fäder.
God afton & trevlig helg på samma gång! :)
Som jag misstänkte för ett par dagar sen blev det lite tomt här på bloggen i veckan. Hoppas ni överlevt! ;)
Vi har haft en ruskigt intensiv, men också helt väldigt kanonbra vecka hittills! Igår höll vi igång tills natten tog över minsann. Det var bal här på Strandhem, & det ska jag sannerligen visa foton från, men inte just nu. Dels orkar jag inte redigera, dels ska jag inta kvällsmat strax. Ikväll ska klassen mysa, inklusive allas vår Rakel! Det blir föräldrarfällan & allmänt Strandhemsgos.
Nu har det börjat gå upp för mig hur galet jobbiga veckor som väntar det närmaste. Jag tycker så hemskt mycket om de här människorna. De har delat allt med mig det senaste året. De är inga vanliga klasskompisar.. Vi gör allt tillsammans, äter, sover & till & med går på toa tillsammans (det sistnämna är sällsynt men händer..). Igår höll jag min sista Strandhemsaftonbön, & ögonen vattnades flertalet gånger. Lika stor kamp som det var att flytta hit blir det att lämna det här. Tänk, det trodde jag aldrig då jag kom hit..
Som sagt, jag ska kila & göra vettigare saker än att sitta här. Ni får dock redan nu ett par foton från igår. De innehåller pappagruppen. Vår trio har under året haft minst en kväll i veckan för oss själva & det har varit obeskrivligt värdefullt.
Världens bästa pappagrupp helt klart! Två av mina allra närmsta vänner! :)
/Hanna :)
Dygnen som har fem timmar för lite.
Kära blogglägsare, hoppas Ni har det hur bra som helst! :)
Det har jag nämligen, även om detta beräknas bli en av de mest hektiska veckor man kan tänka sig. Typ.
Tillåt mig berätta..
Igår hade vi en lång skoldag, massor att göra under kvällen & sådär.
Denna dag har några av oss spenderat på åklagarmyndigheten i Helsingborg, direkt därifrån hamnade vi på vår hittills blötaste idrottslektion. Vi töser sjöng, skrattade & spelade tennis i ösregn. Inte ett klädseplagg var torrt efter det, men riktigt roligt hade vi! :) Kvällen har vi sen spenderat hos Benne & Olof, myys på det! Då jag körde hem kände jag mig sannerligen som en mamma med mina 6 "barn" i bilen. Fina små rackare dock!
Imorgon väntar ännu en heldag, Oscar & jag ska ta farväl av vår praktik & jag räknar med väldigt blandade känslor! Under kvällsmässan ska cellon plockas fram, det var hemskt längesen sist så jag fasar en smula för't. Dessutom ska vi sjunga körsång & sen har vi grova läxor tills torsdag.
Då torsdagen kommer ska en polis träffas & frisyrer ska fixas. Vi ska nämligen ha bal här på Strandhem. Ja käre värld..
Just nu ser jag mest framemot fredagkväll. Då ska jag stänga in mig på mitt rum & kolla på film eller något. Andas kort & gott.
För sen väntar två spännande dagar som jag inte vill avslöja för mycket om ännu. Jag får besök skulle man väl kunna säga i vilket fall som helst.. Inte vilket besök som helst heller..! :)
På söndagkväll ska det antagligen fotograferas dessutom, en trio denna gång.
Så, nu vet ni vad jag har för mig om jag inte uppdaterar härifrån. Jag behöver förmodligen all sömn jag kan få mellan varven, känner mig som en sann pensionär..!
Dagens musik hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=GDyoMOHrH9c
För oj, vad jag mest skuttar omkring & är glad just nu. Det är så obeskrivligt vackert ute & livet är så fint, så fint! :)
God natt världen. Njut & var glad åt det livet har att erbjuda!
/Hanna :)
Då tacksamheten är som störst..
Ikväll jublar vi över vårt nya guld. Ja, men det är minst sagt välförtjänt! :)
I helgen har jag dock firat en annan seger. Tillsammans med min familj.
Det blev raka spåret från Skåne till lasarettet hemma i fredags. I ett rum på barnavdelningen spenderades sen större delen av aftonen med familjen. Vi pratade & skrattade i den mån vår minsting orkade med sina smärtor. De tre av oss som inte var kopplade till dropp åt kvällsmat & så myste vi massor. För min del var det en seger. Som anhörig.
Faktum är att det var en av de bästa fredagskvällar jag upplevt. Vi låg inte dubbelvikta av skratt, vi var inte maxade med energi, vi var faktiskt ganska trötta & slitna alla fyra. Ändå var det en äkta kvalitetskväll?!
Jo, det ska jag säga dig, att jag har ändrat mina perspektiv en hel del de senaste åren. Jag värdesätter inte flummiga kompishäng högst längre(om jag nu någonsin gjort det?!) utan föredrar djupa relationer. Det vill säga att popcornkriget förra helgen inte var det viktigaste den kvällen, utan snarare timmarna med givande prat.
Trots att jag älskar vattenkrig & ku hade ett hejdundrande sådant i fredags, så var det bredvid min bror i sjukhussängen jag trivdes allra bäst. Jag hade inte velat byta plats med någon i den stunden, tacksamheten & glädjen blir nog inte större än så!
I helgen har jag förutom en eftermiddag i Göteborg bara umgåtts med min familj. Igår fick vi hem vår hjälte. Idag har vi skrattat tills tårarna runnit. Jo, det ska ni veta, att jag haft en helg hemma av högsta kvalitet.
Och lillebror? Han mår bättre & bättre, nu luktar han inte ens sjukhus längre! :)
Syskonkärlek.
/Hanna :)
Pussgurkor.
Jojjomensan, det hinns med det här.
När det kommer till beslut tycker jag det är jobbigt. Ikväll har jag kämpat med att välja lagom många foton till detta blogginlägg, men förgäves. Det bara går inte, jag kan inte välja. Därför får ni en sann fotobomb från kvällen igår. Det kan ju i & för sig få kompensera den bloggsemester jag tänker ta i helgen?!
Här följer alltså en serie foton på Anna & Sebastian. Riktiga pussgurkor, jag tror att de är lite kära..! ;)
True love..
/Hanna :)
Ändrade planer.
Yes, I'm back! :)
I söndags var sista gången jag satt på ett tåg till skåne i år. Trodde jag ja..!
Imorgon åker jag hem igen! Det känns urskönt! :)
Min lillebror är en av de mest tappra varelser jag känner. Idag ligger har & har ont på samma lasarett som finns på fotot här nedanför. Nyopererad, men tapper, som vanligt! Imorgon ska jag hem & krama honom massor! :)
Det blir även lite kusintid & ett Etiopienföredrag i Horred. Nu däremot ska jag fortsätta med lite fotoredigering så ni kan få er en rejäl bildbomb här efter vårt farmorbesök ikväll. (Hoppas jag!)
Åh vad jag vill hem nu!
/Hanna :)
Det finns inga män..
.. det finns bara råttor & maskar.
Just de orden uttalade min vackra vän Ida en natt i en bil för två vårar sen?! Vi åt glass & spydde galla över alla killar vi kunde komma på. Oj, så mogna vi var! ;)
Men faktum är att orden återuttalades förra helgen. Kanske inte av Ida & kanske inte riktigt så grovt. Vi njöt helt enkelt av att bara vara tjejer. Oh så underskattat! :)
Fredag-lördag var Christina, Ida, Jenny & jag i Skillnabo. Vi hade det alldeles makalöst bra! God mat, massor värdefull update & trevligheter. Runt tre kom vi i säng i varje fall. Vi två yngstingar var dock först på dass (bokstavligt talat!) samtidigt, tillsammans. Jodå, nu var det avslöjat.. Ida & jag skrattade tills vi grät & kiknade åt vårt toalettdejtsdebuterande. Därefter la vi oss under samma täcke. Tro't eller ej, men Ida var icke arg på morgonen. Ingen har någonsin uppskattat att sova bredvid mig, man brukar råka ut för det mesta, men icke! ;)
Nu ska jag skriva färdigt en själavårdsuppgift innan det blir lite John Blund här.
Foton får ni naturligtvis en bunt. Råkade jag glömma att säga att de där bruttorna är några av de som jag gillar allra bäst?! :)
(Notera gärna vårt randiga tema & hur vi runt bordet sitter i åldersordning 90-91-92-93. Kan ju även säga att den yngre sidan namngavs som den kloka. Ja, men grunna du en stund på den! ;)
(Notera gärna vårt randiga tema & hur vi runt bordet sitter i åldersordning 90-91-92-93. Kan ju även säga att den yngre sidan namngavs som den kloka. Ja, men grunna du en stund på den! ;)
Det brukar stavas girlpower?!
/Hanna :)
God natt cyberspace.
Tjabba tjena! :)
Idag har vi haft en heldag i Malmö. En mycket bra sådan minst sagt! :)
Nu sitter jag dock & funderar på om det är våren som gör sig märkbar i kroppen. Många av oss är jättetrötta mest hela tiden.
Jag tänker därför gå & lägga mig nu. Notera gärna det kära mor & far. Er dotter lyckas natta sig själv bättre än ni någonsin gjort! ;) Mjodå, jag tror jag somnar för jag är sådär gött nyjoggad & huvudet är mest gegga.
Snart kommer dock fler än ett foto från fruntimmersgoset i Skillnabo. Kanske imorgon om det hinns med! :)
Sov rysligt gott!
/Hanna :)
Då ingen ser oss.
Åhej vilken helg det blev! :)
Jag är så trött & "jättesjuk" att jag snart ramlar av stolen. Kort & gott helt färdig efter allt ståhej, men nöjd som få! :)
Ikväll har jag för sista gången i år suttit på tåget till Skåne. Tänk att den gången kom.. Trots att det blir en smula sorgligt kommande veckor ska det bli så obeskrivligt skönt att flytta hem igen. Att slippa packa hit & dit, känna sig otillräcklig för vänner & familj, att slippa längta hem. I augusti trodde jag aldrig att jag skulle klara detta året. Snart har jag gjort det, med lättnad & en gnutta förvåning & stolthet.
Mer om det en annan gång. Ikväll har jag lovat Sofia ett inlägg från kvällen/natten igår/idag. En av de bästa kvällarna på länge minsann. Vi, det vill säga tvillingparet Knoppsson har åter konstaterat att vår relation är speciell.
Något som vi ofta återkommer till är hur fantastiskt komiskt vi tycker det är då människor i vår omgivning inte riktigt förstår att vi är så tajta som vi är. Vi delar allt, & då menar vi allt, antalet timmar vi pratat i telefon vågar vi inte ens tänka på. Men, vi har kanske kommit fram till en förklaring om folks teorier.
Något som vi ofta återkommer till är hur fantastiskt komiskt vi tycker det är då människor i vår omgivning inte riktigt förstår att vi är så tajta som vi är. Vi delar allt, & då menar vi allt, antalet timmar vi pratat i telefon vågar vi inte ens tänka på. Men, vi har kanske kommit fram till en förklaring om folks teorier.
Såhär är det: Vi tror att man i trygga relationer inte behöver ständig bekräftelse. Det gör att vi bland folk inte har behov av att konstant visa för alla att vi är bästa vänner. Vi brukar spara vår egentid & ta den själva, dels för att det är vad vi vill, dels för att underlätta livet för alla runtomkring! ;)
Denna gången hade det gått 3 veckor sen vi sågs senast. Då behöver vi ordentligt med tid för gos, tjöt & annat som tvillingar behöver. Igår behövde vi bland annat ha popcornkrig. Jo, men faktiskt. Det är att rekommendera för alla som vill visa lite kärlek. Sofia har bett om ett inlägg med foton från det, så det kommer här. Bilder från vårt privata lager, sånt som sker då ingen ser oss..
Och.. Vi kanske bör tillägga att vi är hemskt mogna mellan varven också! ;)
Behöver jag berätta att jag har världens bästa tvilling?
/Hanna :)
We go away.
Jodå, en snabbis blir det allt! :)
Tillsammans med tre av mina bästa vänner är jag alldeles strax på väg att lämna kommunen. Vi skulle kunna göra om fjällenlåten till "Vi drar till skogen, fest uppå logen", men det återstår att se om vi gör! ;)
Idag har familjen besökt den så kallade "Våryran". Vår var det, yra vet jag inte. Men, det hade varit nice att ha kameran med, ibland kliar det i fingrarna då man ser motiv som hade varit roliga att fånga. I och för sig är det nyttigt att då & då uppleva tillfällen enbart genom ögonen, faktiskt. Just nu är jag inne i en "jag-gillar-verkligen-att-leta-motiv-period". Det är gött när man uppskattar den där blyklumpen!
Därför ligger kameran laddad & redo, jag knäppte ett foto idag då jag vaknade, hitills den tionde majs enda. Det får vi väl ändra på. Såhär mötte dagen mej i varje fall! :)
Hoppas Ni får fina dagar. Det ska vi sannerligen ha!
/Hanna :)
En gallskrikande tjej.
Mjodå.. Så skulle nog de flesta beskriva mig, i varje fall den 8/5 1993.
Idag är det nämligen 20 år sen min dopdag. I den kyrka jag bekänner mig till menar man att dopdagen är den viktigaste dagen i livet. Så är det, trots att jag skrek mig igenom den dagen..
Nu är jag hemma med mina kära föräldrar. Det är så skönt, så oerhört skönt! :)
Under denna långhelg vågar jag inte lova någon vidare bloggaktivitet. Här väntas både kalas, brudmys & tvillingtid, & med all säkerhet ännu en hel del påhitt. Men, man vet aldrig. Ibland hinner man mer än man tror, kanske till & med en liten update!
Om så inte blir fallet önskar jag Er en superfin Kristi himmelfärdshelg! :)
Ni får se ett par foton från den där dagen i maj som jag inte minns. Det slog mig att Farfar syns på ett par foton här, & för ett par veckor sen var det tio år sen han flyttade hem till Jesus. Tio år.
Jag saknar Farmor & Farfar & Mormor väldigt, väldigt mycket, det kommer jag nog alltid att göra. Tack & lov ska vi ses igen! :)
Jag saknar Farmor & Farfar & Mormor väldigt, väldigt mycket, det kommer jag nog alltid att göra. Tack & lov ska vi ses igen! :)
Älskad familj & Guds barn. Bättre än så blir det inte!
/Hanna :)
Stockholm genom en kameralins.
Så, då var det dags för en bildbomb här! :)
Just nu på Strandhem. Villans tvättmaskin har nödöppnats av Thess & mig. Stackars Pettsson & Findus har snurrat där i sju timmar nu. Mycket ska man behöva uppleva minsann! ;)
Stockholm. Denna fina huvudstad. Jag gillar.
Vi åkte alltså förra måndagen, ett gäng på sju relativt trevliga typer! ;) Då vi kom fram hängde vi lite i Roseniuskyrkan (vår hemmabas i Stockholm) innan vi umgicks med våra värdfamiljer. Själv hamnade jag hos Lunnergårds där jag en gång i tiden fick min älsklingsdocka halvt om halvt förstörd av två busiga grabbar. Det återupprepades icke, dels för att jag inte längre äger någon docka, & dels för att både Rickard & Gustaf gått & blivit vuxna. Aftonen var trevlig, men tyvärr blev det ingen höjdarstart för mig. Jag låg & grät till halv fem på natten & ville bara hem till mamma & pappa. Ni bör få veta att denna hemlängtan (jag har inte längtat hem så mycket sen nyårslägret!) inte hade någonting alls med värdfamiljen att göra! Nej, de var så fina så! :)
På tisdagens förmiddag ringde pappa & tårarna fortsatte rinna där på Credoakademin. Men, efterhand steg även mitt humör & vårt tre timmar långa riksdagsbesök var riktigt intressant. På kvällen firade Lotte & jag Valborg på ett soligt Skansen. Det var vårsånger, solnedgång, varm choklad & nice sällskap. Vi avslutade vår dag tillsammans med fem killar som vi knappt kan namnen på, & vart vi befann oss har vi då rakt ingen aning om. Trevligt var det i varje fall! :)
Det blev onsdag, den första maj & Stockholm kryllade av rött & skyltar & rosor. Vi var ute på stan & delade ut kaffe & var trevliga.. Eftermiddagen & kvällen spenderade jag dock utanför stan, utan min klass. Det blev den bästa dagen på hela resan tror jag. Jo förstår ni, jag fick mysa järnet med de människor som nu i sommar varit mina extraföräldrar i hela tio år. Det var sannerligen kvalitetstid & jag insåg återigen hur välsignad jag är med fina människor runtomkring mig. Birgitta & Jim har alltid betytt oerhört mycket för mig, & det fortsätter de minsann att göra, fantastiska personer! :)
Så kom torsdagen & vi lyssnade på en pastor från Elim om församlingsplantering vilket var väldigt inspirerande. Därefter fick vi vara med & se Claras matutdelning & vi tjejer joinade även deras tjejfika. En helt otrolig verksamhet som är så föredömlig den kan bli! Ellen & jag strosade sen runt & hade det mysigt innan vi spenderade kvällen hos en av värdfamiljerna.
Stockholmarna var väldigt mycket mer svårflörtade i fredags då vi åter bjöd på kaffe. Så kan det vara ibland. Vi hade en relativt lugn dag & på kvällen besökte vi tonårsgruppen i Rosenius. Ellen & jag debuterade som "predikanter"- skämt åsido, & vi lekte lekar tills vi kiknade av skratt. Härligt! :)
Lördagen blev precis som onsdagen en oförskämt bra dag. Johan & jag mötte upp Elin på förmiddagen & sen hittade vi på massor roliga grejer. Bland annat hängde vi på slottet & chillade på djurgården. Efter middagen lämnade Johan oss & vi tjejer slog oss ner på Stureplan. Varma filtar, vitt vin, massor prat & stora skrattlass. Ljuvligt! :)
I förrgår medverkade vi så smått i gudstjänsten & sen blev det visst en Etiopienredovisning till. Jo, det märktes att det var längesen vill jag lova. Vi var ringrostiga som få, det var lite trist, men så kan det bli.. Efter lite käk & promenad slog vi oss åter ner på en gudstjänst. Denna gång på Hillsong. Åhej vilka kontraster, men mycket var nice, väldigt nice! :)
Vi är fortfarande lite sega etfer veckan. Det var till stor del väldigt fina dagar med trevligt umgänge, god mat & många nya intryck. Tyvärr tog jag mig ganska många kamerafria dagar. Ja, den användes mest bara i lördags, & därför blir det inte så mycket foton från våra schemalagda påhitt. Vilken tur att ni just läst om det då! ;)
Håll i er, här kommer foton från Stockholm genom min kameralins! :)
En riktigt trevlig kväll önskar jag er!
/Hanna :)
Då piraterna övertar Hjälmsjön.
Hejsan gott folk! :)
Idag har vi i Stockholmsgänget haft en ruskigt seg dag med huvuden tunga som bly. Men, annars har dagen för allt i världen varit bra! :)
Naturligtvis tänker jag berätta lite om vad vi pysslat med förra veckan, & det hade jag tänkt göra ikväll. Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Till exempel hade jag för ett år sen fortfarande inte en aning om att jag skulle spendera ett år på skånsk mark, ändå så blev det så. Ja, vad hände då ikväll? Symötet förflyttades till en eka & fyra kvinnor sjöng & skrattade rofyllt på sjön.. Tills 6 pirater i kanoter dök upp. Har du inte gått folkhögskola har du nog missat något. Typ som sängar på tak & galna, nattliga upptåg.. Så kan det gå.
Vi har inte ens en månad kvar här nu. Jag vet inte alls hur det känns. Ibland blir jag riktigt ledsen då jag tänker på det, ibland jublar jag innombords. Faktum är att jag fortfarande inte kommit till stadiet då jag kan känna att jag hellre är i Skåne än hemma, jag hoppas att det kommer underlätta avslutningsdagen. Konstigt & sorgligt kommer det garanterat bli i varje fall!
Nu ska jag snart sova, igen, underbart! För övrigt ser jag verkligen framemot att åka hem på onsdag. Det ska bli så vansinnigt skönt!! Dock är det sista hemmahelgen innan vi slutar. Hur konstigt är inte det? Nej hörrni, jag kan nog inte bestämma riktigt hur det känns det här. Den sista folkistiden.. Nu är den här oavsett.
Jodå, jag kommer sakna guldklimpar som hon till vänster!
/Hanna :)
Om ni bara visste..
.. hur jag kämpade för att lägga upp ett blogginlägg förra söndagkvällen & i måndags morse. Då var Strandhem fortfarande kännetecknat av världens sämsta internet & jag lyckades inget vidare bra med att förbereda er på en veckas tystnad.
Vi skyller alltså helt & fullt på Skåne. Jag har hängt hela veckan lång i Stockholm & landade just på mitt rum, & nu tänker jag gå & lägga mig snabbt som bara den, trött som få!
Men, vi bör idag observera att det är en stor dag för lilla mig. Min prövotid existerar icke längre, det är alltså på dagen två år sedan det lilla rosa blev mitt. Galet vad tiden går..!
Nu ska jag göra något av det jag gillar bäst. Sova!
/Hanna :)